Smalspåriga personvagnar: ASLJ

Hej igen!
Efter ett litet uppehåll är vi tillbaka med våra genomgångar av 891-banornas personvagnar. Den här gången tar vi en titt på Askersund-Skyllberg Lerbäcks Järnväg.

År 1873 öppnas normalspåriga Hallsberg-Motala-Mjölby Järnväg för trafik. Skyllbergs bruk, som ligger endast 4 kilometer från den nya järnvägen fattar i mitten av 1870-talet beslut om att bygga en egen, smalspårig järnväg som anslutning till den nya banan. Till att börja med används hästar och oxar som dragkraft, men från år 1881 ersätts dessa med ett litet ånglok.

Askersunds stad saknar dock fortfarande järnvägsanslutning, men år 1884 invigs den 11 kilometer långa förlängningen dit. Den nya sträckan ägs av det nystartade bolaget Askersund-Skyllberg-Lerbäcks Järnväg, medan den ursprungliga delen fortfarande ägs av bruket. År 1885 förlängs brukets bana med ett 3 kilometer långt spår mellan Skyllbergs bruk och spikfabriken i Kårberg.

Skyllbergs bruk äger redan från början all den rullande materielen, märkt SB, men hyr ut fordonen för trafiken på ASLJ. De första åren trafikerar därför både bruket och ASLJ banan samtidigt. Trafiken ger dock inte det överskott man hoppats på i Askersund, och redan år 1888 utarrenderas järnvägsbolagets trafik och bana till Skyllbergs bruk.

Banan är till stora delar en bruksbana och ASLJ blir aldrig någon lönsam affär för de som investerat i bolaget. För brukets behov förlängs banan österut från Lerbäck, den längsta etappen byggs som AK-arbete år 1928-1934.

Persontrafiken är aldrig speciellt omfattande och ganska snart efter sekelskiftet får man konkurrens av busstrafiken. Efter många års nedgång upphör persontrafiken helt år 1931. Bland annat på grund av krigsårens drivmedelsransonering återupptas dock den igen år 1941 för att efter kriget, år 1948, läggas ned en andra gång.

Personvagnar
Redan på hästbanetiden finns behov av en vagn för persontransporter. På bruket tillverkas därför en enkel personvagn med 10 sittplatser som lokalt kallas för Orrakoja eller möjligen Örrakoja. När ASLJs trafik startar några år senare innumreras den som C 5.

[image]
Den enda kända bilden på vagnen är denna tagen i samband med att ”Skogsbanan” Lerbäck-Hjärtasjön byggs i slutet av 1920-talet.

Inför starten av trafiken till Askersund anskaffas fyra personvagnar från Kockums i Malmö. Vagnarna levereras år 1884-1885 och är av tidstypisk modell med platta tak och ingång från sidan. AC 1-2 har 10+13 sittplatser och C 3-4 har 24 sittplatser.

[image]
Vagn 4 och 1 i nära nog leveransskick på Skyllbergs station.

[image]
Ett noggrant upputsat tåg ankommer Skyllbergs station i samband med kung Oscar IIs besök år 1898.

[image]
Runt sekelskiftet tas denna bild på ett persontåg bestående av vagnarna DG 6, AC 1 eller 2 och C 4.

År 1911 moderniseras vagnparken med en boggivagn littera BCo, vilken levereras av Ljunggrens. Boggivagnen övertar nummer 5 från Örrakoja, som istället numreras om till C 53.

[image]
I samband med banans 30-årsjubileum år 1924 ställer man upp sitt ”moderna ”tåg framför stationen i Askersund. Vagnarna är NN 63, G 42, BCo 5 och sist G 9. Boggivagnen SB BCo 5 är här redan 13 år gammal men är banans modernaste personvagn.

