Signaler på Liljeholmens station 1910-talet

Jag har bläddrat i Stockholms Järnvägar 1, Västra stambanan (Trafiknostalgiska förlaget) och fastnat för några bilder på Liljeholmens station (sid 48-49, nej jag har inga bilder att länka).

Det är två bilder från 1911 resp 1916 som intresserar mig. Där finns nämligen en signalbrygga, inte olik engelska bryggor, med tre envingessemaforer.
Dessa är uppenbarligen utfartssignaler i riktning Stockholm S (och kanske viktigare i riktning den rörliga bron).
Under semaforerna finns runda skivor. De ser ut som försignalskivor, och i så fall är de det enda exemplet jag känner till på skivförsignaler monterade i anslutning till en huvudsignal.

MEN en av skivorna, den som sitter på den högra signalen, är märkbart mindre än de båda övriga. Någon som vet vad det kan vara frågan om? Är det inte skivförsignaler trots allt, eller var det en specialare, och var det i så fall eftersom denna signal kan ha haft med högerspårskörning att göra?

Jag tror det är drivanordningarna, med kurvhjul som omvandlar trådledningens rörelse till upp- och nedåtgående rörelser för de stänger som överför kraften till semaforvingarna. Ena bilden finns även i SJ banlära från 1916:

[img]http://www.ekeving.se/si/mek/liljeholmen-kand-bl.jpg[/img]

Det var nog mindre vanligt att skivan var monterad vinkelrätt mot spåret; oftast satt den parallellt med spåret och var därför inte så synlig. Varför skivorna inte är lika stora på signalerna har jag inget svar på.

Och du har rätt i att skivförsignaler i anslutning till huvudsignal var ovanliga i Sverige (om det överhuvudtaget existerade, jag kommer inte på något exempel). Däremot fanns det en del "genomfartsvingar" eller "genomfartssignaler", senare benämnda "försignalvingar" på infartssignaler.

[link=http://ekeving.se/t/BL1916/71-97.pdf]Om semaforer med och utan genomfartsvingar i 1916 års banlära[/link]

Bilden från 1916 som jag refererar till tycks vara samma bild som ur banläran. Av kvaliteten på bilden att döma, så är det en skanning från sagda bok.

Bilden från 1911 är intressantare eftersom bildkvaliteten är god, men inte riktigt så god så att man kan se exakt hur linorna är dragna.

Hur som helst har de två stora skivorna varsitt tydligt hål ungefär där man förväntar sig att hitta filtret för nattsignalen. Jag har inte identifierat några lyktor (nedhissade, det finns definitivt inga upphissade till skivorna), så jag är inte säker på om öppningarna verkligen är för en nattsignal. Men... :-D

Den mindre skivan saknar ganska säkert hålet ifråga.

Och du har rätt i att skivförsignaler i anslutning till huvudsignal var ovanliga i Sverige (om det överhuvudtaget existerade, jag kommer inte på något exempel). Däremot fanns det en del "genomfartsvingar" eller "genomfartssignaler", senare benämnda "försignalvingar" på infartssignaler.

[link=http://ekeving.se/t/BL1916/71-97.pdf]Om semaforer med och utan genomfartsvingar i 1916 års banlära[/link]

Intressant läsning, jag hittade två försignaler som inte överlevde:
1) Skivförsignal med sidotågvägsvinge, likartad den tyska försignalen. Men inte lika: den svenska varianten visade två blinkande vita sken för sidotågväg. Jag skulle tro att det var det den stöp på: om föraren missade att det var två vita blink eller om den ena lyktan slocknade misstar han ju signalen för vänta kör. Den modernare varianten var ju den säkrare varianten att tända en sidotågvägslykta medan skivsignalen visade vänta stopp.

2) Genofartssignalen som känns engelskinsprirerad, med en låg extravinge. Varför den inte slog igenom skulle jag också vilja veta, men det kan berott på att man i slutänden föredrog att låta tågklarerarens avgångssignal ensam medge genomfartståg.

