Tidigare har diskuterats hur strömförsörjning till bangårdsbelysning mm var ordnad längs Malmbanan. Tågen försörjdes fram till 1950-1960-talet med 15.4 Hz enfas via en 80 kV överföringsledning från enfasgeneratorerna i Porjus och norska Nygård. På i varje fall vissa sträckor skall ha funnits en 60 Hz hjälpkraftledning för leverans till belysning, signalanläggningar mm. Hjälpkraften kom från frekvensomformare i de transformatorstationer vars huvuduppgift var att omvandla 80 kV till 16 kV för utmatning i kontaktledningen. Det har även rapporterats om att belysningen i vissa byggnader längs banan matades direkt från kontaktledningen.

Jag råkade nu hitta ytterligare lite information i "PM ang omläggning av hjälpkraftsystemet Abisko - Riksgränsen", upprättat inom SJ elektrotekniska byrå den 28 februari 1959 (reg-nr Ebr 17754a):

På sträckan fanns transformatorstationer i Abisko och Vassijaure, och där fanns "smärre belysningsomformare" som levererade 60 Hz via en hjälpkraftledning upplagd på kontaktledningsstolparna. Inom stationsområdena var det trefas, annars enfas. "Elvärmeenergin till turiststationer mm" togs från kontaktledningssystemet.

80 kV-systemet skulle ersättas med omformarstationer vid Stenbacken och Tornehamn. Hjälpkraften måste då lösas på annat sätt. Det fanns olika alternativ, men det som förordades var att bygga en ny 20 kV trefaslinje mellan Abisko och Riksgränsen, lämpligen på separata trästolpar för att inte påverkas av kontaktledningsarbeten. Mellan Stenbacken och Abisko var belastningen mindre, så där kunde 10 kV-ledningen för enfas behållas, men frekvensen skulle förstås sänkas från 60 till 50 Hz.

1958 förbrukades på sträckan Abisko - Riksgräsen 6 miljoner kilowattimmar för belysing, uppvärmning mm. Huvuddelen av energin nyttjades för uppvärmning. Av de 6 miljonerna kWh såldes 4 miljoner till SJ befattningshavare, turistststationer och "privata abonnenter". I promemorian föreslogs att elvärmeabonnenterna skulle fortsätta att betjänas, men vid större om- eller nybyggnad borde man pröva om det var bättre att gå över till oljeeldning.

---
Så lång Ebr:s PM. Man kan väl antaga, att det hos elvärmeabonnenterna även kan ha funnits belysning ansluten till kontaktledningen; antagligen tyckte man att den flimrande belysningen pga låg frekvens var acceptabel om man slapp bekosta en extra transformator ansluten till 60 Hz-linjen. I varje fall finns rapporter från järnvägsintresserade som vid boende på turistanläggningar längs banan observerat att belysningen matades med kontaktledningsfrekvens.

Den omfattande användningen av elvärme är intressant. Med tanke på att kontaktledningen av och till var spänningslös pga arbeten eller missöden gällde det att ha kraftfulla ved- eller oljekaminer och ett välfyllt bränsleförråd i beredskap!