Smalspåriga personvagnar: RHJ, VVJ och SGJ - 2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Hej igen!

Vi har nu kommit till de tre sista och minsta banorna på Gotland. De är Ronehamn-Hemse Järnväg (RHJ), Visby-Västerhejde Järnväg (VVJ) och Södra Gotlands Järnväg (SGJ). Tyvärr blir inlägget lite bildfattigt, eftersom det helt verkar saknas bilder från SGJ och vi endast har en bild från RHJ att visa. Från VVJ har vi däremot lyckats hitta några bilder som ganska väl visar banans vagnpark.

Vi börjar med den äldsta banan först.

Ronehamn-Hemse Järnväg
Bandelen från Hemse station på GJ till hamnen i Ronehamn finns som förslag redan när GJ projekteras, men stryks liksom sidobanan till Klintehamn på grund av de ökade kostnaderna.

Att banan till slut byggs är till största delen Roma sockerbruks förtjänst, då man vill förbilliga transporten av sockerbetor till bruket. Tillsammans med de båda berörda kommunerna byggs järnvägen år 1898-1901. Trots att banan i huvudsak ligger klar dröjer det ända till år 1903 innan invigningen sker för allmän trafik.

Bolagets katastrofala ekonomi gör bland annat att man inte kan finansiera egna fordon, utan dessa köps med lånade pengar från Roma sockerbruk med vagnarna som pant.

Hela banan kostar 171.000 kr att bygga. Trots en liten ökning av trafiken är bolagets ekonomi så dålig år 1918 att man går i konkurs. Konkursboet köps året efter av Landsfiskalen Thure Holmquist för 15.500 kr.

Vagnparken
Vid invigningen saknar banan personvagnar. Trafiken upprätthålls istället av en ångvagn man köpt begagnad från Vikbolandsbanan.

År 1902 köps en täckt vagn littera G in från Fole Mekaniska Verkstad. Vagnen används till alla former av last som kräver tak över huvudet, dvs allt från folk till gods och smågrisar. Vagnen har de första åren nr 11, men omnumreras senare till nr 21.

Först år 1907 kan banan köpa sin första personvagn. Det är en liten tvåaxlig vagn med högvälvt tak levererad av Fole. Vagnen är en kombinerad första- och tredjeklassvagn och får nummer AC 20. År 1910 slopas första klass på banan och vagnen får littera BC.

[image]
Leveransfoto på RHJ AC 20. Notera att vagnen har fönster på gaveln. Foto från Föreningen Gotlandstågets arkiv

Vid banans konkurs återgår banans ånglok och alla de öppna vagnarna till Roma sockerbruk, medan personvagnen och finkan istället hamnar i konkursboet. Efter flera långdragna rättsprocesser kan konkursförvaltaren i början av 1920-talet sälja vagnarna till Visby-Västerhejde Järnväg.

Fordonlista
[image]

Fordonslista för RHJ. De grå fälten betyder att fordonet bytt nummer, köpts från en annan järnväg eller sålts vidare till en annan järnväg.

Visby-Västerhejde Järnväg
För att kunna transportera material till utökningen av regementet I27 låter Armeförvaltningen år 1903 anlägga en järnväg mellan Visby och kasernerna vid Visborgsslätt. Banan är 2,5 kilometer lång och byggs med 15-kilos stålräls.

Efter att bygget på I27 färdigställts försöker några officerare få till stånd permanent trafik. År 1904 startar trafiken bekostad av Officerskassan. Fordonsparken utgörs av en begagnad treaxlig ångvagn (senare kallad ”A”) från Vislanda-Bolmens Järnväg och en öppen godsvagn.

År 1912 förlängs banan via Kneippbyns kurort förbi Högklint till Hallvards station. Banan är nu 7,4 kilometer lång och man slår ihop den nya järnvägen med ”gamla VVJ”. De nya fordon som levereras i samband med förlängningen märks ”Visby - Kneipp-byn – Bjers” men officiellt heter bolaget Trafikaktiebolaget Västerhejde-Visby Järnväg.

År 1931 träder bolaget i likvidation, men trafiken lever vidare ända tills stenkolslagret tar slut 8 år(!) senare. Den nya delen av banan rivs, medan den ursprungliga delen förstatligas av Armeförvaltningen, som därefter låter GJ bedriva trafik fram på banan fram till år 1946. De sista delarna av banan rivs år 1948.

Vagnparken
Trafiken bedrivs till största delen med ångvagn, men bolaget har även ett ånglok man köpt begagnat från GJ, som i sin tur köpt det begagnat från Djursholmsbanan.

År 1912 levereras banans första riktiga personvagn, en öppen sommarvagn littera CN. Vagnen levereras från Arlöv tillsammans med banans modernaste ångvagn, ”B”.

[image]
VVJ CN 1 vid leveransen år 1912.