Slutligen så såg jag att semaforvinge med omvänd målning faktiskt fanns reglementerad. Det var uppe till diskussion för ett par månader sedan Ã propos infartssignalen i Mölle.

1) Skivförsignal med sidotågvägsvinge, likartad den tyska försignalen. Men inte lika: den svenska varianten visade två blinkande vita sken för sidotågväg. Jag skulle tro att det var det den stöp på: om föraren missade att det var två vita blink eller om den ena lyktan slocknade misstar han ju signalen för vänta kör. Den modernare varianten var ju den säkrare varianten att tända en sidotågvägslykta medan skivsignalen visade vänta stopp.

Enligt SJ 75-årsskrift (band II sid 270) skall orsaken till att sidotågvägsvingen inte slog igenom ha varit att det blev alltför komplicerat och dyrt. Jag tror dock kanske inte man såg någon stor risk i att det ena vita skenet kunde slockna; samma förhållande gällde ju för de gröna skenen i huvudsignalerna. Och där hade SJ faktiskt på 1920-talet problem med att det andra gröna skenet inte alltid tändes när motsvarande vinge fälldes ut. Det var något trassel med gasbrännarna som orsakade dessa säkerhetshotande fel innan AGA hade hittat en lösning. Att föraren skulle kunna missa det ena vita skenet innebar förstås en risk, men lyktorna satt på ganska långt avstånd från varandra och dessutom inte riktigt på lodrät linje. En möjlighet att öka synligheten hade varit att låta lyktorna blinka växelvis. Jag har sett i SJ-handlingar från 1910-1920-talet att man hade planer på växelvis blinkande försignallyktor.

Jag har inte riktigt förstått när sidotågvägsvingarna försvann; enligt 75- årsskriften pågick försöket Stockholm - Saltskog till 1920, men i säo giltig från 1929 finns de fortfarande kvar.

Även om sidotågvägsvingen inte fick nämnvärt genomslag i Sverige så inspirerades de tyska järnvägarna av SJ försök när man något senare införde sidotågvägsvinge

2) Genofartssignalen som känns engelskinsprirerad, med en låg extravinge. Varför den inte slog igenom skulle jag också vilja veta, men det kan berott på att man i slutänden föredrog att låta tågklarerarens avgångssignal ensam medge genomfartståg.

Enligt SJ 75-årsskrift (band II sid 272 f) tyckte man genomfartsvingen i de fall utfartssignal saknades "medförde vissa oklara moment i signaleringen". Däremot fick vingen vara kvar, men nu som utfartsförsignal, på stationer som hade utfartssignal. Och nattsignalbilderna ändrades då till samma som för de vanliga försignalerna. Det brandgula skenet försvann alltså.

Lite mer information finns [link=http://www.ekeving.se/si/mek/index.html]ganska långt ned på denna sida[/link]

1) Skivförsignal med sidotågvägsvinge, likartad den tyska försignalen. Men inte lika: den svenska varianten visade två blinkande vita sken för sidotågväg. Jag skulle tro att det var det den stöp på: om föraren missade att det var två vita blink eller om den ena lyktan slocknade misstar han ju signalen för vänta kör. Den modernare varianten var ju den säkrare varianten att tända en sidotågvägslykta medan skivsignalen visade vänta stopp.

Enligt SJ 75-årsskrift (band II sid 270) skall orsaken till att sidotågvägsvingen inte slog igenom ha varit att det blev alltför komplicerat och dyrt. Jag tror dock kanske inte man såg någon stor risk i att det ena vita skenet kunde slockna; - - -

Om jag har uppfattat beskrivningen i 1916 års Banlära rätt, var konstruktionen sådan att båda gaslyktorna blinkade samtidigt och ständigt (men att den nedre lyktan var dold av en skärm när tågvägsvingen stod längs masten och försignalen skulle visa bara en vit blink). Det innebär väl att risken var väldigt liten för att den ena lyktan av de två skulle slockna.

Jag har inte riktigt förstått när sidotågvägsvingarna försvann; enligt 75- årsskriften pågick försöket Stockholm - Saltskog till 1920, men i säo giltig från 1929 finns de fortfarande kvar.

Ja, det var i 1934 års säo som skivförsignal med tågvägsvinge försvann. Även om försöksperioden med skivförsignal med tågvägsvinge (och med genomfartssignal, se nedan) på sträckan Stockholm--Saltskog ansågs avslutad 1920, togs signaltypen in i de normala trafikreglerna (Sio, Säo) år 1921. En skivförsignal med tågvägsvinge syns i Karlberg på en bild från 1930 på [link=http://www.ekeving.se/p/sth/mek.html]en av dina webbsidor[/link], så tydligen användes signaltypen även på andra sträckor.

Intressant är ju att man från 1934 alltså avstod från en försignal som särskilt kunde visa "vänta kör till sidotågväg", för att inte så lång tid senare (i 1941 års säo) igen införa en sådan signaleringsmöjlighet, nämligen med ljusförsignal med sidotågvägslykta.

Även om sidotågvägsvingen inte fick nämnvärt genomslag i Sverige så inspirerades de tyska järnvägarna av SJ försök när man något senare införde sidotågvägsvinge

2) Genofartssignalen som känns engelskinsprirerad, med en låg extravinge. Varför den inte slog igenom skulle jag också vilja veta, men det kan berott på att man i slutänden föredrog att låta tågklarerarens avgångssignal ensam medge genomfartståg.

Enligt SJ 75-årsskrift (band II sid 272 f) tyckte man genomfartsvingen i de fall utfartssignal saknades "medförde vissa oklara moment i signaleringen". Däremot fick vingen vara kvar, men nu som utfartsförsignal, på stationer som hade utfartssignal. Och nattsignalbilderna ändrades då till samma som för de vanliga försignalerna. Det brandgula skenet försvann alltså.

Det var i 1921 års ändring av trafikreglerna som genomfartssignalen -- som omfattades av försöket Stockholm--Saltskog och var gulmålad, och visade vågrät vinge och gul blink för "genomfart förbjuden" och vinge snett uppåt och grön blink för "genomfart tillåten" -- omklassade till försignalvinge, målades grön och ändrades till att -- som en skivförsignal -- visa grön blink för "varsamhet, vänta stopp" och vit blink för "vänta kör".

Det är ju lite märkligt att man under den ganska långa försöksperioden 1913--1920 kunde låta grön blink betyda i praktiken motstridiga signalbesked: "varsamhet, vänta stopp" från (skiv)försignalen till infartssignalen, men "genomfart tillåten" från genomfartssignalen på infartssignalen.

Ursprungligen var det dock meningen att även skivförsignalerna skulle har varit gulmålade på försökssträckan och visa gul blink för "varsamhet, vänta stopp" och grön blink för "vänta kör". Det framgår av den avfotograferade artikeln i [link=http://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=30284]det här inlägget[/link]. Men man verkar ha "fegat" ut beträffande skivförsignalerna, med den märkliga motsättningen som resultat på försökssträckan.

Den till försignalvinge omändrade f.d. genomfartssignalen på semaformasten försvann också i 1934 års säo. Det är ju inte (lika) konstigt, för då hade man ju sedan cirka 10 år tillverkat ersättande huvudljussignaler med inbyggda försignalsken.

Lite mer information finns [link=http://www.ekeving.se/si/mek/index.html]ganska långt ned på denna sida[/link]

Mycket intressant och matnyttigt som kommit fram!

Ja, det var i 1934 års säo som skivförsignal med tågvägsvinge försvann. Även om försöksperioden med skivförsignal med tågvägsvinge (och med genomfartssignal, se nedan) på sträckan Stockholm--Saltskog ansågs avslutad 1920, togs signaltypen in i de normala trafikreglerna (Sio, Säo) år 1921. En skivförsignal med tågvägsvinge syns i Karlberg på en bild från 1930 på [link=http://www.ekeving.se/p/sth/mek.html]en av dina webbsidor[/link], så tydligen användes signaltypen även på andra sträckor.

