Stockholmspolitikernas planer för hamnverksamheten. Vissa vill ha en levande hamn, andra vill ha mysiga gång- och cykelstråk med fina båtar att titta på.
Detta kostade (minst) en hamndirektör jobbet.
Förvisso kan man tycka att en del av lasttrafiken bör dirigeras om, inte minst för olycksriskerna med densamma. Samtidigt måste det finnas drägliga kommunikationer från dessa hamnar till slutdestinationen. Flygbränsletransporterna till Arlanda löste man genom att skicka dem till Gävle och sedan tåg.
Samtidigt tror jag att man gör ett stort misstag om man släpper det markreservat som värtabanan är, oavsett hamnens framtid. Om Stockholm expanderar som idag kan en alternativbana till Värtan vara användbar. När pendeltågstrafiken flyttat ner kan trafikering exvis via godsspåren under söder, via centralen till Värtan/Frihamnen. Alternativt används spårsträckan för en spårvägsförbindelse Frihamnen-Norrtull-Karolinska fvb. Har man släppt en spårreservat är det svårt att få igen det eller ens motsvarande. De arkitekter som ritar stadsplaneförslag missar gärna kommunikationsfunktionerna framför bänkar, träd, cykelstråk etc.
När gatukontoret i samband med Dennispaketeten gjorde arktektförslag till omdaning av Odenplan och Roslagsvägen hade man vid Odenplan gjort ett stort och mysigt salutorg med mycket saker, men bussarna (eller spårvagnar heller för den delen) lyste med sin frånvaro, de angjorde på sidogatorna. På Roslagsvägen försvann busskörfälten till förmån för alléer med cykelbanor.
SL's trafikplanerare var inte så förtjusta... Inte heller styrelsen.

Inte så mycket järnvägshistoria, men Värtabanan riskerar att bli det.