Längdmätningen är i första hand avsedd för att man ska kunna ange var olika anläggningar längs banan ligger. Som sagts har felmätningar då och då uppstått, och dessutom har linjeomläggningar mm ändrat de exakta avstånden från t ex Stockholm C. Principen är att varje km-stolpe anses vara en korrekt utgångspunkt för att bestämma var en anläggning ligger längs banan. Om man lägger om banan får det speciella konsekvenser. Vid förkortningar (som det ju ofta blir vid linjeomläggningar) tar man bort de inaktuella kilometerstolparna. Om kilometern närmast linjeomläggningens slut blir upptill 1200 m lång, accepteras det, och man sätter inte ut någon kmstolpe vid 1000 m. I bland blir den sista kilometern kortare än 1 km, och det accepterar man också. Dessa längdmätningskonnektioner är angivna i tidtabellsbokens linjebeskrivning.
På de gamla stambanorna är utgångspunkten för längdmätningen stationshusmitt i Stockholm C, som anges till 000+000.
På många andra banor utgår längdmätningen från den ena ändpunkten. Ett exempel är banan Uddevalla - Herrljunga - Borås - Varberg, som har 000+000 i Uddevalla C och km 217 (ungefär) i Varberg.

Sven B

Ursäkta en okunnig att ställa en pinsamt dum fråga. När man började bygga statens järnvägsnät på 1850-talet, då måste man väl ha använt gamla mil? Och man hade ju ingen centralstation att utgå från i Stockholm, när banorna väl nådde dit, till nuvarande Södra station.