Vägskydd 1911: Mormors grind smygautomatiserad - hyrkuskvagn krossad (Signaler/säkerhet)

av Gunnar Ekeving, Thursday, June 25, 2009, 23:39 (5784 dagar sedan)

Automatiska vägbommar blev vanliga först på 1950-talet. Redan tidigare var det dock möjligt att få dispens för automatisering. Detta utnyttjades exempelvis av Saltsjöbanan när man införde sitt CTL-system (fjärrstyrning av signalsäkerhetsanläggningar) i slutet av 1930-talet. Med CTL + automatiska fällbommar kunde stationerna lämnas helt obemannade.

Den första kända automatiseringen av fällbommar genomfördes emellertid mycket tidigare. Det var Roslagsbanan som automatiserade bommarna vid Mormors grind norr om Stocksund. Exakt när automatiken togs i bruk är inte känt för mig, och det hela tycks ha skett lite i smyg. Dock uppmärksammades tilltaget av Kungl. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i december 1911, efter att en hyrkuskvagn blivit instängd mellan bommarna och "krossats af bantåget". Kungl styrelsen hade inte lämnat tillstånd till anläggningen, som var farlig både för landsvägs- och järnvägstrafiken. I fortsättningen skulle järnvägen därför placera en vakt vid övergången för att sköta bommarna på traditionellt sätt [skrivelse från VoV till SRJ den 30 december 1911]

Den starka reaktionen mot automatiseringen kan verka lite egendomlig, eftersom det inte fanns något hinder för järnvägarna att installera "fjärrmanövrerade" fällbommar, dock måste bommarna kompletteras med ringverk med förringning om den som manövrerade anläggningen inte hade sikt mot övergången.

SRJ gav inte upp; 1912 ansökte man om att åter få använda automatiken vid Mormors grind. VoV sade dock nej; det fanns risk att fordon blev instängda mellan bommarna, fällningen skulle komma att ske onödigt tidigt för norrgående tåg med uppehåll på stationen, och elektriska anordningar ansågs allmänt osäkra. [skrivelse från VoV till SRJ den 11 december 1912]

SRJ lät sig dock inte stoppas, automatiska bommar provades igen 1923. Nu handlade det om s k Westfeldtska bommar, namngivna efter konstruktören. Det var signalfirman Jean L. Roths efterträdare som ledde experimenten. Senast 1927 hade bommarna i varje fall tillfälligt tagits ur bruk för omkonstruktion. SJ fick samma år frågan om automatiska bommar på remiss, och tyckte inte att det var någon bra idé. Det skulle bli dyrt och osäkert med "vidlyftiga maskinella anordningar" och "tunga och skrymmande" delar [Remissvar till Konungen den 12 juli 1927; Bbr 550]. Kanske hade SJ:s negativa inställning sin grund i att det varit vissa problem med de elektriska fällbomsvindspel som fanns i bruk bl a vid Tegelbacken?

Så småningom tycks SRJ ha tappat intresset för bomautomatisering; 1929 skickade man en räkning till Roths efterträdare "för reglering av vårt mellanhavande beträffande experimenten med de Westfeldsta bommarna" [följebrev den 15 februari 1929, själva räkningen saknas dessvärre]

Det dröjde alltså ca 25 år från de första försöken till dess att automatiska bommar överhuvudtaget kom i reguljärt bruk, och ca 45 år innan de blev vanligt förekommande!

Källor: Handlingar i Riksarkivet och SJK arkiv

Vägskydd 1911: Mormors grind smygautomatiserad - hyrkuskvagn krossad

av Björn Rundqvist @, Vallentuna, Friday, June 26, 2009, 19:14 (5783 dagar sedan) @ Gunnar Ekeving

Tack för en mkt intressant redogörelse. Mormors grind blev dock automatiserad, andra kan säga när.

Men närbelägna övergången vid Mörby Hållplats på SRJ hade väl grindvakt in på slutet av 50-talet om jag inte minns alldeles åt skogen? Här var det väl blandningen av tåg med uppehåll och passerande tåg som var problemet. Nu är det löst genom borttagen övergång så vid byte från tåg till buss har man en låååång promenad via gatuviadukten.

Det problemet är tillfälligt löst eftersom alla tåg nu vänder på samma spår, närmast bussarna. Mycket bekvämt och med hjälpsam personal

rnd!

Mormors grind automatiserad, dock ej i smyg. Bevakning Mörby

av Gunnar Ekeving, Saturday, June 27, 2009, 23:33 (5782 dagar sedan) @ Björn Rundqvist

Tack för en mkt intressant redogörelse. Mormors grind blev dock automatiserad, andra kan säga när.

Vid närmare koll ser jag att det i SRJ rapport till VoV för 1910 nämns att vid Stocksund "elektrisk motor och skenkontakter med ledningar för bommarnas manövrering av tågen anbringats", så automatiken hade troligen varit i bruk åtminstone ett år, och borde inte ha varit okänd för VoV.

Kan tilläggas att det var problem även med de manuella bommarna; den 11 december 1943 uppmanade Väg och vatten SRJ att snarast sänka bommarna "till sådan höjd, att icke cyklister kunna direkt färdas under desamma". Detta kan tolkas antingen som att hela bominstallationen var ovanligt högt placerad, eller att bommarna normalt inte fälldes fullständigt, utan lämnade en öppning där cyklister kunde ta sig under.