[image]
[image]
Den nya boggivagnen konkurrerar i princip helt ut de gamla vagnarna, som övergår till att vara reservvagnar. Man har sällan behov av mer än en personvagn i tågen…

Nedläggning, slopningar och nedläggning igen
Vid den första nedläggningen av persontrafiken år 1931 blir samtliga personvagnar kvar vid banan och står avställda. Det dröjer ända till år 1938 innan man säljer den modernaste vagnen, BCo 5, till Lidköpings Järnvägar.

[image]
En bild sannolikt tagen under 1930-talet. Bakom loket Kårberg syns AC 1 eller 2, och längst till vänster sticker ena plattformen på BCo 5 fram. Notera den avancerade skuggade märkningen på AC-vagnen. På de flesta andra banor förenklas märkningen redan under 1910-talet, men här lever den äldre märkningen kvar långt senare.

Under 1920-talet tas C 53 ur ordinarie trafik, men används fortsatt för banans egna behov som en slags tjänstevagn. Vagnen försvinner under åren utan persontrafik, den slopas officiellt år 1939 men det är okänt när den skrotas.

[image]
Rallare år 1934 vid Hultabo lastplats nära banans slutpunkt vid Hjärtasjön. En av de båda C-vagnarna används som tjänstevagn under banbygget till Hjärtasjön och slopas kort därefter, sannolikt är det vagnen på bilden ovan. Vilken av C 3 eller 4 det rör sig om har vi tyvärr inte lyckats lista ut.

Även om det aldrig förekommer någon reguljär persontrafik på sträckan Lerbäck-Hjärtasjön rullar personvagnarna ändå på banan vid några tillfällen. Nedan syns två bilder tagna vid Hultabo lastplats under perioden 1931-1941 då persontrafiken officiellt är nedlagd.

[image]
[image]
Den övre bilden är möjligen tagen år 1934 i samband med att banan färdigställts, den undre bilden är tagen den 29/9 år 1940 och visar extratåget till distriktsmästerskapen i orientering.

När persontrafiken återupptas år 1941 sker det med de kvarvarande tre 1880-talsvagnarna, varför persontågens standard milt sagt är gammaldags. Att så gamla vagnar utgör basen i persontrafiken under 60 år är rätt unikt men samtidigt lite typiskt för en bruksbana.

[image]
[image]
[image]
Några bilder från 40-talet med den återupptagna persontrafiken. Den undre bilden är tagen i september 1945 och visar AC 1 nedklassad till ren C-vagn.

Även efter att persontrafiken läggs ned en andra gång blir Kockums-vagnarna kvar vid banan. Det är först i samband med att banan rivs i mitten av 1950-talet som vagnarna skrotas.

[image]
De tre personvagnarna avställda i Askersund i början av 50-talet.

Sommarvagn
Banan har åtminstone en sommarvagn. I 1911 års rapportering till VoV noteras att N 46 ”Apteras om sommaren t passvagn”. När denna överbyggnad byggs är okänt, men redan i rapporteringen år 1912 noteras att vagnen ombyggts till täckt godsfinka littera G varför troligen sommarvagnstrafiken upphör detta år.

[image]
Den enda kända bilden på banans sommarvagn är denna tagen i Skyllberg tagen någon gång efter år 1904 då lok 5 levereras. CN-vagnen går som tredje vagn efter loket.

Resgodsvagnar
Vid invigningen av ASLJ år 1884 har banan två resgodsvagnar, (D)G 6 och G 9. Den förstnämnda vagnen är försedd med postkupé och liknar mer en personvagn än den rena godsfinkan nr 9. Åtminstone DG 6 är tillverkad av Kockums, G 9 är sannolikt ett hembygge liksom många av banans övriga godsvagnar.

[image]
Ett persontåg lämnar Askersund runt sekelskiftet. Närmast loket går en G-vagn, därefter DG 6 och de båda tredjeklassvagnarna.

Troligen är behovet av två resgodsvagnar litet, för redan år 1888 rapporteras vagn 9 vara vanlig godsfinka. Under 1910-talet verkar dock vagnen återkomma som resgodsvagn, då den ofta syns tillsammans med boggivagnen BCo 5.

[image]
Ett litet kort blandat tåg i Askersund. Eftersom BCo 5 går med i tåget är bilden tagen efter år 1911. Godsfinkan i mitten ser ut att vara märkt nr 9.

[image]
En uppställning av 1884 års tåg, gjord år 1924 i samband med järnvägens 40-årsjubileum. Här har G 6 fått träpanel, dessutom är postkupén slopad. Trots det sitter den intressanta uppbyggnaden på taket kvar där texten ”Kungl. Post” tidigare stått.

I samband med att persontrafiken återupptas under kriget byggs tre moderna godsfinkor av Skyllbergs bruk. Två av vagnarna, SB G 5 och 7, förses även med konduktörskupé och används som banans resgodsvagnar de sista åren.

[image]
[image]
Dessa båda bilder kommer från marsnumret av ”Signalen” år 1946. Den övre bilden föreställer SB G 7 och personvagnen AC 2 (nedgraderad till C-vagn) i Askersund. Den undre bilden är tagen i Lerbäck och visar en samling herrar i SB G 5. Ur tidningen kan man läsa att persontrafiken är sporadisk vid den här tiden, men med tanke på hur herrarna ovan reser kan man nog utgå ifrån att det rör sig om ett extratåg.

[image]
Framför stationshuset i Askersund kan man längst bak i tåget skymta G 5/7. Notera för övrigt den härliga blandningen av vagnar: en malmvagn från 1880-talet, två finkor från sekelskiftet, en personvagn från 1884 och sist en finka från 1943. Kan det bli mer bruksbana än såhär?

Bevarade vagnar
Inga personvagnar från banan finns bevarade.

De tre moderna finkorna som byggs år 1943 säljs vid nedläggningen tillsammans med ytterligare tre ej färdigställda systervagnar till NKLJ där bromskupéerna tas bort och de tre påbörjade vagnarna färdigställs. Samtliga vagnar hamnar på olika musiebanor eller museer vid NKLJs nedläggning.

Fd G 5, senare NKLJ Gr 401, säljs år 1991 till VHVJ, men på grund av bolagets konkurs blir vagnen stående i Hagfors. Den hämtas senare under 1990-talet av efterträdaren SMAB och används sedan många år tillbaka som förrådsvagn på bangården i Virserum.

[image]
Fd ASLJ G 5 som NKLJ Gr 401 i Virserum år 2009. Bilden är tagen av Peter-N här på forumet, den har tidigare publicerats här.

Fd G 7, senare NKLJ Gr 402, säljs år 1990 till WFJ, där den för närvarande används som förråd vid lokstallet i Vadstena.

Några av de äldre godsfinkorna ställs efter nedläggningen upp som tvättstugor, garage och liknande, men det är oklart om någon av korgarna fortfarande finns kvar. Är det någon som åkt runt i trakterna och har mer info?

[image]
Möjligen visar denna bild korgen till G 46 som senare blir garage i Ingelsby. Vagnen är i sådana fall den fd sommarvagnen.

[image]
[image]
Någon av ovanstående korgar skulle kunna vara fd DG 6. Postavdelningen slopas någon gång under 1920-talet och konduktörskupén tas bort i samband med den första nedläggningen av persontrafiken år 1931. Vagnen rullar därefter som vanlig godsfinka fram till rivningen då korgen blir tvättstuga i Ingelsby. Är det någon som vet om någon av vagnskorgarna kring Ingelsby finns kvar?

Fordonslista
[image]

Källor till uppgifterna härstammar till stor del från Eric Renstrands forskning på hemsidan aslj.se, kompletterat med uppgifter från bland annat Väg och vattenbyggnadsstyrelsens rapporter på Riksarkivet.

En liten förklaring till tabellen:

De grå fälten markerar att fordonen har bytt nummer, är inköpta eller har sålts vidare till andra banor. De gula fälten är litet mer osäkra uppgifter.

