Smalspåriga personvagnar: Öland (del 1: BBJ & SÖJ)

Hej igen!

I detta inlägg kommer vi att studera järnvägarna på Öland lite närmare. Ursprungligen består smalspårsnätet på ön av två bolag, som år 1928 slås ihop till bolaget Ölands Järnvägar, ÖJ. I denna första del kommer vi att titta på tiden fram till 1928.
Vi börjar med den äldsta banan, Borgholm-Böda Järnväg:

BBJ
Liksom i övriga Sverige ville även Ölandsborna ha järnväg mellan sina största samhällen i slutet av 1800-talet, men intresset på södra delen av ön svalnade något efter att de första kostnadsuppskattningarna gjordes. Järnvägsfrågan kom därför främst att drivas av intressenter norr om Borgholm.

År 1906 kan till slut invigning ske av den första banan på ön efter många års försök att få ihop tillräckligt kapital för järnvägsbygget. Sträckan Borgholm-Böda, 55 km lång, går genom ett mycket glesbefolkat landskap. Trots statslån utan egentliga återbetalningskrav är den ekonomiska situationen mycket problematisk. Efter många förhandlingsrundor får man till slut kommunerna som banan går genom att teckna nya lån, vilket tillfälligt räddar järnvägsbolaget från konkurs.

BBJ vagnspark
Huvuddelen av fordonen till BBJ levereras från Kockums redan året innan invigningen och används vid bygget av banan. Förutom ett 30-tal godsvagnar innefattar leveransen även två små resgodsvagnar, F 103-104.

Trots en skral ekonomi är personvagnarna på BBJ av modernaste modell. Från Fole Mekaniska Verkstad i Visby levereras inför trafikstarten:
• Två tredje klass boggivagnar, Co 201-202
• En tvåaxlig tredjeklassvagn, C 203
• En tvåaxlig kombinerad andra- och tredjeklassvagn, BC 204

Boggivagnarna är av samma typ som den SRJ beställt och den tvåaxliga typen levereras även till både MÖJ och NÖJ.

[image]
Tyvärr är det väldigt ont om bilder på BBJs vagnar, men denna bild från Borgholm visar faktiskt samtliga vagnstyper som användes i persontågen. Närmast i bild syns en F, därefter en BC/C, Co, DF och längst bort en G-vagn. Notera att Fole-vagnarna även här har den typiska lufttrumman på taket.

I leveransen från Fole ingår även två kombinerade post- och resgodsvagnar litt DF. Dessa lite ovanliga finkor för postbefordran blir aldrig någon framgång, gångegenskaperna är dåliga och postverket klagar. Liksom persontrafiken är även posttrafiken begränsad, och redan år 1924 anges DF 206 som ”Ej i trafik”.

[image]
DF 205 i Böda runt år 1910.

Inga vagnar genomgår några större ombyggnader under BBJ-tiden.

SÖJ

Redan innan BBJ färdigställts har många Ölandsbor tagit intryck av den blivande järnvägen och den tidigare oviljan att investera vänds till optimism. Redan våren 1907 drar bygget igång och i november 1909 kan den 96 kilometer långa järnvägen mellan Borgholm och Ottenby invigas. Järnvägsbolaget får namnet Södra Ölands Järnväg, SÖJ.

Trots att banan både har en bättre förankring hos kommunerna, ett större aktiekapital och dessutom några stora godskunder som nystartade Mörbylånga sockerbruk, visar det sig snart att trafiken inte lämnar något överskott.

SÖJ vagnpark
SÖJs vagnpark dimensioneras för en rätt omfattande trafik och bolaget köper inte mindre än 9 personvagnar från ASJ i Linköping inför trafikstarten.

Vagnarna är av tre olika typer, littera AC, C och CD. Samma vagnstyp köps även av bland andra FWÖJ och LSSJ. Inför leveransen tas bilder både ut- och invändigt på alla vagnstyperna, så mer väldokumenterade personvagnar får man nog leta efter.

[image]
[image]
[image]
[image]
De nytillverkade AC 1, C 12, C 13 och CD 30 inför leveransen från ASJ i Linköping år 1909. Notera att tredjeklassvagnarna är av två olika utföranden, med eller utan toalett i mitten av vagnen.

[image]
En klassisk bild från Gårdby tagen strax efter invigningen. Efter loket går en G-vagn, därefter en CD, AC, C och F.