Samma bild i bättre upplösning finns på Samlingsportalen
[link=http://www.samlingsportalen.se/getitem-record?PID=SE_SJM_FG_Jvm_KABA00159]Samlingsportalen KABA00159[/link]
[img]http://www.samlingsportalen.se/cgipict-img?Table=050&IMGID=Jvm_KABA00159&Imgnr=1[/img]

Intressant är ju att man från 1934 alltså avstod från en försignal som särskilt kunde visa "vänta kör till sidotågväg", för att inte så lång tid senare (i 1941 års säo) igen införa en sådan signaleringsmöjlighet, nämligen med ljusförsignal med sidotågvägslykta.

Lite ironiskt med timingen - 1935 införde Tyskland sin försignalvinge (Zuzatzflügel)

Även om sidotågvägsvingen inte fick nämnvärt genomslag i Sverige så inspirerades de tyska järnvägarna av SJ försök när man något senare införde sidotågvägsvinge

2) Genofartssignalen som känns engelskinsprirerad, med en låg extravinge. Varför den inte slog igenom skulle jag också vilja veta, men det kan berott på att man i slutänden föredrog att låta tågklarerarens avgångssignal ensam medge genomfartståg.

Enligt SJ 75-årsskrift (band II sid 272 f) tyckte man genomfartsvingen i de fall utfartssignal saknades "medförde vissa oklara moment i signaleringen". Däremot fick vingen vara kvar, men nu som utfartsförsignal, på stationer som hade utfartssignal. Och nattsignalbilderna ändrades då till samma som för de vanliga försignalerna. Det brandgula skenet försvann alltså.

Det var i 1921 års ändring av trafikreglerna som genomfartssignalen -- som omfattades av försöket Stockholm--Saltskog och var gulmålad, och visade vågrät vinge och gul blink för "genomfart förbjuden" och vinge snett uppåt och grön blink för "genomfart tillåten" -- omklassade till försignalvinge, målades grön och ändrades till att -- som en skivförsignal -- visa grön blink för "varsamhet, vänta stopp" och vit blink för "vänta kör".

Knepigt att gissa färger på gamla svartvita foton - säkert att den var gul? Jag skulle gissat på någon mörkare färg.
[img]http://i25.photobucket.com/albums/c63/bengts/sign/Semaf/2a.jpg[/img]

Om den var gul så är det ju intressant att den belgiska motsvarigheten inte bara har samma form, utan även är gulmålad!
[img]http://mysite.du.edu/~jcalvert/railway/belg1.gif[/img]

Det finns dessutom en senare bild på en genomfartsvinge då den är tvåfärgad - vilka färgen kan den ha haft då?
[img]http://www.samlingsportalen.se/all/cgipict-img?Table=050&IMGID=Jvm_KBBA01560&Imgnr=1[/img]

Ursprungligen var det dock meningen att även skivförsignalerna skulle har varit gulmålade på försökssträckan och visa gul blink för "varsamhet, vänta stopp" och grön blink för "vänta kör". Det framgår av den avfotograferade artikeln i [link=http://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=30284]det här inlägget[/link]. Men man verkar ha "fegat" ut beträffande skivförsignalerna, med den märkliga motsättningen som resultat på försökssträckan.

Fast - står det verkligen att själva skivan skulle ha målats gul? I så fall en häpnadsväckande parallell till Tyskland som införde gula försignalskivor 1910 och Norge som tog efter tyskarna 1923 (?)

Det finns dessutom en senare bild på en genomfartsvinge då den är tvåfärgad - vilka färgen kan den ha haft då?
[img]http://www.samlingsportalen.se/all/cgipict-img?Table=050&IMGID=Jvm_KBBA01560&Imgnr=1[/img]

Är det månne baksidan av en genomfartsvinge vi ser?
I så fall skulle jag gissa på svart och vitt.

[img]http://www.samlingsportalen.se/all/cgipict-img?Table=050&IMGID=Jvm_KBBA01560&Imgnr=1[/img]

Är det månne baksidan av en genomfartsvinge vi ser?
I så fall skulle jag gissa på svart och vitt.