Nästa gång ska vi bege oss söderut och titta på en av de första 891-banorna, nämligen Ulricehamn-Wartofta Järnväg.

/Johan & Stefan
Bilder från Digitalt museum, aslj.se, Bygdeband och egen samling.

Glöm inte heller att kolla in de helt fantastiska rörliga bilderna i färg från banan. Länk i tidigare inlägg för er som vill se hela filmen:
https://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=232869

Tar mig här friheten att visa sammanfattningen i just detta ämne, personvagarna. Även om färgerna inte är helt korrekt återgivna så ger de en bild av vagnarnas kulörer vid tillfället.

[image]

Jag grävde lite i tillgängliga dokument om järnvägspoststämplar och hittade att postiljonskupé/postkupé etc. Lerbäck - Askersund fanns 1885—1922.

/Ola

Jag vill bara stämma in i hyllningskören. Det här är ett intressant och imponerande forsknings- och dokumentationsarbete som har lagts ner.
Det är lika spännande varje gång en ny bana dyker upp.

Under 1970-talet fanns det ett antal vagnskorgar kvar, spridda runt i bygden. Jag lyckades lokalisera ett antal godsfinkor som avyttrats vid nedläggningen som garage/förråd och dyl.
Bl.a. de som visas på era bilder (tror det är bilder från Lerbäcks Hembygdsförenings fotoarkiv
från första början) Den översta vagnskorgen var uppställd vi Sjöstorp och användes som garage.
Det var resgodsvagn SB nr 9. Delar av den togs omhand av VÖJF i Vadstena.
Nästa bild är SB G 10 och användes som tvättstuga vid sjön Åmmelången vid Ingelsby.
Den sista bilden är SB G 6 (tidigare SB DG 6) och användes också som tvättstuga vid Ingelsby.
Utöver dessa fanns en korg vid gården Ladäng, SB G 43. Den togs omhand av Lerbäcks Hemb.för.
och finns idag vid Lerbäcks hembygdsgård.
Vid Rönneshytta,Strömsdal fanns korgen SB G 47, vidare en till vid Lerbäcks grusgrop, tyvärr
ej identifierad, då den brändes upp.
Vid Åmmefallet fanns, som också anges, korgen från SB G 46. det är dock inte den som är på bild.
Inga av dessa korgar finns kvar idag, förutom SB G 43.
Peter Johansson

Tack för denna redogörelse.
Ett av våra uttalade syften har varit att se om det kan finnas intressanta vagnar/korgar kvar och den frågan har vi nu alltså delvis fått svar på. Vet du något om vad som hände personvagnarna?

De tre personvagnarna avställda i Askersund i början av 50-talet.

Först och främst - tack för ett gediget arbete!

Bilden är tagen i Skyllberg, huset i bakgrunden finns fortfarande kvar

Boggievagnen blev LJ nummer 3, sedermera SJ C0p 796, skrotad 1960 - och bör väl ha varit det enda fordon från ASLJ som övergick till SJ?

Vapensköldarna på personvagnarna visar Örebro läns vapen

Tack alla som sammanställt en så fin redogörelse om ASLJ och dess personvagnar. Jag uppskattar att det intresserar. Har själv ett djupt intresse för ASLJ och bor själv i skyllberg. Tänkte bidra med några bilder som jag tror inte visats tidigare i forumet. [image]
Resa till Skogaholm 30/4 1953. Extratåg Kårberg - Hultabo med motorloket M1 och
personvagnar SB 1 och SB 2.
[image]
[image]
Samtliga bilder: Fotograf Gösta Svensson
Peter Johansson

Stort tack även för detta inlägg.
Den första bilden hade vi, men den valdes bort till förmån för annat och kanske längden på inläggen. De andra var däremot nya för oss och visar ju vagnarna väldigt tydligt. Man läggar speciellt märke till att de fortfarande har gångbana på taket, för belysningen?

