Sveriges & Norges järnväg, dvs malmbanan, var ju pionjärer i Sverige. Malmvagnarna var försedda med Westinghouse-broms och de stora ångloken (Sharp-loken) hade luftpumpar och utrustning. Även om första malmtåget rullade 1888 så blev ju Westinghousebromsen inte använd då den mesta trafiken gick med de små byggloken vilka inte hade utrustningen. När SJ tog över den svenska delen 1890 insattes istället G-lok som inte heller hade tryckluftsutrustning varför man fortsatte med handbromsade tåg. Efter några år började man montera tryckluftsutrustning på en del av G-loken och genomgångsledning på övriga, 1/1-96 har 3 lok W-utr och 4 genomgångsledning. 1/1-99 har 14 lok Westinghouseutrustning och 22 har genomgångsledning om jag räknat rätt. I början hade man alltjämt bromsare på malmvagnarna. Lok & tendrar fick inte tryckluftsbroms utan den enda bromsen var handbromsen på tendern. Några G-lok fick senare ångbroms men då hade de lämnat malmbanan. Det finns en ritning på G-lok med broms (Lok & tendrar 1904), oklart om det är ångbroms eller tryckluftsbroms men om detta kom till praktiskt utförande är oklart.
M-loken hade i sin tjänst på malmbanan tryckluftsbroms även på lok och deras tendrar var även de tryckluftsbromsade. Dock verkar många Mb-lok ha ångbroms vid leverans och tryckluftsbromsen sattes upp när de kom till malmbanan, den fanns inte vid leveransen.
Men 1895 kan man nog påstå att malmbanan började använda tryckluftsbroms på malmtågen. Vanliga godståg var handbromsade och persontågen vakuumbromsade, något som fortsatte även under eldriften fram till 1920-talet.