Någon koncis trafikal definition av hlp fanns veterligen inte - detta motsatt de infrastrukturella begreppsförklaringarna i Säo/JTF. Men det fanns vissa allmänna skillnader mellan en trafikal station och en dito hlp:
1) En hlp var ej självständig organisatoriskt utan hade överordnad station. Stationerna sorterade i sin tur under trafiksektionschef (regional chef) vid SJ och de största bolagsbanorna och direkt under tc (och hans stab) vid mindre sådana banor.
2) Var hlp bemannad (ej nödvändigt) förestods den av en platsvakt, som vid SJ var kollektivavtalsanställd och timavlönad. På stationerna var i vart fall de flesta av personalen tjänstemannaanställda (Månadslön).
3) Den överordnade stationen handhade fraktredovisning, kassarapportering etc även för hlp. Hur detta i detalj gick till vet jag dock inte.

Givetvis förekom undantag, av olika lokala skäl. En bemannad hlp kunde t ex
vara eget redovisningsställe. De infrastrukturella och trafikala rollerna hade
stämt överens från början och oftast följts åt vid upp- och nedklassningar. Nu kom tkl-utbildade platsvakter, och rollerna började gå skilda vägar. T ex blev Hidingsta mellan Örebro S och Pålsboda redan 1939 trafikal och infrastrukturell hlp med kvinnlig platsvakt (Överordnad stn Sköllersta). 1953 uppgraderades den till infrastrukturell stn för ett lokalgodstågsmötes räkning. Fru Eriksson gick tkl-kurs och fick sedan tkl-tillägg till platsvaktslönen.

Begreppet hlp blev i SJ historia med 1964 års omorganisation. Terminologin därefter ligger utanför ämnet.