Re: Stockholm Ö ställverk
Åh, vilken nostalgikick. 
Ställverket är uppenbarligen något yngre än jag hade för mig (jag trodde det var från 1938). När det revs på 90-talet, hörde jag att de äldsta reläerna var från 1941. Kan det vara så att några av reläerna faktiskt satt i ställverket från början till slut?Så en fråga: det gamla ställverket låg ungefär där växel 5 ligger på spårplanen - så det måste rivits ett par år tidigare. Hur sköttes stationen mellan gamla ställverkets rivning och det nya ställverkets tagande i bruk?
Spårplanen innehåller ett par nyheter för mig:1. Det verkar ha varit ett fullt spårkryss mellan spår 3 och 4. I modern tid fanns bara en växelövergång från spår 4 till till spår 3. Denna flyttades förresten närmare stoppbocken i mitten på 70-talet och togs bort helt på 90-talet.2. Normalspåret slutade uppenbarligen inte med en stoppbock på godsbangården. Men hur slutade det egentligen? Gick det ända till stoppbocken på 19 stopp (stoppbocken bredvid stoppbocken på spår 2, ett begrepp för bangårdslaget på Östra), eller slutade bara normalspåret helt plötsligt, medan smalspåret fortsatte?3. Att det fanns mellansignaler (sic, är det förresten första förekomsten av termen?) på spår 6 och 7.4. Dvärgsignalernas beteckning ändrades någon gång: här har de bokstavsbeteckningar (inklusive Ö, som jag aldrig sett tidigare på någon signalplan). Mot slutet hette de väl Dv1-Dv4, och jag tror att de flesta dvärgarna på 1940 års spårplan togs bort före 1977. Å andra sidan tillkom åtminstone dvärg på spår 3.Sedan blev jag nyfiken på godstågens infartstågvägars slutpunkt, som inte finns markerad på planen (och inga andra heller för all del, men dessa är ju självklara). A2 kan väl i och för sig gått ända till 19 stopp (det har sagts mig att godstågen emellanåt var så långa att loket gick ända till bocken), men jag kan inte ens föreställa mig var normalspårets infartstågväg (P?) slutade.Notera för övrigt att planen (och texten) refererar till Stockholm N, trots att anslutingen till Värtabanan var i Albano (yttersta växeln mot Nst förvisso, växeltungorna låg på bron över Norrtäljvägen). Hur skedde trafiken egentligen, jag har ett intryck att SJ skötte den som växling.Sedan har jag en undran om en förändring som jag varit medveten om:
På planen ovan går nedgående Djursholmsspåret närmast bergväggen. I senare tid var där istället ett sticskspår (spår 14, som hade specialbestämmelsen att föraren skulle växla i "fel" ände, bl.a. p.g.a. rasrisk från berget). I gengäld fanns ett uppställningsspår mellan spår 5 och 6. Mitt intryck har alltid varit att "linjen" till spår 7 drogs längre från berget (vilket gav plats för spår 14), varvid "linjen" från spår 6 fick uppställningsspåerets mellan sp 5 och 6 plats. När skedde detta och varför?För övrigt noterade jag att växeldriven var en nyhet. Men vem hade kunnat tro att det bara krävde elva varv med veven för att lägga om dem?
Jodå jag har vevat ett par av dem, närmare bestämt en växelövergång mellan spår 7 och spår 6 som inte finns med på ovanstående plan (jag skulle tro att den växelövergången anlades efter att linjen till Engelbrektsplan lagts ned och det uppstått behov av att ta in tåg på spår 6 norrifrån). Jag slog knogarna i gruset vid varje varv jag vevade, och de kändes betydligt fler än elva. 
SI
Hela tråden: