Hade man byggt 160 C5 och 8 C6 så hade man säkert sett till att få C5 att fungera, och så skulle de där C6 ha hållits i trafik hjälpligt under årens gång, tills nån chef tröttnade på dem.

(Ungefär så verkar det ju också ha varit med de 8 C7, ett lite halvudda tågsätt som också skyfflades runt lite och stod avställda i perioder tills man behövde dem igen…)

C7:orna var ju ett experiment för att få en modern motorstyrning med tyristorer. Asea hade ett lite h-e att få till det hela och hålla viktkraven. Det slutade med exakt 30 ton, vilket var gränsen.
Min far jobbade med C7-projektet på Asea och jag har efteråt fått höra om hur man kunnat göra bättre lösningar om man bara kunnat släppa viktgränsen en bit, men SS/SL var väldigt bestämda på den punkten...

(ursäkta sidospåret)

30 ton - lika mycket som en C2 - låter väldigt mycket. SLM85 anger 25,0 ton.

Enligt spårvägssällskapets siidor väger C7 lika mycket som C4, dvs 23ton. Möjligen var det gränsen. C5 väger 20ton. C4, C5 och C7 tar lika många passagerare, dvs 156. C2 tog 146, C1 med samma vikt som C2 tog 160 och C3 (28ton) anges till 146 men hade nog 4 fler säten än C2, åtm till de byggdes om 1990 och halvhytterna blev helhytter.

Det var bara ena hytten som blev helhytt vid den ombyggnaden (och bara på 3 vagnar), den andra förblev halv.

Att C3 skulle väga 2 ton mindre än C2 har jag svårt att tro, man får nog ta de där viktuppgifterna med en nypa salt.

Jag tror att man får gå till Tekniska beskrivningen från 1957. Men de slapp ju en del hyttsignaleringsutrustning och sådant. Men två ton kan verka mycket. Det mesta är ju detsamma även om det är två förardörrar mindre. Men boggier, kompressor, reglersystem etc är ju detsamma.

Men de borde tagit 4 passagerare mer från början då det fanns så många sittplatser mer. Antalet ståplatser torde varit desamma om det inte fanns andra saker som gjorde att man inte tillät fler.