I trådarna här nämns ibland uttrycket "slopad".

Hur gick det egentligen till när ett fordon "slopades"? Var det en formell status som fordonet hade, eller var det ett förbud mot att underhålla fordonet som indirekt ledde till körförbud, eller hur fungerade det egentligen?

Beror på vilken tidsperspektiv vi pratar om. För Under 50-60 talet fattades formellt beslut om slopning av Ma och Dbr(?). Var för sig men i praktiken ungefär samtidigt (ofta skillnad på ett par veckor). Det figurerar olika slopningsdatum för samma fordon i publikationer beroende på om Ma slopningen eller Dbr slopningen har använts som källa.
Vanligast var slopning för skrotning men det förekom även slopning för försäljning eller slopning för större ombyggnader. Innebar bl.a att loket/vagnen togs bort från Str 77 /420 som driftfordon.
Ångloken slopades ej vid överföring till beredskaps fordons parken utan endast när dom slopades för att utgå som beredskapslok och skrotas / säljas.
Vid slopningsskrivelser brukade det även anges om slopning avsåg lok, tender eller panna eller alla tre.
Även om loket/vagnen var avförd från driftfordonsparken finns det ett fåtal exempel på tillfällig fortsatt användning. T.ex ett fåtal lok litt Of2.

/ Conny