Här och var i vår järnvägs-historia dyker dessa betong-stoder upp och hur de fick, och i viss mån ännu får bära upp matningslinorna :-) .

I samband med detta faktum och ett litet fynd om Näs-Horndals järnvägs elektrifierings-tankar, något som vi ju senare vet gick i stöpet främst beroende på bristen på räls efter -55, kan man ana att man såg en möjlighet att få betongstolpar då dessa bara hade en liten del stål:-P .

Nu borde det inte varit något problem med stål för ett större järnverk men tydligen stod allt som kom ur ugnar och valsverk under ransonerings-luppen.
Så dyker det upp i huvudet att jag läst i olika skrifter och bulletiner ex. SRJ att ett av skälen under kristider var det avsevärt mindre behovet av stål :-) .

Alltså bara en liten frågeställning om det är rätt uppfattat eller om minnet tryter!? ;-) .

För visserligen så har det ju under lång tid använts betongstolpar även under goda tider :-) men ex. Roslagsbanan och dess elektrifiering skedde under svära tider även om det var frad, så frågeställningen inkluderar om detta påverkad metoden.

Så lyder dagens lilla utsvävning i vår historia, den som vill får gärna leda undertecknad mot visshet :-) :-D :-D ;-) .

När det gäller BJ så har jag läst följande:
Stålstolpar användes på delen Göteborg och Daglösen medan betongstolpar användes mellan Daglösen och Falun på grund av kristidsrestriktioner på stål.
BJ

Prisfrågan spelade säkert in...

Å andra sidan innebar naturligtvis betongstolpar att mer pengar behövde investeras i själva materielen. Eller materialet, stryk det som ej önskas.

Hur var det, hade b-stolpar en färdig storklump i nederänden, eller göts de fast i sådana först vid resningen???

Enligt GDG 1947 var det svårigheten att skaffa järn som föranledde att man satte upp stolpar av strängbetong. Det åtgick 5700( femtusen sjuhundra) på sträckan Daglösen-Falun- Gävle. Vill minnas att man hade sådana på linjen mot Storlien också eller minns jag fel?
Kurt frågade om de hade betongfundament, men de var ju av betong, så det var väl knappast nödvändigt. Det räckte väl med ordentlig skärvning med sprängsten.:-) Sune
Det står 5700 men kan det vara möjligt? Jag gjorde ett överslag på 37 mil och en stolpe var 50 m . Det skulle bli 740. Sen tillkommer ju flera på bangårdar, men på en stor stn som Ludvika och Borlänge kan det väl knappast gå åt mer än 30 per stn i alla fall. Kanske någon är intresserad att göra ett överslag? :-) Sune
Jag har kollat och sträckan är 277 km . under samma premisser , en var femtionde meter skulle det bli 554 st, så något fel måste föreligga. Kanske 750 då? eller däromkring verkar väl mest troligt. Kanske någon har kläm på stolparnas numrering:-D Sune

Sune, Du har e-mail!

Det står 5700 men kan det vara möjligt? Jag gjorde ett överslag på 37 mil och en stolpe var 50 m . Det skulle bli 740. Sen tillkommer ju flera på bangårdar, men på en stor stn som Ludvika och Borlänge kan det väl knappast gå åt mer än 30 per stn i alla fall. Kanske någon är intresserad att göra ett överslag? :-) Sune

1 mil = 10 000 meter. 37 mil = 370 000 meter => 7400 stolpar (1 stolpe / 50 meter)

Jag har kollat och sträckan är 277 km . under samma premisser , en var femtionde meter skulle det bli 554 st, så något fel måste föreligga. Kanske 750 då? eller däromkring verkar väl mest troligt. Kanske någon har kläm på stolparnas numrering:-D Sune

277 km = 277 000 meter => 5540 stolpar

Mvh Daniel

Ja, ibland står det liksom änna still:-P :-P :-P
Man skall aldrig kalkylera med lösa lappar i knät.Allra minst när man är hungrig och står på språng ut:-( :-D :-P
Då blir det 5700 då, Bra. Jag har tidigare presenterat dom siffrorna, så det var ju tur.
Tack för att ni läser och kommenterar.
:-D Sune

Och ändå rätt ont om skarpare kurvor på bandelen, tydligen... Annars = en del stolp tätare där.

Kurt frågade om de hade betongfundament, men de var ju av betong, så det var väl knappast nödvändigt. Det räckte väl med ordentlig skärvning med sprängsten.

Överallt??? Även i kurvorna? Må dä...!

