Är det F5-driv eller liknande till bommarna? Eller är det handvevade bommar?

Jag kan inte tänka mig annat än att båda övergångarnas bommar är handvevade, återkommer med bilder från Stora Köpinge, men vid en snabb koll ser jag där mekaniska ledningar som säkerligen är anslutna till fällbommarna.

Elektriska fällbomsdriv användes fram till 1960-talet normalt endast i följande situationer:

* bommar manövrerade av tågklarerare på starkt trafikerad bana
* bommar manövrerade från ställverk på starkt trafikerad bana
* bommar manövrerade av vägvakt där både järnväg och väg/gata var starkt trafikerad, och antalet bommar var stort. Exempelvis Tegelbacken i Stockholm, som var en av de första plankorsningarna som fick elektrisk drivanordning (som för övrigt krånglade väldigt ofta, så antagligen krävdes i många fall handvevning)
* fjärrmanövrerade bommar (längre avstånd än ungefär en kilometer)
* automatiska bommar, vilket blev generellt tillåtet först på 1950-talet

Jo, det är banvaktsstugan 663 Köpinge som syns till höger. Kilometeruppgiften bör snarare vara 67,040 än den som tidigare angetts (rättat nu). Det är väl km-stolpen nr 67 som syns ett stycke bort?

Bortom stugan, vid kuren ungefär, svängde spåret mot Borrby - Gärsnäs av till höger. Det lades någon gång (när?) om så att det drogs direkt in till Köpingebro station.

/Jöran

Den 18 september 1922 öppnades ny egen anslutning i Köpingebro (enligt Järnvägsdata 1992).

Jo, det är banvaktsstugan 663 Köpinge som syns till höger. Kilometeruppgiften bör snarare vara 67,040 än den som tidigare angetts (rättat nu). Det är väl km-stolpen nr 67 som syns ett stycke bort?

Bortom stugan, vid kuren ungefär, svängde spåret mot Borrby - Gärsnäs av till höger. Det lades någon gång (när?) om så att det drogs direkt in till Köpingebro station.

/Jöran

Banvaktsstugan Köpinge fotograferad den 26 april 2008. Enligt uppgift i tidskriften Skånska Järnvägar nr 4/2008 hette trafikplatsen (till 1922) Föreningsväxeln (km 67,0).