Sen framgår det väldigt tydligt att det ju är vagn 1 och 2, vilket kanske inte är så konstigt, det är ju de gamla AC-vagnarna. Synd att det inte var någon C-vagn med, då kunde vi fått reda på vilken av dem som blev kvar längst.

Man läggar speciellt märke till att de fortfarande har gångbana på taket, för belysningen?

"Samtliga dessa vagnar uppvärmdes vintertid med kaminer, varvid påfyllningen av koks skedde från taket. Jag kan fortfarande se framför mig hur en stationskarl kom springande med en stege, en kokshink och en lång järnstång, när tåget gjorde uppehåll vid Skyllbergs station. Han klättrade upp på ett vagnstak, öppnade en lucka och stötte med järnstången så att sot, gnistor och rök stod i högan sky. Sedan hällde han ned ny koks, stängde luckan och hoppade över till nästa vagnstak, där den sällsamma proceduren återupprepades."

Lindvall, Erik, Litet Skyllbergiana, sid. 41

Man läggar speciellt märke till att de fortfarande har gångbana på taket, för belysningen?

"Samtliga dessa vagnar uppvärmdes vintertid med kaminer, varvid påfyllningen av koks skedde från taket. Jag kan fortfarande se framför mig hur en stationskarl kom springande med en stege, en kokshink och en lång järnstång, när tåget gjorde uppehåll vid Skyllbergs station. Han klättrade upp på ett vagnstak, öppnade en lucka och stötte med järnstången så att sot, gnistor och rök stod i högan sky. Sedan hällde han ned ny koks, stängde luckan och hoppade över till nästa vagnstak, där den sällsamma proceduren återupprepades."

Lindvall, Erik, Litet Skyllbergiana, sid. 41

En sak jag inte har tänkt på förrän nu - gångbanan på taket finns bara på de "nyare" bilderna. Kan den ha tillkommit i samband med att man återupptog trafiken under kriget, så den stackars stationskarlen hade fått balansera på taket tidigare?

Jag har rotat i gamla anteckningar som gjordes under tidigt 80-tal i Skyllbergs Bruks arkiv.
En förteckning över vagnarna, som var daterad 9 oktober 1946, visar:
"Personvagnar III Klass C Nr 1, C Nr 2 och C Nr 3".
Jag utgår då från att SB Nr 4 är skrotad. Troligtvis är det den vagnen som har används som manskapsvagn under bygget av skogsbanan, och kanske även som rastvagn för banarbete.
Ett antal 3-klass sittbänkar hittades på vinden i förrådshusen vid Skyllberg på 70-talet.
Några av dessa finns bevarade i finka SB 43 i Lerbäck. Jag har förutsatt att dessa plockades ur vagnen (SB 4) när den skulle användas som manskapsvagn. Detta för att få större utrymme.
Det finns inga noteringar om skrotning av personvagnarna, men de tre (1,2 och 3) fanns allafall bevisligen kvar våren 1953.
Peter Johansson

Återigen: Stort tack för ett fantastiskt arbete och en fantastisk sammanställning! Vågar man hoppas på utgivning i bokform nån gång i framtiden? Detta på temat ”referensverk” -som jag gillar och tycker är prisvärda. Även om dom har… ett pris och inte alltid tilltalar Den Breda Massan ;-)

En reflektion här är hur privatbanor -som SJ aldrig tog över- ofta (alltid?) behöll just personvagnar i flera år efter att sådan trafik lagts ned på banan. I många fall som tjänstevagnar eller dylika ändamål förvisso. Men inte alltid. Eller enbart. En ”gammal bruksmentalitet” på temat ”kan vara bra att ha nån gång”? Vilket då stämde på ASLJ när persontrafiken återupptogs under kriget.

Men också DONJ och HFJ t ex behöll personvagnar till glädje för SJK på deras tidiga utflykter. Så även -i viss mån och i några fall- då ”egentligen” SJ-ägda KURJ, något vi kom in på här för några dagar sedan.

/ L G :-)

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Smalspåriga personvagnar: ASLJ (Järnväg allmänt)