Enligt det ursprungliga förslaget skulle Norra Södermanlands järnväg byggas med den för Sverige ovanliga spårvidden 750mm.
Vad hade det fått för konsekvenser ?

Tja, i bästa fall hade den väl omgående breddats, och så hade allt blivit som idag.

I sämsta fall hade det uppstått ett sörmländskt 750 mm-nät (eller kanske breddat till 891?) med allt vad det hade inneburit av omlastning, överföringstrafik osv och sedan hade väl hela rubbet lagts ned på 60-talet. Dvs ungefär det som ändå hände, även om ”huvudbanan” klarade sig lite längre i den verkliga historien.

En intressant fråga är hur detta hade påverkat TGOJ. Kanske hade man drivit på för ett förstatligande redan under 30-talet. Det i sin tur hade kunnat försena teknikutvecklingen på signalsystemssidan men kanske tidigarelagt elektrifieringen.

ÖSlJ hade nog funnits idag även i detta scenario, däremot knappast MUMA.

Får man tro Svenska Järnvägsföreningen 1876-1926 stötte detta projekt på patrull från koncessionsgivande myndigheter och släpptes därför. Det påföljande förslaget att bygga en 891-milimetersbana lämnade väl aldrig stadsfullmäktiges i Strängnäs bord. Att diskutera konsekvenser av förslag som aldrig på allvar diskuterades, än mindre lades till grund för koncessionsansökningar, torde väl inte vara så givande.