Den nya ångvagnen tar över trafiken och redan året efter slopas pannan i ångvagn ”A”. Den används därefter som personvagn ända fram till nedläggningen år 1939.

Även vagnar från GJ tycks vara frekventa gäster, framförallt de båda inbyggda sommarvagnarna C 45 och C 46. De finns på bild på banan både under 1920-talet och runt nedläggningen.

[image]
VVJ lok 8, numret hänger med från GJ-tiden, med tåg bestående av CN 1, GJ C 46 och GJ C 45. Sist går VVJs lilla godstralla.

År 1922 köper banan in personvagnen och några år senare även godsfinkan från nedlagda Ronehamn-Hemse järnväg.

[image]
En bild tagen vid någon av stationerna längs ”nya” banan den sista trafiksommaren år 1939. Närmast loket går G 4, därefter C 2, CN 1, GJ C 45 och längst till höger GJ C 46.

[image]
C 2 och CN 1 dragna av lok nr 8. Notera att CN 1 har fått fönster, men ingången fortfarande är helt öppen. Troligen är vagnen avdelad i två ”kupéer” med en öppen del mellan dessa. Foto från Föreningen Gotlandstågets arkiv.

Alla fordonen används fram till nedläggningen då de flesta av dem, inklusive ångvagn "B", säljs till SlRJ. Korgarna från både CN 1 och G 4 finns kvar, den förstnämnda i Högklint och den andra i Visby.

Fordonslista
[image]

Fordonslista för VVJ. De grå fälten betyder att fordonet bytt nummer, köpts från en annan järnväg eller sålts vidare till en annan järnväg.

Sydvästra Gotlands Järnväg
Redan under tidigt 1900-tal uppstår planer på en förlängning av Klintehamn Roma Järnväg söderut. Från början tänker man sig att fortsätta där ”sidobanan” till Klintebys (som faktiskt drivs som ett separat järnvägsbolag) slutar, men när det är dags för aktieteckning har man istället bestämt sig en fortsättning rakt söderut från Klintehamn.

Aktieteckningen går trögt, och när första världskriget bryter ut år 1914 blir det uppehåll i järnvägsplanerna. Först år 1917 blir man beviljade statslån och det dröjer ända till år 1923 innan den 26 kilometer långa järnvägen Klintehamn-Hablingbo kan öppnas för provisorisk godstrafik i samband med betkampanjen.

Målet med järnvägen är precis som övriga ”småbanor” på ön att transportera sockerbetor, men liksom på den sedan tidigare nedlagda RHJ inser man snabbt att intäkterna inte på långa vägar täcker utgifterna för verksamheten resten av året.

Banan invigs år 1924 men redan år 1927 är man beredda att försätta bolaget i konkurs. Riksgäldskontoret som är den största långivaren går in och övertygar KlRJ om att man ska ta över SGJ vilket också sker. Som en del av KlRJ förstatligas banan år 1948 och läggs ned fem år senare.

Vagnparken
SGJ köper inga fordon nya, utan samtliga fordon köps begagnade från Kalmar-Berga Järnväg, Mönsterås Järnväg och Kalmar-Torsås Järnväg.

Man har bara en personvagn, BCo 401, fd KTsJ ACo 1335. Vagnen är tillverkad av Kockums år 1899 inför KTsJs invigning. Kalmarbanorna moderniserar sina äldsta vagnar vid denna tid, men ACo 1335 är fortfarande i originalskick och därmed rätt föråldrad när den anländer till ön 25 år gammal.

Man skaffar två resgodsvagnar, F 405 och F 406, fd KTsJ F 1606 respektive KBJ F 1321. KBJ-vagnen är från banans ursprungsuppsättning tillverkad år 1897, medan KTsJ-vagnen är tillverkad år 1901. Vagnarna är SGJs enda täckta godsvagnar och används för alla typer av laster som kräver tak.

Alla fordon övergår år 1927 till KlRJ, se föregående inlägg för senare öden för SGJ-vagnarna.

Fordonslista
[image]

Fordonslista för SGJ. De grå fälten betyder att fordonet köpts från en annan järnväg eller sålts vidare till en annan järnväg.

Avslutningsvis
Som vanligt härstammar uppgifterna både från Föreningen Gotlandstågets forskning men även kompletterat med uppgifter från bland annat Väg & Vattenbyggnadsstyrelsens årliga rapporter från de enskilda järnvägarna.

Vi har nu gått igenom de sex gotländska järnvägarna med allmän persontrafik. Vi återvänder därför till fastlandet och besöker nästa gång Askersund-Skyllberg-Lerbäcks järnväg, som ligger mitt emellan de östra och västra smalspårsnäten.

/Johan & Stefan
Bilder från Digitalt museum och Föreningen Gotlandstågets arkiv.