Vad håller överkonduktören i?

Hej,

Järnvägsmuseet har 15 stycken akvareller utförda av en G Lundin som föreställer uniformerad personal i olika befattningar. Troligtvis är det en Karl Gunnar Lundin som var anställd vid SJ Persontaxebyrån 1942 i vilken reklamavdelningen vid den tid var placerad.
Akvarellen av Överkonduktör 1870-1910 förbryllar mig eftersom jag inte kan se vad han håller i förutom ett par signalflaggor och en signallykta. Vi har spekulerat om det kan vara en knalldosväska, men det låter inte som något en överkonduktör bär runt på, och dessutom är det inte så likt. Likaså har vi gissat konduktörsväska eller någon slags kanna för bränsle eller ett tänddon. Jag har svårt att se likheterna med en konduktörsväska även om det vore ett typiskt föremål för en konduktör. Är det någon som känner igen föremålet?

[image]
Överkonduktör 1870-1910

[image]
Banvakt 1870-1910 håller troligtvis i en väska med knallskott.

[image]
Denna tidigare överkonduktör 1864-1870 bär en konduktörsväska.

[image]
En version av knalldosväska.

[image]
En annan version av knalldosväska med fodral för signalflaggor.

[image]
Konduktörsväska.

Hej!

Jag skulle tro att det du ser på undersidan av lampan är vattentanken till den carbidlampa Överkonduktören är utrustad med. Om det funnits lampor av den typen är jag osäker på, eller om det är konstnärens fria tolkning av en carbidlampa.

Mvh Martin :-)

Vad intressant! Jag har inte sett en enda sådan, och då har jag ändå sett många signallyktor av olika modell på Järnvägsmuseet. Det skulle vara intressant att se ifall någon äger en sådan, eller om det går att hitta på fotografi.
Men som sagt, konstnären kan också ha gjort en fri tolkning. Det verkar ändå som att akvarellerna är beställda av Järnvägsmuseet för en uniformsutställning 1942, men vi vet inte säkert. I så fall kan man tycka att han borde ha haft förlagor ur samlingarna att utgå ifrån.

Själva signallampan har jag ett exemplar av. Dock utan ljuskälla. Det sitter ett lodrätt blad i lykthusets botten som utgör fäste för ljuskällan och där finns också ett halvcirkelformat hål som troligen haft med bränsleförsörjningen att göra. Enligt de uppgifter jag fick som tämligen ung skulle det handla om en rovoljelampa.
Inventarienummer SJ 2830 för övrigt.

Karbid lampa fungerar väl så att man droppar vatten på kalciumkarbid varvid acetylengas utvecklas. Då kan man nog knappast ha vattentanken under. Men som sagt...Konstruktionerna kan
vara mångskiftande.;-)

Och det behövs inte mycket vatten heller.

Karbidlampor förekom väl knappast alls innan första världskrigets fotogenbrist? Så om målningen är avsedd att visa en tidstypisk utstyrsel tidigare än från ca 1916, är det knappast frågan om en karbidlampa.

Kalciumkarbid blev för övrigt ingen gångbar handelsvara förrän efter sekelskiftet då de elektrotermiska processerna var tillräckligt utvecklade för att tillverka karbid i någorlunda stor skala, så om det rör sig om 1800-talsförhållanden skulle karbidlampor ändå ha varit uteslutna i och med att inget användbart bränsle fanns på marknaden.

Spontant tycker jag det ser ut som ett hänglås med en lång bygel.

Men jag tvivlar på att sådana fanns med den utformningen vid den tiden - gamla hänglås brukar ha nyckel på framsidan och låshuset vrids åt sidan när man öppnar låset. så det är antagligen ett villospår. Men som sagt - min första association.

Är det möjligen en liten fotogenbehållare, om lampan slocknar? Vet inte hur lång brinntid en fotogenlykta kan tänkas ha haft. Kanske var lampan personlig och att det inte bara var att hämta ut mer fotogen var som helst? (Läs: Fotogen eller motsv ovan)

Några ytterligare reflektioner:
Sökning i DM på "konduktör" får en del träffar på uppställningar och porträtt av olika konduktörer, varav en överkonduktör. Ingen av herrarna (damer bara i modern tid) har någon som helst rekvisita med sig. Annars kunde man trott att dessa målningar var avmålade fotografier. Riktigt tidiga avbildningar av en överkonduktör i tjänsteutövning tycks alltså inte finnas. Vilket kanske inte heller var att räkna med...

Sökningen gav också 2-3 träffar på den första efterfrågade bilden. Ingen av avbildningarna var i färg, så nu hoppas vi att museet byter ut dessa äldre och sämre kopior mot denna färgkopia.

Hej,

De svartvita bilderna ingår i Järnvägsmuseets fotosamling, men jag ska se till att de länkas ihop med objektsposterna i vår föremålsdatabas. Jag ser att akvarellerna inte är publicerade än. Jag ska undersöka saken och se om vi inte kan publicera dem.