SI

ja, det måste rimligen vara en genomfartsvinge. Inga andra svenska signaler har vad jag vet haft vingar av den typen. Undrar just om vingen fortfarande finns kvar i Järnvägsmusei magasin så att man kan kolla målningen?

Uppgiften om att genomfartsvingen var gul med svart tvärstreck finns i en artikel i Järnbanebladet 1913. Men på de bilder från Huddinge som finns bl a i den artikeln går det inte att se något tvärstreck. Däremot kan man möjligen tänka sig att vingen var målad i två längsgående fält, ungefär som baksidan på bilden ovan.

Som Ulf skriver ändrades målningen till grönt när vingen bytte funktion från "genomfartsvinge" till utfartsförsignal. Alltså samtidigt som nattsignalbildernas ljussken ändrades. Men var hela vingen grön eller hade den ett grönt och ett vitt längsgående fält? Ungefär som semaforvingarna på den tiden oftast hade ett rött och ett vitt fält.

I artikeln i "Organ für die Fortschritte..." som Bengt D lagt ut står det vad jag kan se inget om vingens färg. Inte heller säo från 1929 har någon uppgift om målningen

Uppgiften om att genomfartsvingen var gul med svart tvärstreck finns i en artikel i Järnbanebladet 1913. Men på de bilder från Huddinge som finns bl a i den artikeln går det inte att se något tvärstreck. Däremot kan man möjligen tänka sig att vingen var målad i två längsgående fält, ungefär som baksidan på bilden ovan.

Tack!
Det innebär ju att den svenska genomfartsvingen var identisk med den belgiska
[img]http://mysite.du.edu/~jcalvert/railway/belg1.gif[/img]

En skivförsignal med tågvägsvinge syns i Karlberg på en bild från 1930 på [link=http://www.ekeving.se/p/sth/mek.html]en av dina webbsidor[/link], så tydligen användes signaltypen även på andra sträckor.

Det hade jag inte observerat! Förmodligen förväntade jag mig inga tågvägsvingar norr om Liljeholmen, som var försökssträckans nordligaste punkt. Bilden som jag fotade av (och som finns i bättre kvalitet på Samlingsportalen) i första bansektionens årsrapport 1933 är alltså tagen i slutet av tågvägsvingarnas tid.

Intressant är ju att man från 1934 alltså avstod från en försignal som särskilt kunde visa "vänta kör till sidotågväg", för att inte så lång tid senare (i 1941 års säo) igen införa en sådan signaleringsmöjlighet, nämligen med ljusförsignal med sidotågvägslykta.

Men jag ser i SJ säkerhetsordning, giltig fr o m oktober 1929, en anmärkning till paragraf 6 mom b 3 om ljusförsignaler, att "Ljussignalen kan vara försedd med ytterligare en lyktanordning, motsvarande den i anm 4 nämnda tågvägsvingens lyktanordning". Där anmärkning 4 alltså beskriver tågvägsvingens lykta, som visar ofärgat blinkande sken, när vingen är utfälld.

Var detta med den blinkande vita "sidotågvägslyktan" på ljusförsignaler något som aldrig tillämpades i praktiken?

Det är ju lite märkligt att man under den ganska långa försöksperioden 1913--1920 kunde låta grön blink betyda i praktiken motstridiga signalbesked: "varsamhet, vänta stopp" från (skiv)försignalen till infartssignalen, men "genomfart tillåten" från genomfartssignalen på infartssignalen.

I en artikel i Järnbanebladet den 13 juni 1913 (E G Windahl: "Nya signalanordningar å linjen Stockholms Central - Saltskog) påstås på sidan 96 att det faktum att huvudsignalen visar kör med grönt sken innebär att även "fri genomfart" måste visas med grönt sken. Eftersom genomfartsskenen var blinkande fanns ingen risk för förväxling med huvudsignalsken. Visserligen hade översta vingarna på Liljeholmens infartssignaler sedan 1911 haft blinkande grönt sken (troligen mest för att spara gas) men de ändrades nu till fast sken, så att i varje fall en betydelse av blinkande grönt sken försvann.