Nedsättningar pga. kurvor var nog legio på norra delen så där stod de tätare
(men vad hjälper det när man räknar fel:-D :-D :-D )Sune

Har ett svagt minne av att det fanns stållinestag på en del ställen.
Det går ju också att kompensera genom att ge stolpen en svag lutning bakåt.
Sådant går att räkna ut matematiskt.
Dock ej när man är på språng och räknar på lösa papper i knät:-D :-D :-D Sune

Och ändå rätt ont om skarpare kurvor på bandelen, tydligen... Annars = en del stolp tätare där.

Mellan Bredsjö och Ställdalen är/var det 70 meter mellan betongstolparna på rakspår. Vilket alltså innebär att BJ placerade stolparna något glesare än SJ. Hos SJ var det ju 60 meter på rakspår utom på västkusten där man hade kortare, var det 50 meter där?

/Daniel

Och ändå rätt ont om skarpare kurvor på bandelen, tydligen... Annars = en del stolp tätare där.

Mellan Bredsjö och Ställdalen är/var det 70 meter mellan betongstolparna på rakspår. Vilket alltså innebär att BJ placerade stolparna något glesare än SJ. Hos SJ var det ju 60 meter på rakspår utom på västkusten där man hade kortare, var det 50 meter där?

/Daniel

Ja, det var/är väl så att betongstolparna är motståndskraftigare mot böjning än de av järn. Men norra delen var rätt kurvrik. Det är lätt att läsa sig till om man ,som jag, studerat tidtabellsboken del A från 1942. Där anges dels kurvornas radie dels nedsättningarna pga. av dessa, och dessas belägenhet. För att hålla kontaktledningen inom rimligt avstånd från spårmitt måste stolparna placeras tätare. Det var det jag menade i mitt inlägg. Mellan Fln Daglösen var de ung. 50 med en radie mellan 300 - 450m och ett tiotal 550m.
På linjen Göteborg Upphärad var ledningen kraftigare och extraförstärkt för att motstå de västliga stormarna. Så var det nog också på västkustbanan kan jag anta.
I skogstrakter kunde man nog i gengälld ha längre avstånd.:-) Sune

Betongstolpar hade ju ett par uppenbara nackdelar. Den avsevärt högre vikten gjorde hanteringen och resningen besvärligare och följdaktligen långsammare. Just att hinna med alla arbetsmoment mellan ordinarie tåg under själva arbetet måste ju varit en utmaning. Kanske även fler man behövdes per arbetslag?

Det måste ju ha varit knepigt att transportera ut stolparna - man kunde ju knappast lämpa av dem ut med linjen som man lite vårdslöst kan göra med stålstolpar. Man kan ju undra hur många stolpar som sprack under hanteringen?

En annan aspekt är hur mycket stryk en betongstolpe kan ta. Man ser ju rätt ofta ktl-stolpar av stål som har fått sig en törn men trots att de blivit lite krokiga fungerar väl. En betongstolpe som får en smäll är ju en annan sak. När man senare ersatte enstaka stolpar på SRJ och BJ använde man väl knappast betongstolpar?

Kristidscement var ju ofta sämre bränd på grund av brist på bränsle och man kan ju tänka sig att dessa stolpar därför var än ömtåligare.

Restriktionerna för stålvaror efter kriget höll väl i sig till runt 1950? Man kan väl anta att detta gjorde att SRJ fortsatte med betongstolpar mellan Rimbo och Norrtälje. Skedde någon elektrifiering med betongstolpar efter 1950 kantro?

Tekniken att stränggjuta smäckra betongkonstruktioner har ju onekligen förbättras sedan dess och hanteringsaspekten är kanske inte så problematisk längre? Kanske betongstolpar kan bli ett alternativ igen?

Skedde någon elektrifiering med betongstolpar efter 1950 kantro?

Vännäs - Umeå 1981

/Daniel

Skedde någon elektrifiering med betongstolpar efter 1950 kantro?

Vännäs - Umeå 1981

Ja, sedan har vi ju specialfallet på Piteåbanan som har betongstolpar med cirkulärt med cirkulärt tvärsnitt på en ett par kilometer lång sträcka kring Högheden, elektrifieringen där blev klar 1995.

Haha Sune :-P

Med den seniors rätt (ålder ;-) )är du förlåten ditt kalkyl "fel" :-P !

Det är omänskligt att ifrån tid till annan att inte göra fel - eller hur :-P

Säger en något yngre senior :-D :-D :-D

Kenta som f.ö. är :-D medlem av NJ/Sektion Herrljunga Lokstall

En annan aspekt är hur mycket stryk en betongstolpe kan ta. Man ser ju rätt ofta ktl-stolpar av stål som har fått sig en törn men trots att de blivit lite krokiga fungerar väl. En betongstolpe som får en smäll är ju en annan sak. När man senare ersatte enstaka stolpar på SRJ och BJ använde man väl knappast betongstolpar?

Det sägs att en betongstolpe mellan Frösunda och Ekskogen fick ett strömgenomslag så att armeringen rann ut och stolpen fick bytas mot en i stål.

Kristidscement var ju ofta sämre bränd på grund av brist på bränsle och man kan ju tänka sig att dessa stolpar därför var än ömtåligare.

I dag är hastigheten nedsatt från 80 till 75 på del av nämnda sträcka då betongstolparna är i dåligt skick. Man ser lodräta sprickor i betongen på alla stolparna.
/tell

Hmmm...

Numera sker väl all tråddragning med mycket kraftigare körtråd än tidigare = större area = ännu större dragkraft krävs från spännverken... Rätt?

Jag tänker på Thomas beskrivning av RB nordligaste bandel i dag med dåliga stolpar. Även där måste man väl ha bytt tråd...?? Huru därmed?

Alldeles söder om sulfatfabriken i Skutskär så står det ett tiotal betongstolpar på f d UGJ. Sträckan som sådan tillkom 1937 och likaså elektrifieringen. Någon som vet varför man valde betong just där? Korrosiva ångor från fabriken kanske? Det var ju lite tidigt för att stål skulle vara en bristvara iaf.

Finns ganska många betong stolpar kvar mellan Umeå och Vännäs. Elektrifierat ganska sen 1987. Måste väl bero på kostnadssjäl?

Vid elektrifieringen av Södra Stambanan användes troligen betongstolpar på någon kortare del.
Även väster om Östersund användes betongstolpar.

Fria funderingar från en som slipper räkna på det....

Skulle inte moderna btg-stolpar innebära vissa fördelar jämfört med stål??
Vilka krafter behöver egentligen en stolpe ta upp??
Egenvikten av ledning på 2 halva stolpavstånd
Vindtryck på sig själv + samma ktl-del.
Vissa dragkrafter om den står i kurva.

Sedan behövs det ju spännstolpar, men dem lämnar jag därhän t.v.

Men den omedelbara fördel jag ser är:
BTG-stolpar är inte ledande!!!!!
Därmed skall de inte behöva jordning mot rälerna!!

Tankar, invändningar, spekulationer...
Sure, by all means...

I världen av i dag sätts det fler betong- än stålstolpar. Exempel är Kina och i viss mån Tyskland och Österrike.

Hela Polen!

Fria funderingar från en som slipper räkna på det....

Skulle inte moderna btg-stolpar innebära vissa fördelar jämfört med stål??
Vilka krafter behöver egentligen en stolpe ta upp??
Egenvikten av ledning på 2 halva stolpavstånd
Vindtryck på sig själv + samma ktl-del.
Vissa dragkrafter om den står i kurva.

Sedan behövs det ju spännstolpar, men dem lämnar jag därhän t.v.

Du glömmer den allmänna dragspänningen i tråden - som även måste vara flexibel m h t olika temperaturer. Titta på alla vikter som hänger i spännverken.

Du glömmer den allmänna dragspänningen i tråden - som även måste vara flexibel m h t olika temperaturer. Titta på alla vikter som hänger i spännverken.

Men den påverkar väl inte enskilda stolpar??
Tråden är väl rörlig i alla stolpar så att temp variationerna tas upp av spännstolpar i ändarna på resp sektion av tråden?
Alltså vikterna drar inte i stolparna utan bara tråden som löper fritt i upphängningen, eller???

Men den påverkar väl inte enskilda stolpar??

Det måste den rimligen göra - i varenda kurva, spceiellt då om det är en snäv 90-graderskurva.

Jag talar alltså om DRAGspänningen, alltså den spänning som behövs för att inte tråden ska "sloka". Och denna är ganska stor.

På BJ användes 80 kvmm på profiltråden (kontaktledningen) och 50 på bärlinan.
Dragspänningen är normalt 7 á 8 kg för profiltråden och 10 per kvmm för bärlinan.
Det är inte värt jag räknar ut vad det kan bli:-D :-D :-D Sune
Tänkbart syfte med betongstolparna???? Ja, jag sätter en slant på att det för att bära upp kontaktledningen:-D :-D :-D Sune

Tänkbart syfte med betongstolparna???? Ja, jag sätter en slant på att det för att bära upp kontaktledningen:-D :-D :-D Sune

FUNNY!!!, men för att förstöra skämtet så skrev jag tänkbart NYTT syfte.
Det nya syfter skulle alltså vara att slippa den ack så åtrovärda jordförbindelsen mellan stolpe och räl...

That was my point, see I in fact had one....

Alltså drygt 500 kg, ja - tack för det.

I vad mån en sån (statisk) belastning kan tendera att kröka/rasera/förstöra en ktl-stolpe, får däremot ngn annan försöka räkna ut...

Även en betongstolpe måste vara jordad. Det är ju järnarmering i den och leder nog ström ganska bra. Måste också klara ett åsknedslag. Lär finnas en jordanslutning förbunden med armeringen på stolpen.
PLj

Jag ironiserar! Ja! Men det är ju så att allt för många skriver om rena struntsaker. Varför inte åka ut till någon betongstolpe vid tillfälle och kolla själv i stället för att bara spekulera. Och sedan återkomma med en klarläggande rapport. Det skulle jag göra om jag var så intresserad.
Det har ju skrivits så många gånger om att det under kriget var svårt att få licens av Statens Industrikommission, var det väl, att använda olika metaller.
Det satt säkert hårt åt att få cement till betongen också, men eftersom man skulle spara in stora mängder bränsle genom elfieringen och järn på stolparna så fick man tillstånd.´ Jag förstår bara inte varför man inte kan inse det? Funderar man det allra minsta så måste det ju stå i klar dager.
Betongstolparna har ju också fördelen framför dito av järn att de är praktiskt taget underhållsfria.
Det behövs ju ingen rostbearbetning, rostskyddsmålning och påstrykning av täckfärg vart och vartannat år.
Det är ju så enkla saker att man kan räkna ut det med tårna om man är svensk,som Roffe Bengtsson sa´
Att man nuförtiden på olika ställen sätter upp olika typer av stolpar beror väl på att man vill prova sig fram med olika nya konstruktioner.
Märkvärdigare än så behöver det väl inte vara.:-) Sune

SJ:s hundraårsbok har en del att säga om saken.

Den springande punkten var inte brist på järnmalm utan brist på kol för att tillverka stålet. Det var ett viktigt skäl till att man prövade betongstolpar.

Dock anger 100-årsboken att när man räknade på saken, var kolåtgången nästan lika stor för betongstolparna - det går ju som bekant åt kol för att tillverka cement...

Skälet till att man inte fortsatte med betongstolpar var om jag förstått saken rätt den besvärligare hanteringen.

De är visserligen underhållsfria så länge som betongen är intakt och skyddar armeringsjärnen (när dessa rostat av går det nästan att knäcka stolpen med ett karateslag :-P ). Om något - miss i gjutningen eller ett slag (t ex påkörning) - spräcker betongen är stolpen i princip räddningslöst förlorad, även om den kanske kan få stå kvar ett par år före byte.

Betongstolpar kan inte återanvändas som stålstolpar kan (det går inte att skära av en stolpe och svetsa ihop den med en annan stolpstump.eller använda den som en kort stolpe). Utan när en stolpe kasseras, måste hela stolpen kasseras.

Om den är tyngre än en stålstolpe vet jag faktiskt inte, men den är avgjort ömtåligare (eftersom betongen inte får spräckas) och kräver alltså större omsorg vid transport och resning.

Ovanstående är nog hela förklaringen till att betongstolpar slutade tillverkas efter ransoneringens upphörande, men varför de började tillverkas före kriget (då det väl inte var stålbrist) vet jag inte. Möjligen lägre tillverkningskostnad parat med underhållsfriheten. Eller att svetstekniken inte var tillräckligt praktisk före kriget - de äldsta stålstolparna nitades ju bevars. När slog t ex svetsade vagnar igenom. Det var någon gång vid den här tiden.

SI

SJ:s hundraårsbok har en del att säga om saken.

Den springande punkten var inte brist på järnmalm utan brist på kol för att tillverka stålet. Det var ett viktigt skäl till att man prövade betongstolpar.

Dock anger 100-årsboken att när man räknade på saken, var kolåtgången nästan lika stor för betongstolparna - det går ju som bekant åt kol för att tillverka cement...

I vilket skede vid tillverkning av cement måste man använda kol?

/Bengt

SJ:s hundraårsbok har en del att säga om saken.

Den springande punkten var inte brist på järnmalm utan brist på kol för att tillverka stålet. Det var ett viktigt skäl till att man prövade betongstolpar.

Dock anger 100-årsboken att när man räknade på saken, var kolåtgången nästan lika stor för betongstolparna - det går ju som bekant åt kol för att tillverka cement...

I vilket skede vid tillverkning av cement måste man använda kol?

/Bengt

Kol är (eller har varit) det huvudsakliga bränslet för uppvärmning av ugnarna. Se Cementas sida. Fortsätt med pdf:en med flödesschema.

M.v.h.
Ola