[image]
Ytterligare en bild på ett typiskt persontåg på SÖJ. Bilden är tagen i Räpplinge omkring år 1911. Första vagnen är en CD, därefter någon av C 13 eller 14.

Kort efter invigningen inser man att de två förstaklassvagnarna inte räcker till. År 1911 inreds därför den ena salongen i C 12 till förstaklassavdelning och vagnen numreras om till AC nr 3.

Banan är lång och efter första världskriget uppstår behov av ytterligare personvagnar. Liksom flera andra banor utnyttjar SÖJ den svaga tyska valutan och köper två nitade stålvagnar, BCo 19-20, från Görlitz år 1922.

[image]
Persontåg med Görlitz-vagn i Lindby, troligen på 1940-talet. Vagnen närmast i bild är sannolikt fd SÖJ 12. Notera att vagnen har fått träpanel och att det stora fönstret är delat på mitten, det senare troligen en rest från tiden som AC-vagn.

Sommarvagnar
Till skillnad från BBJ, där vi inte kunnat hitta några uppgifter om sommarvagnar, har SÖJ i samband med invigningen två lösa sommarvagnsreden byggda för att används på I-vagnar (möjligen I 158 & 160).

År 1918 verkar sommarvagnstrafiken ha upphört för då används överbyggnaderna vid bygget av två vedtransportvagnar med höga sidoväggar och tak, Gv 120-121, som byggs på underredena från ovan nämnda I-vagnar. Man kan därför anta att dessa båda vagnar vid ombyggnaden redan är apterade med sommarvagnsöverbyggnaderna, varför ombyggnaden troligen inte heller är alltför omfattande.

Resgodsvagnar
Inför invigningen köper SÖJ tre resgodsvagnar från ASJ. De är typiska F-vagnar med öppen plattform i ena änden och en liten konduktörskupé.

[image]
Leveransfoto på F 52.

Från början värms vagnarna upp med ånga från loken, men redan efter några år med bistra öländska vintrar byggs F 51-52 om till ångfinkor och får nya nummer, Få 75-76.
Som ersättning för dessa byggs två G-finkor om till resgodsvagnar. De båda obromsade G-vagnarna utrustas med skruvbroms, gaveldörrar och konduktörskupé med fönster men däremot aldrig någon plattform.

Den första vagnen (G 108) byggs om till F 51(2) år 1912, men exakt vilket år den andra vagnen (G 105) byggs om till F 53 är inte helt klarlagt mer än att det sker någon gång efter 1913. Varför man inte återanvänder det lediga numret 52 är också oklart.

[image]
En intressant bild från Löttorp på BBJ tagen runt år 1915. Bilden visar en F-vagn utan plattform, vilket bara fanns på SÖJ (F 51(2) eller F 53), några andra bromsade täckta vagnar utan plattform har aldrig funnits på ön. Vad vagnen i sådana fall gör på BBJ vid denna tidpunkt är oklart, det finns inga uppgifter som tyder på att någon samtrafik skedde mellan bolagen.

Sammanslagning
Som det framgår ovan dras bägge banorna med mycket dålig ekonomi och efter första världskriget blir konkurrensen från bil- och busstrafiken stor. BBJ eller SÖJ dras dessutom med stora statslån som man varken klarar av att amortera eller knappt ens betala räntan på.

Riksgäldskontoret föreslår till slut att skulden ska skrivas ned och en ny avbetalningsplan skapas, under förutsättning att de båda bolagen slås ihop. Den 1 januari 1928 tar därför det nya bolaget ÖJ över båda banorna.

Fordonslista
[image]
Fordonslista för BBJ

[image]
Fordonslista för SÖJ

Källor till uppgifterna härstammar huvudsakligen från Riksarkivet: BBJs revisionsjournaler från 1918 och 1924, VoV besiktningsbevis, samt som vanligt i Väg & Vattenbyggnadsstyrelsens årliga rapporter från de enskilda järnvägarna. Även Jan-Olov Svenssons bok om Ölandsbanorna är källa till några uppgifter.

En liten förklaring till tabellen:
De grå fälten markerar att fordonen har bytt nummer, är inköpta eller har sålts vidare till andra banor.

Nästa gång fortsätter vi framåt i tiden och tar en titt på ÖJ från 1928 fram till förstatligandet.

/Johan & Stefan
Bilder från samlingsportalen.

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Smalspåriga personvagnar: Öland (del 1: BBJ & SÖJ) (Järnväg allmänt)

Smalspåriga personvagnar: Öland (del 1: BBJ & SÖJ)