Windahl skriver också att gult sken (som i andra källor beskrivs som brandgult, alltså orange) har "måst tillgripas" för att visa "genomfart förbjuden". Windahl såg detta som ett första steg mot att även i Sverige generellt börja använda gult sken i betydelsen "varsamhet" och grönt för "klart".

Ursprungligen var det dock meningen att även skivförsignalerna skulle har varit gulmålade på försökssträckan och visa gul blink för "varsamhet, vänta stopp" och grön blink för "vänta kör". Det framgår av den avfotograferade artikeln i [link=http://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=30284]det här inlägget[/link]. Men man verkar ha "fegat" ut beträffande skivförsignalerna, med den märkliga motsättningen som resultat på försökssträckan.

Och du har rätt i att skivförsignaler i anslutning till huvudsignal var ovanliga i Sverige (om det överhuvudtaget existerade, jag kommer inte på något exempel).

Det närmaste jag har hittat är denna bild från Nässjö - men försignalen gäller ju inte för samma spår som någon av huvudsignalerna

[link=http://www.samlingsportalen.se/getitem-record?PID=SE_SJM_FG_Jvm_KDAJ10420]Samlingsportalen KDAJ10420[/link]
[img]http://www.samlingsportalen.se/cgipict-img?Table=050&IMGID=Jvm_KDAJ10420&Imgnr=1[/img]

Det närmaste jag har hittat är denna bild från Nässjö - men försignalen gäller ju inte för samma spår som någon av huvudsignalerna

[link=http://www.samlingsportalen.se/getitem-record?PID=SE_SJM_FG_Jvm_KDAJ10420]Samlingsportalen KDAJ10420[/link]
[img]http://www.samlingsportalen.se/cgipict-img?Table=050&IMGID=Jvm_KDAJ10420&Imgnr=1[/img]

Men jag undrar om den runda signalen inte är en rangersignal - av samma typ som på denna bild från Ludvika:
[img]http://ekeving.se/si/ljus/Ludvika_rangersignal_1975.jpg[/img]

Det finns en bild från Nässjö i SJ 75-årsskrift, band II sidan 277, där man ser en signalbro med två utfartssemaforer och en rangersignal.

Det närmaste jag har hittat är denna bild från Nässjö - men försignalen gäller ju inte för samma spår som någon av huvudsignalerna

[link=http://www.samlingsportalen.se/getitem-record?PID=SE_SJM_FG_Jvm_KDAJ10420]Samlingsportalen KDAJ10420[/link]
[img]http://www.samlingsportalen.se/cgipict-img?Table=050&IMGID=Jvm_KDAJ10420&Imgnr=1[/img]

Var fanns denna? Är det Runnerydssjön till höger med lådfabrikens område man ser längst bort t.h?

Spåret som kommer in från höger, leder till Ryggen som ligger mitt på bangården.

Hittade en lämplig bangårdsritning:
[img]http://www.ekeving.se/r/bgd/EJ/HNJ/47_1932-1940.jpg[/img]

Strålande!

Det är alltså utfartssignalerna H1/2, F1/2 och E1/2 samt Rangersignal II som vi ser på fotot från Nässjö. De visar sannolikt "en vinge" mot Mjölby och "två vingar" mot Jönköping (det var s.k. vägsignalering i utfartssignaler då, inte hastighetssignalering).

Har du möjlighet att också visa resten av ritningen, alltså nordvästra, norra och nordöstra stationsändarna? Det skulle vara mycket intressant att studera vilka signaler och tågvägar som fanns där.
/up

Jag skulle kanske ange var jag hittade ritningen:

http://www.ekeving.se/r/bgd/EJ/HNJ/47_1932-1940.jpg

så jag har ingen mer information.

Jag skulle kanske ange var jag hittade ritningen:

http://www.ekeving.se/r/bgd/EJ/HNJ/47_1932-1940.jpg

så jag har ingen mer information.

Jag tror att norra delen av bangården saknas på den ritning i SJK arkiv som jag fotade av. Ritnigen kom från HNJ, så man hade väl bara intresse av in- och utfartstågvägar i södra änden av bangården.