/Emelie

Ingen som funderat på om det är en väska för knalldosor? Banvakten på nästa bild har en näst intill identisk väska avsedd för knalldosor. Om överkonduktören behövde en grön och en röd signalflagga och en lykta är det väl rimligt att anta att han i likhet med banvakten behövde knalldosor och en väska att förvara dem i.

Jo, det var min första tanke, men jag tyckte det var olikt en sådan väska. Nu när jag läst de andra kommentarerna tycker jag att allt pekar på att det ändå är en väska för knalldosor. Inga andra förslag verkar mer troliga.

De som vet mer (Ulf Pålsson) kan troligen svara på frågan om och i så fall när det fanns en period i Sverige under vilken man skickade tåg efter varandra på tid. I ett sådant system måste tåget skyddas för påkörning bakifrån av efterföljande tåg medelst knalldosor, facklor och liknande anordningar om tåget blir efter i tidtabellen av en eller annan orsak. Det förefaller naturligt att överkonduktören hade ansvaret att medföra knalldosorna som dessutom troligen skulle förvaras torrt. Sedan kan man ju fundera på det kloka i att hela tiden bära med sig explosiva varor.

1877 införde man riktig tåganmälan på SJ (dvs kontroll av att föregående tåg hunnit fram till nästa station innan ett tåg fick ges avgång från en station). Då upphörde systemet med att tåg fick avgå med visst tidsmellanrum efter varandra.
Jag tycker det verkar mest sannolikt att konduktören tillsammans med flagga och lykta har en väska för knalldosor i sin utrustning för att stoppa efterföljande tåg ifall tåget blir stående på linjen eller om en olycka hänt.

1877 införde man riktig tåganmälan på SJ (dvs kontroll av att föregående tåg hunnit fram till nästa station innan ett tåg fick ges avgång från en station). Då upphörde systemet med att tåg fick avgå med visst tidsmellanrum efter varandra.
Jag tycker det verkar mest sannolikt att konduktören tillsammans med flagga och lykta har en väska för knalldosor i sin utrustning för att stoppa efterföljande tåg ifall tåget blir stående på linjen eller om en olycka hänt.

Ditt inlägg kan tyckas motsägeslefullt, men det kanske var så att knalldosor även efter införandet av tåganmälan skulle läggas ut för att hjälpa "hjälptåget" att stanna i tid?

Knalldosor behölls länge på tågen, när de försvann vet jag inte riktigt men cirka 1970 skulle jag tro.

Tack för ditt inlägg!

Det kan inta vara en väska för att ge order till passerande tåg? Den ser ut att ett väl tilltaget handtag som kanske kan fångas i farten.

Det kan inta vara en väska för att ge order till passerande tåg? Den ser ut att ett väl tilltaget handtag som kanske kan fångas i farten.

Var överkonduktör vad som senare kom att kallas för tågbefälhavare och alltså en person som fanns med ombord i tågen och som under sig hade annan konduktörspersonal (t.ex. biljettgranskare)? När jag såg ursprungsinlägget fick jag för mig att en överkonduktör kanske var en slags kontrollör men vad skulle han i så fall med all denna utrustning till. Så det är därför jag frågar.

Överkonduktör var en gammal titel som konduktörer med många tjänsteår kunde få. Som synes så har han två, vanligtvis 10mm, silvertränsar kring mössbandet. Riktigt när den titeln slopades vid SJ vet jag ej, men en kvalificerad gissning är kring 1909 när ett nytt uniformsreglemente trädde i kraft. Det ersattes av titeln tågmästare. Det fanns nog på
större privatbanor också, men BJ matrikel 1912 upptar inga sådana. Däremot fanns det något som hette/kallades snälltågskonduktörer. En gammal BJ are berättade för mig från sin ungdom, kring 1905 då, att han en gång hört en gammal konduktör bli tillfrågad hur många konduktörer det fanns på BJ. Denne hade då svarat; Jaaa..vi är väl en sju åtta "snilltågskonduktörer... Hur många dom andra e´ har jag ingen aning om. Det fanns klasskillnader där också.Tågbefälhavare var även lokförare på godstågen, så det är något annat

NBJ lär ha haft en överkonduktör.

Överkonduktör var en av de få yrkesgrupper inom SJ som bar(hade rätt att bära) syrtut. (de övriga som bar syrtut var konduktör och portvakt)

Time: 223
SELECT COUNT(*) FROM mlf2_entries LEFT JOIN mlf2_akismet_rating ON mlf2_akismet_rating.eid = mlf2_entries.id LEFT JOIN mlf2_b8_rating ON mlf2_b8_rating.eid = mlf2_entries.id WHERE pid = 0 AND (mlf2_akismet_rating.spam = 0 AND mlf2_b8_rating.spam = 0) AND category IN (0, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 25, 14, 23, 19, 22, 24, 10, 21, 11, 12, 13, 15, 16, 26, 18, 20, 27)

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Vad håller överkonduktören i? (Historiskt material)