Sista bilden torde väl föreställa stickspåret mot Sättraby grusgrop, och vagnarna tillhör (eller de kanske bara lånades vid denna tidpunkt?) SRJmf vilka passade på att ta grus från gropen innan spåret skulle rivas samma sommar vid en halv(?)mytisk nattlig tur på just våren 1977 bakom SRJ Z6 3. Eller? Nån som var med kanske kan klara ut detta?

MAkadamhögen i grusgopen fick SRJmf överta gratis och vagnarna köptes in till skrotpris. EN svinkall januarinatt 4 eller 5 januari 1978(minus 25 grader) hämtades de lastade vagnarna och drogs till Rimbo för att nån vecka senare köras till FAringe. Både SRJ och SJ Z4p 407 var med. Det var denna svinkalla nat som det inom ULJ mytomspunna debaclett i i Sättraby grusgrop inträffade men som slutade under vänskalipga och fredliga former! Debaclett pågick på sin höjd i 10 sekunder. :-)

Nej nej nej igen! ;-)

Från gaggbänken berättas nu om SRJmfs härjningar i Rimbo, del trettioelva "Jag vill minnas, men kan inte!" :-D

Så här var det! Tror jag... Några vagnar stod i Sättraby, ännu fler stod i Rimbo, och dessutom hade SRJmf lånat upp hela raden av påbyggda grusvagnar ifrån RB. Alltså förfogade vi just då över bortåt 20 grusvagnar, även om väl inte mer än 14-15 stycken till slut befanns vara i löpdugligt skick.

Dessa kördes upp till lastning i Sättraby, och jag tror inte att vi väntade kvar med lok utan de ställdes nog på grusgropsspåret och hämtades några dagar senare av SRJmfs Z6p. Denna hämtning skedde en kall och strålande vacker vinterdag. K-W körde, jag var tillsyningsman. Av något skäl, exceptionellt stor skillnad i koppelhöjd tror jag, var tillkoppling av lok till vagnarna hopplöst svår så vagnarna kom i okontrollerad rullning utför norrut från Sättraby och drog iväg bortåt en kilometer eller så på egen hand innan vi vågade komma ikapp dem och till slut lyckas koppla till.

Jag har någonstans bilder på den långa rad tungt lastade grusvagnar med en rejäl snöhätta överst, vill jag minnas, tagna på vägen tillbaka till Rimbo från Sättraby. Därefter blev vagnarna stående ytterligare några dagar i Rimbo innan de en lång och surkall vårvinternatt kördes till Faringe för att tömmas på sin last. Vid denna expedition var jag dock inte med själv. Tror jag... :-) Egentligen skulle vagnarna körts till ett par olika ställen närmare Uppsala för att tömmas på sin last där någon trodde sig veta att det fanns ett behov av ballastkomplettering. Undrar om vi nånsin hade hittat rätt ställen mitt i natten och med kvarliggande snö på banan? Vid den tiden hade väl ingen inom SRJmf någon särskilt god kunskap om banans status och inte hade väl någon påtagligt exakt linjekännedom heller. Dock, natten blev allt senare och till slut orkade ingen mer. Åka hem, sova, äta, fryser... Alltså tömdes vagnarna dit de kommit, dvs spår 3 i Faringe. Mitt i vårvinternatten handlossades alltså alla dessa vagnar på sin halvt ihopfrusna last där de stod. Det förargliga var att kvaliteten på lasten visade sig vara kass och bestod mest av rullsten, oanvändbart som spårballast. Sedan blev hela berget av rullsten liggande invid spår 3 i några år och var allmänt i vägen för allt och alla. När tillräckligt mycket svordomar hade uttalats över den där j*vla makadammen beställde någon till slut en traktor som fick köra bort eländet, vart vet jag inte... :-D

Så gick det till en gång när SRJmf var en fattig förening och man inte alltid hade förstånd att hushålla med resurserna i form av idella mantimmar på rätt saker. Blivande ULJ behövde makadam, så långt var allt rätt tänkt, men dessa nattliga övningar med skralt utbyte längtar nog ingen tillbaka till! Var detta för övrigt vid samma tillfälle då vi gjorde en hämtningsexpedition på RB och hämtade en (1) räl i Frösunda sedan allt gått på tok och alla var toktrötta? I så fall var jag med, ändå! :-D

Dock, som sägs i armens reglemente, uraktlåtenhet att vidtaga åtgärd ligger en chef mera till last än misstag i val av medel och metod! ;-)

Så till slut, debaclet i Sättraby! Ater en svinkall natt, alla var trötta och annu en hämtningsexpedition med grumligt syfte. Ett antal dressinbodar mm skulle hamtas langs Hallstalinjen. Vuten bestod av Z4p 407 med vagnar tillkopplade i bada andar av loket. Vaxlaren och foraren missforstod varandra om vad som var framat pa slapan och pa nattsignalen *framat* fran palten trodde lokomotorforaren att det var dags avsluta och aka tillbaka till Rimbo. Kvar var ett dussin foreningsmedlemmar som sag inte bara taget rulla ivag utan aven varma klader, matsackar och termosar... Trotta och griniga, kolsvart ute och temperatur ner mot noll, da brast humoret hos somliga. Nyckelordet ar FLASKLOCK! ;-)