Smalspåriga personvagnar: VÅHJ - 2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Hej igen!

Järnvägen Växjö-Hultsfred byggs i etapper under en tidsperiod av inte mindre än 27 år. Bygget börjar i Växjö och år 1895 kan man inviga Växjö-Klavreströms Järnväg, WKJ. År 1902 fortsätter man till Åseda och bolaget byter namn till Växjö-Klavreström-Åseda Järnväg, WKÅJ.

Därefter tar det ett antal år innan utbyggnaden fortsätter. När man år 1912 når Virserum byter bolaget åter namn, denna gång till Växjö-Virserums Järnväg, WWJ. Den sista delen av banan, till Hultsfred, påbörjas år 1917 och tar hela fem år att färdigställa. I samband med invigningen år 1922 byter bolaget en sista gång åter namn, till Växjö-Åseda-Hultsfreds Järnväg, VÅHJ. Eftersom man nu kopplas ihop med andra banor och har samtrafik kräver myndigheterna att fordonen märks med en och samma bansignatur.

Man har stora förhoppningar när smalspårsnäten i södra och norra Småland sammanfogas, men redan under byggtiden av sista etappen är ekonomin så ansträngd att man tidvis tvingas avbryta bygget. Åren efter färdigställandet blir också magra, vilket leder till att man sparar in på utgifter överallt där det går, men också att man t.ex. investerar i tryckluftbroms för att rationalisera driften.

År 1922 kopplas man även ihop med Kalmarbanorna via ÖVJ och RÄJ i Älghult. Trots försök med bland annat genomgående vagnar och många förändringar av tidtabellerna får VÅHJ, liksom flera av de andra banorna i trakten aldrig det uppsving man hoppas på. Den dåliga ekonomin leder till att VÅHJ förstatligas redan år 1941.

Ägare och samförvaltning
Järnvägen byggs till följd av starka intressen från industrierna längs banan, men i takt med utbyggnaderna lånas allt större belopp från staten och kommunerna längs banan. Bland annat köper VAJ, som till stora delar ägs av Växjö stad, in sig i bolaget. Blivande VÅHJ knyts redan tidigt ihop i en gemensam trafikförvaltning med övriga järnvägsbolag staden har ekonomiskt engagemang i (ÖVJ, VTJ, HKJ mfl). Man kommer att med tiden även att dela kontrollkontor och vissa nyckelbefattningar med de andra banorna. I Växjö har VÅHJ tillsammans med VTJ även en gemensam verkstad med både 891 och 1067 mm spårvidd.

Personvagnar
Den första vagnsuppsättningen för trafiken mellan Växjö och Klavreström levereras från Ljunggrens i Kristianstad. Den består av fyra vagnar, två kombinerade första- och tredjeklass boggivagnar litt ACo, en tredjeklass boggivagn litt Co samt en tvåaxlig kombinerad tredjeklass- och postvagn litt CD. Boggivagnarna är av en annorlunda modell utan lanternin.

[image]
En av ACo-vagnarna utan lanternin, dessutom tillsammans med en öppen sommarvagn av tidigt snitt. Bilden är tagen i Växjö, troligen före sekelskiftet, men senast år 1908 då ACo-vagnarna får lanternintak.

Numreringen blir udda, ACo-vagnarna får nr 1 och 2, medan de båda andra vagnarna blir nr 6 och 7. När Hessleholm år 1901 levererar nästa tredjeklass boggivagn får denna nr 5. Därefter levereras en tvåaxlig vagn från Ljunggrens år 1902, som helt logiskt(?) blir AC nr 9!

[image]
Invigning av järnvägen i Åseda år 1902. Boggivagnen utan lanternin är Co 6 och den med lanternin är Co 5. Man kan också se att sommarvagnarna i tåget nu fått brädväggar.

[image]
Hässleholmsvagnen Co 5 vid plattformen i Växjö år 1904 tillsammans med någon av finkorna nr 23 eller 24. Jämför gärna med bilden nedan på samma vagn i ombyggt skick på samma plats drygt trettio år senare.

År 1908 levererar KVAB en för sin tid rätt ålderdomlig kombinerad person- och postboggivagn, CDo 8. Vagnen har lanternintak, men har delvis fått stora fönster.

[image]
Leveransbild av WKÅJ CDo 8.

Bara två år senare levereras betydligt modernare vagnar. Då utbyggnaden till Virserum börjar år 1910 köper man BCo nr 3 och de båda C-vagnarna 10 och 11 från Vabis. Nu är vagnarna av modernt snitt med högvälvda runda tak och stora fönster. Första klass slopas år 1909 och boggivagnen levereras därför som littera BCo.

[image]
Leveransbild av WWJ C3 11. Siffran i litterat ska troligen tala om att vagnen har länkaxlar, men uppenbarligen kan man inte riktigt bestämma sig vilken siffra som ska användas. Man blandar därför friskt de första åren, år 1910 anges t.ex. litterat till C4 trots att vagnen bevisligen är märkt med C3…

Trots den mycket ansträngda ekonomin köper man två nya personvagnar lagom till invigningen av VÅHJ år 1922. De båda vagnarna levereras från Görlitz i Tyskland. Man fyller då luckorna i nummerserierna och vagnarna får numren 4 och 12, den ena är litt BCo och den andra är litt Co.

En sista personvagn tillkommer därefter, då ÖVJs materiel övertas år 1933. ÖVJ C 500 blir då VÅHJ C 13.

Ombyggnader
Som vi nämnt ovan är ekonomin mycket bekymmersam för bolaget. Trots det gör VÅHJ (inklusive sina föregångare) många, och ibland rätt omfattande ombyggnader av sina vagnar.

Redan år 1908 får de båda äldsta ACo-vagnarna lanternintak och samtidigt även toaletter. Co 6 får aldrig någon lanternin, däremot förses den med ett helt nytt högvälvt tak år 1921.

[image]
VÅHJ lok 13 med ett härligt långt VÅHJ-tåg. Från lok går vagnarna: C3 10/11, BCo 4, C 7, C3 10/11, troligen en av vagnarna BCo 1 eller 2, en okänd lanterninvagn och sist en av F 156-158

Under 1920-talet genomför man stora besparingar och för att bättre passa till den trafik man bedriver bygger man om flera av personvagnarna. De ursprungligen stora andraklassavdelningarna minskas och flera vagnar förses med varmvattenpannor för minska användningen av ångfinkor.

I vissa fall har man uttryckligen skrivit i styrelseberättelserna varför ombyggnaderna skett, år 1923 förses till exempel BCo 1 med egen varmvattenpanna och tryckluftbroms för att kunna gå som ensam personvagn på ÖVJ. C4 10 och 11 blir året efter ombyggda för att kunna gå ensamma i godstågen Åseda-Hultsfred.

[image]
Någon av C4 10 eller 11 sist i ett kort blandat tåg i Brittatorp år 1938. Förutom att vagnen här har fått värmepanna och toalett i mitten kan vi även se att fönstren bytts ut till ”KVAB-modell” med öppningsbar övre halva.

De båda tyska vagnarna förses direkt efter leveransen med Dalénljus på verkstaden i Växjö tillsammans med bland annat BCo 3.

[image]
VÅHJ 10 med tåg i Växjö ca 1938. Tågsammansättning med F 156-158, BCo 3, C3 10/11, okända finkor, Co 12, BCo 1 eller 2. Ofta delades tågen från Växjö längs banan, därav att finkorna går mitt i tåget.

Till skillnad från många andra banor klarar VÅHJ sig med en enda postvagn. I samband med leveransen av CDo 8 år 1908 slopas nämligen postkupén i CD 7 och den blir ren tredjeklassvagn.

CDo 8 får år 1930 en moderniserad postkupéinredning, och år 1936 blir vagnen ombyggd till littera CDFo då den förses med resgodsavdelning med sidodörrar.

Även de äldre vagnarna blir upprustade. År 1926 förses till exempel Co 5 med nytt högvälvt tak, och två år senare får C 7 förlängd hjulbas.

[image]
Vid förstatligandet är det en ganska nedgången vagnpark som tas över av SJ. På bilden syns VÅHJ BC 9 i Växjö år 1939. På en annan bild från året innan är vagnen i trafik och skyltad ”Evedal”, dvs den gör vid denna tid lokaltrafiktjänst. Vi kan anta att vagnens skamfilade yttre även ger en indikation på det övriga skicket. Till vänster sticker CN 224 fram.

Sommarvagnar
Redan från början har man sommarvagnar byggda på N-vagnar. Som det framgår av bilden nedan är det en rätt enkel konstruktion, ett tak på stolpar och ett öppet ramverk utan väggar.

[image]
Tack vare den berömda operasångerskan Kristina Nilsson finns en ovanligt bra bild på en av sommarvagnarna i ursprungligt skick, vi kan till och med förlåta henne för att vagnsnumret döljs. Bilden uppges vara tagen i Åseda, dvs tidigast år 1902.

Vid invigningen av banan till Åseda finns åtminstone två sommarvagnar med brädklädda väggar (se bild i första inlägget). Tio år senare, när banan invigs till Virserum, finns åtminstone en av sommarvagnarna kvar.

[image]
Sommarvagnen VKJ N 92 i Hultanäs vid invigningen av sträckan Virserum-Åseda år 1910. Notera handtag och fotsteg på vagnens gavel, då den saknar insteg från sidan. Finkan F 18 är levererad från VABIS inför banans förlängning till Virserum.

[image]
Samma tåg som ovan, nu i Mosstorp. Här syns tydligare Vabis-vagnarna 10 eller 11 och därefter BCo 3.

Vi har som för många andra banor inte kunnat hitta någon dokumentation kring sommarvagnarna med lösa reden, inte ens för N 92 som ju figurerar på bilderna. Däremot dyker sommarvagnarna upp i en sammanställning av bolagets Miö under rubriken ”Underhållsbehov 1926”

”De förut använda sommarvagnarna äro uppruttna och får jag föreslå att å en af våra längsta godsvagnar bygga upp en korg som kan lyftas den under vintermånaderna, denna vagn skulle hafva 36 sittplatser och kunna utföras för en kostnad af cirka 1500 kr.
För att kunna medhinna detta arbete anhålles om svar senarast.”

Så blir det också, på NN-vagnen 224 byggs en ny ”modernare” sommarvagnskorg som åtminstone avses kunna lyftas av på vintern. Notabelt är att den korg som byggs är nära nog identisk med de KVAB-byggda sommarvagnar som levereras till Kalmarbanorna år 1914. Vi har dock inte lyckats hitta någon eventuell beställning i KVAB-arkivet. Är det någon som vet mer?

Vagnen är försedd med kamin och bör därför ha kunnat användas även under höst och vår. Det är dock oklart hur länge vagnen används i persontrafiken, på vagnkortet från 30-talet står det att den används för förvaring av gengasved!

[image]
Sommarvagn CNN 224 i Växjö år 1937. Finkan är troligen G 26 som tidvis användes som F-vagn. Till vänster ses ena änden av en av Kalmarfinkorna F 156-158.

År 1944 byter SJ underredet mot en av de äldre N-vagnarna varvid korgen kortas av och byggs om. Den överlever in på sextiotalet och används i ombyggt skick av växlingspersonalen i Växjö.

[image]
Resterna av korgen från CNN 224 som SJ-vagn. I samband med bytet av underrede kortar man av korgen, även den stora lastöppningen tillkommer vid denna tid.

Resgodsvagnar
Banans första två resgodsvagnar, Få nr 20 och F nr 21, anskaffas från Ljunggrens i samband med bygget år 1895. Fem år senare köps två finkor från Hässleholm, nr 23 och 24. Vagnarna är av en ovanlig typ då tjänstekupén har fönster men plattform saknas. Redan år 1901 tillkommer nästa vagn, ångfinkan nr 22, även den från Hässleholm.
År 1900-1906 förstärks resgodsvagnsparken av G 26 som används som F-vagn. Vagnen används även en period under 1920-talet som F-vagn.

[image]
Denna bild visar en resgodsvagn som verkar ha varit ångfinka, då vi antar att luckan i panelen till vänster om dörren är ett fd vattenintag. Det är då sannolikt F 22 som kring år 1920 får ångpannan demonterad.

[image]
En av de fåtaliga bilderna som lite bättre visar någon av banans ångfinkor är tagen i Växjö år 1940, alldeles innan banan övergår till SJ. Från vänster syns BCo 3, Co 5 ombyggd med nytt tak från år 1926 och ångfinkan nr 20.

Littereringen av banans resgodsvagnar och ångfinkor under dessa år är inte lätt att reda ut. När man år 1902 redovisar vagnparken anger man ”packvagnar lit. F och G. n:ris 22-24”. Vad som är vad har vi inte kunnat utröna. När man fyra år senare åter rapporterar till Väg och Vattenbyggnadsstyrelsen är nr 23 och 24 G-vagnar. Vi kan dock konstatera att detta fenomen även förekommer på ett flertal andra banor.

I samband med utbyggnaden till Virserum levererar VABIS tre större finkor med länkaxlar, nr 17-19, varav nr 19 är ångfinka.

Två ytterligare leveranser sker i samband med färdigställandet till Hultsfred. Från Görlitz i Tyskland köper man år 1920 en ångfinka tillsammans med personvagnarna och från Kalmar Verkstad levereras tre kraftiga vagnar, nr 156-158, år 1923. Då VÅHJ saknar tillräckligt med pengar vid leveransen får man låna av VAJ och lämna vagnarna som pant.

