"Några glimtar från tågklareringen år 1950"
av Olle Sundström lördagen den 22 december 2007
Under åren 1979 - 1990 arbetade jag vid dåvarande Alby Klorat i Avesta. Så länge JMJ fanns kvar ingick i mina arbetsuppgifter att i egenskap av "trafikföreståndare" underteckna den årliga rapporten till VoV. Vid något tillfälle, när jag istället för att sköta mina egentliga arbetsuppgifter som försäljningschef snokade i det lilla arkiv som behandlade JMJ, hittade jag en mycket märklig handskriven bok i A4-format om c:a 165 sidor. Boken, som handlar om livet på Jularbo station, är handskriven och kopierad i ett tiotal exemplar varav ett underdånigt tilldelats "Kungl. Järnvägsstyrelsen". (Styrelsen tackskrivelse finns återgiven i faksimil!)Allmänt skänker boken åt sin författare - stationsmästare Karl Bergman - ett något Chrounschoughskt drag vilket inte på något sätt motsägs av nedan återgivna avsnitt som behandlar tågklareringen vid en liten station på Norra Stambanan för snart 60 år sedan. Trots att handlingen äger rum i november får jag en känsla av hetsig jultrafik som jag minns den från barndomen på Hinsnorets station så jag tycker berättelsen mycket väl hör hemma så här i juletid.
EPISOD
Novembermorgonen var mycket kall. Nysnö hade fallit på natten. Stjärnorna i vintergatan lyste såsom ett vitt töcken över himlavalvet och i norr tindrade Karlavagnen, i söder Orion, då jag vid halvsextiden trädde ut i halvdunklet, Det knarrade under skorna och det smällde i husknutarna runt omkring. Skogen på andra sidan bangården lyste i vitt. Det var en festlig vinterbild denna morgon. Knappt hade jag funnit den lilla tilltrampade gångstigen som leder från min bostad fram till stationshuset, förrän tre skarpt genomträngande signaler hördes norrifrån och strax därpå rusade ett långt fjärrgodståg in på spår 3. Samtidigt skymtade en stillahållen röd stoppsignal borta vid stationsplattformen. Jag skyndade in på expeditionen, där Hedberg var i full verksamhet i tågordertelefonen. "Förlägg mötet mellan tågen 4202 och 6255 från Krylbo till Jularbo. Diedrich", stod det. En hastig blick på tågordningen och jag konstaterade att 6255 var över 2 timmar försenat. Nästa order kommer i omdelbar följd: "Låt tåg 6255 gå efter 6391 till Krylbo. Diedrich". Jag utfärdar skyndsamt kvarhållningsordern och Hedberg överlämnar telefonen i det han skyndar ut till 6255 med ordern. Krylbo får verkställighetsordern och anmäler "ut" för 4202. Ögonblicket därefter passerar fjärrgodståget 6391 Fors, vår grannstation i norr, på sin långa färd mot Malmö. "Är Jularbo där", ropar tågledaren. Utan att svara rusade jag ut. Hur stod signalerna och hur låg växlarna? Jag väntar ivrigt på första ankomstsignalen antingen den nu kommer norr- eller söderifrån. Tills dess måste infartssignalerna visa stopp och samtidigt iakttager jag med tillfredsställelse att tåg 6255 verkligen står hinderfritt på sitt spår nr 3. Då kommer den väntade signalen en lång och tre korta söderifrån. Jag lägger om de genom den starka kylan sträva växlarna till spår 2, kastar om signalveven till kör sedan jag dessförinnan låst tågvägen. 4202 rullar in på sidotågvägen, det blixtrar och flammar omkring det elektriska lokets strömavtagare. Eftersom nästa stationssträcka ej är fri håller jag det röda skenet från handsignallyktan mot 4202 och får "tre korta" till svar. Nu signalerar 6391 sin ankomst, men innan jag ger körsignal rusar jag in på expeditionen, där Hedberg nu övertagit tågordertelefonen. I tågtidjournalen har han antecknat "klart 6391 till Krylbo och klart för 4202 till Fors". I nästa ögonblick ställer jag infartssignalen på grönt sken och ger avgångssignal till 6391 sopm passerar med ett öronbedövande buller och medförande en väldig omkringvirvlande mängd av snö med de 50 vagnarna. För några korta ögonblick befinner sig minst 150 vagnar från olika delar av vårt avlånga land just nu på en liten station i Dalarna och sammanlagt representerande ett avsevärt kapital med sin mer eller mindre dyrbara last.Här befinner sig just nu vagnar lastade med automobiler, traktorer, trävaror, bensin, oljor, spårvagnar, brokonstruktioner, träkol etc. Snart är tåget utom synhåll och sedan jag i de 23 minusgraderna äntligen lagt om för utfart åt 4202 ger jag avgång och det långa tåget ringlar långsamt bort mot höga norden, mot nya möten och förbigångar.Då jag kommer in på expeditionen hade nya mötesorder anlänt, en lång rad av de s. k. S-formulären, som enbart ha röda tvärstreck för att lättare bli observerade. Allt ligger i god ordning, Hedberg vet alltför väl att en mönstergill reda i ordersamlingen tryggar säkerheten. Snart anmäler Krylbo klart för 6255, som nu fått hålla i Jularbo i 23 minuter. Jag ger upprepade avgångssignaler, men tåget står alltjämt kvar. Att ropa eller vissla är meningslöst, ty loket befinner sig åtminstone 500 meter från min plats. Jag släcker och tänder upprepade gånger bangårdsbelysningen för att därigenom påkalla lokpersonalens uppmärksamhet, men allt är förgäves. Då ber jag Hedberg fara ner och se efter anledningen. Han försvinner på cykeldressinen och jag repeterar ideligen avgångssignalen. I mörkret kan jag ingenting se, men nu bör Hedberg ha hunnit fram och mycket riktigt : han "blinkar grönt" med handsignallyktan och tåget sätter sig långsamt och liksom dröjande igång.Fortsättning följer.
Olle Sundström
Hela tråden: