Tanken i början av 1960-talet var att försöka bevara BLJ mellan Långshyttan och Stjärnsund - inte hela linjen till Byvalla. Det handlade om 11 km järnväg med en mycket vacker sträckning förbi Västerby och Rörshyttan. Till stor del hade man från järnvägen vacker utsikt över sjöarna Lången och Bysjön, något som ansågs nog så viktigt för att ge besökarna en bra reseupplevelse.

Järnvägen från Jädraås till Tallås har inte samma natursköna sträckning. Där är det mest skog, som efter en stund kan bli lite tråkig att färdas igenom. Liknande förhållanden gäller för flera av våra museibanor. De visar inte hur fint järnvägen ofta smälte in i landskapet genom att löpa utmed sjöar. Är naturupplevelsen något som kommit bort bland all teknik?

Nedan några bilder från linjen mellan Långshyttan och Stjärnsund.