[image]
Det är svårt att hitta en bra bild på Görlitz-finkan nr 32 från privatbanetiden. På denna bild från Älghult samband med invigningen av ÖVJ/RÄJ år 1922, ses troligen vagnen som andra vagn i det flaggprydda tåget. Notera även vagnarna på det bortre spåret. Finkan bör vara någon av VÅHJ G/F 23-24 och personvagnen sannolikt VÅHJ C 7.

[image]
Del av BCo 3 och en av Kalmar-finkorna i Växjö före 1935. Finkorna har från början fönster i skjutdörren men dessa försvinner senare, kanske under SJ-tiden. Någon som vet?

[image]
En särling blir F 310, ÖVJs gamla finka som kommer till VÅHJ år 1933. Bilden föreställer VÅHJ lok 5 med persontåg i Växjö år 1938. Först i tåget går F 310.

SJ-tiden
Som på flera andra banor är materielen hårt sliten vid övertagandet.

Till exempel har Postverket synpunkter på skicket, rörande CDFo 8 skriver man år 1941 att man bland annat vill att:
”Den spetiga granbräda som utgör bord vid korsbandsfacken klädes med masonit till förebyggande av de många olycksfallen med spetor i fingrarna för sorterarna. Dörren till resgodsavd. justeras och tätas för att i möjligaste mån utestänga den odör som kommer från denna avd. då lasten består av smågrisar och sill.”

Under fyrtiotalet låter SJ bygga helt eller delvis nya korgar på fem av de gamla boggievagnarna från banan, däribland fd CDFo 8.

AC 9 och den gamla ÖVJ-vagnen C 13 blir tjänstevagnar under 40-talet. Fd C 7 slopas år 1956.

[image]
VÅHJ C 7 som SJ Cp 283 på den nästan öde bangården i Mönsterås. Vykortet är troligen från slutet av 40-talet.

Övriga fd VÅHJ-vagnar är kvar i trafik in på 1960-talet och många lämnar aldrig Småland, en av C-vagnarna flyttas dock till Bergsjöbanan.

Bevarade vagnar
Tre VÅHJ-vagnar har överlevt och är bevarade som musiefordon.

Äldst är fd CDo 8, även om det idag är mycket lite som påminner om utseendet före ombyggnaden vid KVAB. Vagnen används i SJs sista loktåg i Småland ända fram till våren 1965. Efter en mycket kort tid som avställd övertas den redan år 1966 av AGJ, och har under åren använts då och då i trafiken.

[image]
SJ BDFo10p 691, levererad som WKÅJ CDo 8, i Sjövik år 1970. Foto: Stefan Olsson

Den till fd NHJ överflyttade C-vagnen nr 10 ställs sedermera upp i museitåget i Bergsjö. Detta avvecklas dock år 1966 och vagnen övertas av AGJ, där den sedan dess rullar i trafiken.

[image]
VÅHJ C4 10 som AGJ C 10 i Anten år 2012. Foto: Stefan Olsson.

Av resgodsvagnarna är det bara den sist levererade, F 158, som överlevt. Vagnen flyttas av SJ till Öland och den bevaras genom att den ställs år 1962 upp i Borgholm i museitåget där. I samband med att utomhusförvaringen upphör i mitten av 80-talet säljs vagnen till JTJ, där den efter renovering är i trafik.

Fordonslista
[image]

Källor till uppgifterna härstammar till stor del från Riksarkivet, dels från VÅHJs vagnskort samt som vanligt från Väg & Vattenbyggnads¬styrelsens årliga rapporter från de enskilda järnvägarna. Några uppgifter är även tagna från Landsarkivet i Vadstena, där KVABs arkiv finns bevarat. Vi har med hjälp av dessa uppgifter kunnat identifiera många av vagnsindividerna på bilderna i inlägget.

En liten förklaring till tabellen:
De grå fälten markerar att fordonen har bytt nummer, är inköpta eller har sålts vidare till andra banor.

Kolumnen med SJ-id är något förenklad, endast första SJ-littera är angivet. Det kommer en mer komplett lista över SJ-vagnarnas öden senare, inklusive ombyggnader under SJ-tiden m.m.

Är det någon som har kompletteringar till inlägget? Allt från skrotningsplatser till ombyggnadsår är intressant!

Nästa gång fortsätter vi norrut mot Hultsfred, men viker av i Gårdveda och besöker Vetlandabanorna HvSJ och HvMJ.

/Johan & Stefan
Bilder från Samlingsportalen och egen samling.