Tack. Det var ungefär där jag trodde. Det finns ju ett antal bangårdsritningar med en del skillnader. Sidospåret från växel 50 verkar vara borta 1937. Det gick till hus 19B och hade ett litet sidospår (vx58). Spåret verkar försvinna 1932-37 men hus 19B finns kvar 1937. Utloppstunneln från jästfabriken (som i mycket förstörde vattenmiljön i Runnerydssjön) mynnade ut där. Ungefär där låg en gång området Sikudden där de första personalbostäderna låg. Området ersattes av kv Björnen på 1910-talet och försvann när bangården expanderade. Min morfar var född i personalbostäderna vid Sikudden men min morfars far (Robert Johansson Grahn) med familj flyttade strax därefter till eget boende då familjen blev trångbodd. Morfars yngre syskon föddes på nya adressen.

Vingarna pekar höger. Är signalerna fotograferade bakifrån?

Vingarna pekar höger. Är signalerna fotograferade bakifrån?

Javisst. I Sverige, som i princip har vänstertrafik på järnvägen, är det vinge/vingar som pekat åt vänster som gäller för ett tåg på väg mot signalen, liksom i andra länder med vänstertrafik (Storbritannien, Belgien, ...). I länder med i princip högertrafik på järnvägen (Danmark, Norge, Tyskland, ...) är det vinge/vingar som pekar åt höger som gäller.

Kuriosa: Finland och Schweiz bryter mot denna "regel". I Finland, som i grunden har högertrafik, pekar vingarna åt vänster. I Schweiz, som i grunden har vänstertrafik, pekar de åt höger. Min gissning är att det beror på att signalutrustningarna ursprungligen köptes från Sverige resp. från Tyskland.
/up

Och du har rätt i att skivförsignaler i anslutning till huvudsignal var ovanliga i Sverige (om det överhuvudtaget existerade, jag kommer inte på något exempel).

Det närmaste jag har hittat är denna bild från Nässjö - men försignalen gäller ju inte för samma spår som någon av huvudsignalerna

[link=http://www.samlingsportalen.se/getitem-record?PID=SE_SJM_FG_Jvm_KDAJ10420]Samlingsportalen KDAJ10420[/link]
[img]http://www.samlingsportalen.se/cgipict-img?Table=050&IMGID=Jvm_KDAJ10420&Imgnr=1[/img]

Sedan kan man ju undra vad det är för vagnar som står uppställda. Är det tre postvagnar efter den första personvagnen (boggievagn?)? Den sista av de tre möjliga postvagnarna har ett intressant tak.

Sedan kan man ju undra vad det är för vagnar som står uppställda. Är det tre postvagnar efter den första personvagnen (boggievagn?)? Den sista av de tre möjliga postvagnarna har ett intressant tak.

Jag misstänker att det är hjälpvagnar. En av dem är kanske en ambulansvagn?

M.v.h.
Ola

[img]http://www.samlingsportalen.se/cgipict-img?Table=050&IMGID=Jvm_KDAJ10420&Imgnr=1[/img]

Sedan kan man ju undra vad det är för vagnar som står uppställda. Är det tre postvagnar efter den första personvagnen (boggievagn?)? Den sista av de tre möjliga postvagnarna har ett intressant tak.

Jag misstänker att det är hjälpvagnar. En av dem är kanske en [link=http://www.jvmv2.se/forum/index.php?mode=thread&id=166616]ambulansvagn[/link]?

M.v.h.
Ola

Det har du säkert rätt i. Jag misstolkade de ljusa fälten som brevinkast, men det är antagligen textmärkningen av vagnarna. Tre kopplade postvagnar var nog ovanligt, dessutom.

Stockholmskällan har en tydlig bild från tagen från andra hållet
[img]http://www.stockholmskallan.se/PostFiles/SMF/SSMFA031855S.JPG[/img]

Intressant, här syns även det äldre alternativa sättet att signalera dubbla korsningsväxlar.

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Signaler på Liljeholmens station 1910-talet (Järnväg allmänt)