Men närbelägna övergången vid Mörby Hållplats på SRJ hade väl grindvakt in på slutet av 50-talet om jag inte minns alldeles åt skogen?

ja, och bevakningen var indragen mellan 1909 och 1920, men villkoret var att alla tåg skulle stanna vid hållplatsen, alternativt passera med maximalt 15 km/h. Tåg norrifrån skulle även ge "starkt ljudande varningssignal" vid en plats 300 meter norr om övergången, och där borde SRJ sätta upp en "grön- och hvitrandig" signalpåle, alltså en föregångare till lystringsmärket/ljudsignaltavlan. [VoV skrivelse till SRJ den 24 april 1909].

Den 25 september 1920 blev en fotgängare dödad vid övergången, och SRJ fick då genast ett telegram från VoV med order att bevaka övergången för samtliga tåg. Sedan kom också ett brev, där det konstaterades att hastighetsrestriktionen nog "i regel" inte hade beaktats

Källa: SRJ-handlingar i Riksarkivet

Mormors grind automatiserad, dock ej i smyg. Bevakning Mörby

av Christer Malm, Tuesday, June 30, 2009, 09:45 (5779 dagar sedan) @ Gunnar Ekeving

I min tidiga ungdom på 50-talet besökte vi en släkting som bodde i Mörby. Efter middagen ursäktade jag mig och gick ner till Mörby hållplats för att studera tågtrafiken. Här fanns manuella bommar som manövrerades av en vägvakt. Jag noterade att man vid fällningen inte hade någon förringning. Så fort vakten började veva började bommarna gå ned. Under själva fällningen pinglade klockorna. Var korsningen konstruerad på det viset med tanke på att bommarna manövrerades direkt på platsen eller underlät vägvakten att dra upp dem fullt ut för att skynda på fällningsprocessen? Någon som vet?

Vill minnas att reglerna föreskrev ljudsignal på fällbommar endast om bommarna manövrerades från en plats belägen på ett visst avstånd från korsningen. De enda bommar jag stött på som helt saknade klockor var vid korsningen i Jönköpings Hamn - bortsett från rena grindkorsningar.

Mormors grind automatiserad, dock ej i smyg. Bevakning Mörby

av Lars-Henrik Eriksson, Tuesday, June 30, 2009, 10:52 (5779 dagar sedan) @ Christer Malm

I min tidiga ungdom på 50-talet besökte vi en släkting som bodde i Mörby. Efter middagen ursäktade jag mig och gick ner till Mörby hållplats för att studera tågtrafiken. Här fanns manuella bommar som manövrerades av en vägvakt. Jag noterade att man vid fällningen inte hade någon förringning. Så fort vakten började veva började bommarna gå ned. Under själva fällningen pinglade klockorna. Var korsningen konstruerad på det viset med tanke på att bommarna manövrerades direkt på platsen eller underlät vägvakten att dra upp dem fullt ut för att skynda på fällningsprocessen? Någon som vet?

Hur fort gick bommarna ned? De mekaniska bomdriv jag sett är konstruerade med en utväxling så att bommarna rör sig mycket sakta i början -- under förringningstiden. Ur vägtrafikens synpunkt kunde de lika gärna stå stilla. ULJ har ett par mekaniska bommar (drivna med motor). Det tar c:a 30 sekunder att fälla dem. Under de första 15 sekunderna rör sig bommarna mycket lite.

Mormors grind automatiserad, dock ej i smyg. Bevakning Mörby

av Christer Malm, Tuesday, June 30, 2009, 19:14 (5779 dagar sedan) @ Lars-Henrik Eriksson

De rörde sig med full fällningshastighet från start. "Veven må omvridas med högst ett varv per sekund".

Vi har också en korsning med el mek bommar vid Sjukhusvägen i Mariefred. De rör sig inte under förringningen även om hjulet snurrar. (Jag var tvungen att kolla på Youtube för att se om jag mindes rätt)

AB Westfelts signaler

av Gunnar Ekeving, Monday, June 29, 2009, 23:14 (5780 dagar sedan) @ Gunnar Ekeving

SRJ lät sig dock inte stoppas, automatiska bommar provades igen 1923. Nu handlade det om s k Westfeldtska bommar, namngivna efter konstruktören. Det var signalfirman Jean L. Roths efterträdare som ledde experimenten.

Tydligen hade Westfelt (inte Westfeldt) ett eget bolag - AB Westfelts signaler. Detta bolag hade vid Roslagsnäsby anbragt "en elektrisk fällbom med nedhängande metallgardin", framgår det av en skrivelse från kommunikationsdepartementet till K Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen den 29 oktober 1926. Om det gällde ett "skarpt" försök kan man antaga att det handlade om två bommar (med eller utan gardin). Alternativt hade man kanske en ensam gardinförsedd bom placerad på någon tom yta inom bangårdsområdet, enbart i syfte att testa driftsäkerheten, men utan reell vägskyddsfunktion. AB Westfelts signaler ville ha "understöd av automobilskattemedel" för sin utprovning av skyddsanordningar. Detta tyckte dock inte kommunikationsdepartementet var någon bra användning av bilskattepengar. [skrivelse till VoV, komdep dnr 9038/26]

[x]
[*]