Orsa, Gävle och Vitaby dyker iallafall upp om man googlar på järnvägshotell men expertisen får berätta mer om ifall alla tre är genuina järnvägshotell. Det i Ytterhogdal finns ju f ö också kvar rent fysiskt men torde leda ligan i att slå igen kortast tid efter öppnandet. Särskilt som de aldrig ens hann öppna. :-D

I fallet med Ranten har konkurrensen från kurortens hotell på Mösseberg varit mördande. Enligt kollegor från Falköping har diverse försök att sälja rörelsen förståeligt nog gått dåligt. Tragikomiskt nog slocknade för övrigt R-et i ljusskylten mot spåren redan för ett par år sedan så då hade Falköping plötsligt "Antens hotell" om än runt sju mil bort ifrån "angiven ort".

Ett tiotal övernattningar på Ranten har det hunnit bli i tjänsten för min del. Kanske inget man skriver hem till släkten om med tanke på att hela stället andades uppgivenhet. Det kändes i sin ödslighet som ett ställe där ett par tvillingflickor skulle kunna stå bakom hörnet i någon av korridorerna.

Aj aj ja där har man knoppat å ätit mången gång. Men ändrar man vinnande lag så då, ja.

Ranten har sen långt tillbaka varit känt för sin goda och vällagade mat, ett rykte vi självklart vill ska fortsätta! Vi har påbörjat en ny era och den gamla husmanskosten är numera utbytt mot asiatisk mat. Under dagtid serverar vi en asiatisk buffé med varma rätter samt sushi. På kvällen serveras mat i restaurang Matsuya.

Jag är tyvärr inte särskilt förvånad. Servicenivån har sjunkit rejält de senaste fem åren. Efter att Fritsells (?) försvann så var det först någon ägare som såg till att hålla fanan nästan lika högt och det var fullproppat med lunchgäster de gånger jag var där. Efter ytterligare ägarbyte började nivån dala. Jag blev väldigt ifrågasatt vid något tillfälle när jag hävdade att frukosttiderna i deras infoblad borde stämma med tiderna de tyckte gällde. Sådant skapar missnöjda besökare. De senaste gångerna jag var där vid lunchtid så var matsalen tom och menyn bestod av någon konstig buffé med husmanskost och asiatiskt utan något riktigt sammanhang, ungefär i nivån potatismos med friterad bläckfisk. Det är åtminstone ett järnvägsföretag som valt bort Ranten på senare år då det funnits betydligt bättre alternativ för personalen.

Det är över 11 år sedan som Arne och Anita Fritsell efter 35 år lämnade över rodret till Marita Johansson som förtjänstfullt renoverade det mesta och hotellet fick en ny storhetstid med fullt hus, temakvällar mm. Prisnivån i restaurangen närmast dubblades och kanske att detta skrämde bort en del, främst kvällsgäster. Marita höll ut några år men nya ägare tog över och restaurangen blev asiatisk även om man behöll luncherna med husmanskost ett tag. Restaurang Matsuya hade inte en chans mot utmärkta japanska Khaan tvärs över gatan och Matsuya stängde redan innan Pandemin. Efter det så tror jag inte att man har haft matservering i huset. Har inte hört så mycket om tiden efter Pandemin men det har nog varit en rätt anonym tillvaro på hotellet. Har sett en och annan hotellgäst som kommit och lämnat huset under den tiden.

Tråkigt att det gått så illa med detta fina och trivsamma hotell, tack vare Anita och Arne.
Första gången jag som lokförare hade överliggning där glömmer jag aldrig (på 1980-talet).
Jag skulle komma dit mitt i natten, och frågade mina kollegor hur jag skulle komma in.
De sa att jag skulle gå till köksingången inne på gården, och nyckeln ligger under mattan utanför dörren.
"Ni behagar skämta" sa jag, men kollegorna var allvarliga. Och mycket riktigt, utanför dörren låg en tjock gummidörrmatta och under den låg nyckeln till dörren!
För att komma till rummen gick man igenom köket med den blå nattbelysningen, och i kylskåpet hade Anita lagt in en stor räkmacka och en kall öl. Vilka tider! :-)

Fri lunch tror jag var legio när vi hade "dagöverliggning". Alltså raka motsatsen mot frukostavdrag som annars tillämpades från "firman".

Finns det chans att hotellet återuppstår med ny ägare? Eller kan man glömma detta hotell numera?

Rent allmänt är det för tidigt att säga något så här de första dagarna efter att konkursansökan är inlämnad. Frågan ligger i konkursförvaltarens händer, det är till att börja med han som får bestämma om konkursboet ska försöka sälja rörelsen komplett till någon som vill ta över eller om byggnad och inventarier ska säljas var för sig. Konkursförvaltaren företräder ju fordringsägarnas intressen i konkursen och har till uppgift att sköta konkursboets affärer så att fordringsägarna får tillbaka så mycket som möjligt av sina fordringar.
Om det bolag som gick i konkurs har haft trassliga affärer så kan det ta lång tid att reda ut.
Det kan också ställa till det om t ex byggnaden har en annan ägare än det bolag som har gått i konkurs, så rörelsen hyrde lokal i byggnaden. Eller om stora delar av inventarierna är hyrda eller leasade.