Med cykel på nedlagda järnvägar: Kindsbanan, Falkenbergs Järnväg, VCJ och BUJ
Jag vet att många liksom jag uppskattar information om hur man kan cykla på nedlagda järnvägar, så jag tänkte skriva ett litet reportage om helgens stora rundtur på cykel. Den blev hela 14 mil och till 95% på nedlagda järnvägars banvallar. Jag gjorde hela sträckan på 12 timmar, inklusive måltidsuppehåll i Svenljunga, Limmared och Ulricehamn. Det går säkert att cykla snabbare, men det är ändå en ganska tuff tur!Min beskrivning är mer inriktad på att hitta fram än att beskriva allt man upplever, jag har ändå stoppat in några klickbara länkar för att göra järnvägsanknytningen mer märkbar, (Mest från Rolf Stens historiska sidor) BORÅS-SVENLJUNGA (Kinds Härads Järnväg. 1435mm. 37 Km )
Jag började med Kindsbanan. Lättast är att börja vid km 1, vilket är rakt under riksväg 40! Hit kommer man lättast om man tar Bryggaregatan från Södra Torget. Man kan se på muren att järnvägen gick här tidigare. Fortsättningen är dock mycket osäker. Idag är det en stor trafikled just här så det är mycket svårt att gissa den ursprungliga placeringen av banan. Så småningom - på höger sida - ser man Åhaga lokstation, numera uppsnyggad både in- och utvändigt. Verkstaden som byggdes 1903 av BAJ användes långt in på 60-talet och var även tillhåll för ett par av landets sista ånglok. Spåret låg av den anledningen kvar hit ända till 1967. Fortsättningen lades dock redan ner 1903 (första riktiga normalspårs-nedläggningen i Sverige?) Efter lite cykelbana passerar man under BAJ-viadukten och då vet man att man är på rätt väg. På omväxlande cykelbana och väg når man Kråkered (km 7), där banan tar av in mot vänster. Den är asfalterad ca 2 km, men sedan är det grusväg med i stort sett stigning uppåt hela tiden. Man passerar Roppereds banvaktstuga och Kanikebol innan man når riksväg 27 vid Aplared. Fortsättningen mot Hillared är inte iordningställd så det får bli rv 27 fram till Lockryds värdshus invid rv 27. Från denna plats kan man cykla (men ej köra bil) vidare på den lilla vägen ned till höger. Efter ett par km återförenas man då med Kindsbanan. Denna södra del av Kindsbanan behölls av BAJ och ett nytt förbindelsespår till Hillared skapade förbindelse mellan linjerna. Godstrafiken upphörde så sent som 1986 och spåret låg kvar flera år efteråt. Persontrafiken nedlades dock redan 1961. Fram till Sexdrega är banan oasfalterad men ändå hyfsat framkomlig. Inne i Sexdrega samhälle får man ta sig runt ett industriområde innan man kan fortsätta på den asfalterade cykelbanan till Svenljunga. Den sista sträckan går genom lantlig idyll. SVENLJUNGA-ÅSTARP (Landsväg, Väg 156. 8 km )
I Svenljunga lämnade jag banvallen vid fd stationen och tog väg 156 mot Tranemo. Falkenbergs Järnväg hade tydligen en tid egen omnibuss-trafik på denna sträcka enligt Sv. Kommunikationer. ÅSTARP - TRANEMO VÄSTRA (Falkenbergs Järnväg. 891 mm. 12 km)
Efter backig landsväg kommer man ner mot Ätrans dalgång och det är dags att hålla ögonen öppna för FJ. Banvallen dyker mycket riktigt upp på höger sida. Den såg dock så risig ut att jag nöjde mig med att cykla parallellt på landsvägen. Just den här sträckan lades ned 1959 och det är väl först på senare år att man börjat tänka på att banvallen kanske kan användas till något. Men efter ett litet tag upplyser iallafall en skylt att man erbjuds att cykla på banvallen. Jag cyklar vidare på denna grusade banvall till Strömsfors station. Stationen ser ut att må bra och skylten sitter kvar. Efter Strömsfors blir det värre. Jag åker ca 1 km i onödan på svårforcerad banvall.
Växtligheten blir tätare och plötsligt ligger det stora träd på banvallen strax före en bro. Denna såg dessutom opasserbar ut så det blev till att forcera skogen upp till landsvägen. Mycket jobbigt! Lite mera landsväg igen. Jag tar nästa vägbro över till andra sidan och vips befinner jag mig på Uddebo station. Härifrån börjar asfalterad cykelbana och man kan åter trampa på i maklig takt. I Tranemos utkanter börjar det dock bli svårt igen. Ett nybyggt älderdomshem eller liknande blockerar plötsligt banan och man tvingas ge upp om att följa linjen. Inte heller lyckas jag lokalisera Själva stationshuset.
TRANEMO ÖSTRA - LIMMARED - ULRICEHAMN (Västra Centralbanan. 1435 mm. 36 km)
Istället för att följa FJ mot Limmared tog jag mig över bron till andra sidan och Tranemos östra station som öppnades av VCJ 1906. Sträckan upp till Limmared asfalterades förra året och som bekant upprevs sträckan så sent som 2004 och detta satte väl definitivt stopp för planerna på framtida persontrafik på banan. Persontrafiken upphörde för övrigt 1988. Ett par år hade Ekefors skrothandel trafik över Sjötofta - Limmared, men det börjar även bli länge sedan det. Efter ungefär halva sträckan dyker en annan banvall upp på vänster sida. Det är sista biten av FJ. När man ser hur den ser ut är man glad att man gav upp att följa den från Tranemo! I Limmared kommer man ända fram till bangården. Jag äter lite på världshuset. PGA rykten om svårframkomlighet väljer jag att försöka hitta banvallen vidare en bit norr om samhället. Efter glasbruket tar jag av en liten väg till vänster förbi ett virkesupplag och lyckas följa anvisningar av en joggande kvinna att fortsätta "till närmsta ladugård och ta till vänster över bron". Det visar sig vara flera kilometer på bondväg genom kohage med nyfikna kor som gärna vill bli utsläppta, innan jag hittar fram till banvallen mot Ulricehamn, som är skyltad "Oxabanan" Fram till Månstadskulle är banvallen fortfarande ganska dålig, men det finns tecken på att man håller på att rusta upp den. Vid utfarten från Månstadskulle tar asfalten vid och cyklingen blir lätt. De 23 km till Ulricehamn avverkas snabbt. Banan har en vacker sträckning vid sjön Åsunden med både bank över en vik och en tunnel.
ULRICEHAMN-BORÅS (BUJ 44 km)
Inte mycket att orda om denna sträcka som är asfalterad hela vägen till Gånghester. Kilometermarkeringar är målade fram till kommungränsen Ulricehamn/Borås. Sista persontåget gick 1985 och sista vagnlasterna till Hökerum 1986. De flesta stationshus är kvar med skyltar. På sista sträckan Gånghester-Borås (f.ö. BAJ) blir det naturligtvis inget banvallscyklande, då den ju fortfarande trafikeras! I gengäld finns det vanlig cykelbana och denna är en enda lång nerförsbacke! Strax är man åter vid Åhaga-stallarna och cirkeln är fullbordad. Den som inte är mör i ben, rumpa och handleder efter denna tur avundas jag verkligen!
Hela tråden: