En bra stillbild på denna växel i färg är väl annars för övrigt den bild som finns med i "Lennarts järnvägsbilder". Har man den inte så rekommenderar jag starkt att införskaffa denna härliga bildbok!

/P

Enkelt: Infarten till Brittatorps station låg utanför växeln. Växeln manövrerades elektriskt direkt från ställverket i Brittatorp.

Enkelt: Nej.

Ursprungligen var fjärrstyrningen av tämligen simpelt slag, och inte särskilt driftsäker. Distriktets signalingenjör klagade redan 1946 på att växeln ibland hamnade i mellanläge, vilket varit nära att orsaka urspåring. En orsak till problemen var att det lätt uppstod kortslutning mellan blanktrådar i telelinjen. En del stolpar var tydligen i dåligt skick. Det hände också att träd blåste ner över telelinjen, eller att trådarna snodde ihop sig.

SJ byggde då om anläggningen grundligt, ersatte blanktråd med kabel, satte upp ytterligare signaler och ersatte de mekaniska bommar som fanns vid Målajord, 1300 meter från Brittatorp, med automatiskt vägskydd. Bommarna hade tidigare manövrerats med en lång mekanisk ledning. Det blev också spårledning hela vägen mellan Brittatorp och sevedstorp, vilket kunde utnyttjas både för vägskyddet och för att tillåta samtidiga tågrörelser i ökad omfattning.

Den ombyggda anläggningen togs antagligen i bruk 1950, i varje fall är instruktionen daterad detta år. 1952 tycks man ha gjort en del ändringar, bl a ersatt den dåligt fungerande allformatorn för reservkraft med en omformare.

Efter ombyggnaden fanns följande manöverdon på tågexp Brittatorp:

Signalställare 1, fördes uppåt för att visa kör i någon av Sevedstorps infartssignalerna från Braås resp Lenhovda, neråt för att visa kör i Brittatorps utfartssignal och sevedstorps infart.

Två växeltryckknappar 2+ resp 2-

En nödtangent NT för manuell upplåsning eller för att manövrera växeln trots belagd spårledning

Det fanns också en spårplan med kontrollampor för signaler, spårledningar och växeln samt för tågvägsutlösning.

Utanför stationshuset, på manöverapparaten för Brittatorps infartssignaler, fanns en strömbrytare som i nödfall ställde alla signaler för Sevedstorp till stopp

Källa: SJ Elektrotekniska byrås arkiv, ärende 60-125/46

Fjärrstyrningen var nog inte ordnad som i Gilserud, som hade CTC, utan troligen användes flera trådar i den nya kabeln för att överföra order och indikeringar.

Om jag inte minns helt fel låg bangården och skiljeväxeln i Gårdveda på varsin sida om bron. Avståndet var därför betydligt kortare än vid Brittatorp så infartssignal till Gårdveda kunde ligga "utanför" skiljeväxeln.

ja, så har jag också hört. Växeln låg innanför stationens infartssignal och var ansluten till Gårdvedas ställverk.

I Sevedstorp var det däremot en separat signalsäkerhetsanläggning, i och för sig (i varje fall efter ombyggnaden ca 1950) i beroende med Brittatorps centrallås bl a genom att utfartssignalen i Brittatorp visade ett eller två gröna endast när infartssignalen före skiljeväxeln visade motsvarande signalbild. Man kan tänka sig att det föreskriftsmässigt även i detta fall var att anse som en station, och att signalerna vid Sevedstorp var yttre infarts- resp utfartssignaler till Brittatorp. Men signaltekniskt var det två skilda anläggningar.