Två tåg kommer från var sitt håll till en station på en enkelspårig sträcka - Björketorp, t.ex.. Stannar och utväxlar passagerare (som alltså får gå på perrongen mellan tågen) och fortsätter sedan tillbaka åt det håll de kom från.

Torsås var här ett specialfall p g a de två spårvidderna. Men gick inte att trafikera obevakad p g a manuella bommar och oförreglade växlar (Hade f ö kvar skivsignaler ända till 1957).

Björketorp har veterligen haft bara traditionell "fri genomfart". Mötesnamnet därför påhittat.
Men metodiken tillämpats i (på samma spårvidd) i Årjäng (1979-1985), Jokkmokk (1980-1997) och Landeryd (1981-1985): Kvällar och veckoslut. Bangårdarna uppdelade i två oberoende halvor, med säkrade växlar.

En liknande metodik tillämpades i Rimbo, där man särade SL persontrafik och SJ godstrafik.
Idén var uppe även för Kortfors för museisamkörningen NBVJ/Järnets Bana (Karlskoga kommun).
Men den genomfördes aldrig utan man tillämpade konventionella tågmöten.

Det är nog inte påhittat, och har inte med obevakad att göra, däremot resultatet av att växlarna inte blev rengjorda vid snöfall. Ta in tågen mot varandra på samma spår, och låt resenärer och personal byta plats. När det gjordes i Landeryd hette det Landerydsmöte.