10-öresapparaterna (CF 596) är en ytterst enkel konstruktion som inkasserar det deponerade myntet vid polvändning av matningsstömmen från telefonstationen vid B-svar och som inte kan genomföra upprepad debitering. Debitering av dyra (fjärr)samtal är således inte möjlig med dessa apparater. Detta gör dem å andra sidan användbara vid IP-telefoni. De kan nämligen utan vidare anslutas till en SIP-ATA med lämplig parametrering och användas som sådana än i dag. De kan således vara ett trevligt inslag vid exempelvis museibanor och andra historiska miljöer såsom järnvägsmuseet.

Samtalsautomaten CF 597 för ursprungligen tre mynt, sedermera förenklad till en krona är däremot en tämligen komplicerad och således kostsam konstruktion med ett invecklat linjesignalschema som kräver en mycket omfångsrik och likaledes dyr reläsats SAR i telefonstationen. Med viss erfarenhet av att underhålla samtalsautomater är jag benägen att tro att apparaterna ingalunda var lätta att lura, snarare arbetskrävande att justera och framförallt hålla driftsäkra. Med tiden blev apparaterna om jag har förstått saken rätt "elektroniserade" med en i apparaten inbyggd logik som arbetade utgående från telefonstationen mottagna debiteringsimpulser (12 kHz i Sverige, annars oftast 16 kHz). [Blocket SEPRM i AXE-systemet för de av oss som har arbetat med systemet i fråga.]