Om man bortser från just formell järnvägsnomenklatur, så skulle jag vilja säga att uttrycket General Repair förekommer i alla engelskspråkiga länder, och kan närmast översättas med det svenska "renovering".
Direktöversättningar från engelskan förekommer i många språk, t ex talar man ju om "generalni oprava" på tjeckiska.

"General Repair" var en term som användes av LMS i England.
En "General Repair" tog 12 dagar och gjordes då loket gått ca 130.000 miles.
Vid de Svenska museijärnvägarna går en "General Repair" naturligtvis inte lika snabbt. Detta har följande orsaker:
*1. Medlemmarna har inte samma vana vid revision av ånglok(en del medlemmar har ingen vana alls).
*2. Avsaknad av viktiga maskiner. Hur många svenska museijärnvägar är det som har en travers som kan lyfta 50 ton, hur många har en arborrmaskin, hur många har en borrmaskin för cylinderborrning, hur många har en svarv för hjulsvarvning ?
-
Finns här någon som vet om uttrycket "General Repair" användes i USA, Australien och Kanada ?

Det är en sanning med modifikation.

Först ska vi vara tydliga med vad som menades i Storbritannien med tungt och lätt underhåll av ånglok.

Med tungt underhåll (heavy repair) menade man underhåll där pannan och/eller fyrbox behövde reparation och där hjulringar behövde bytas. Sådant underhåll gjordes på verkstaden och innebar i praktiken att man rev ner loket till ramverket, renoverade allt, satte ihop loket igen och målade det. På LMS kallades detta för General Repair. Tiden som krävdes för tungt underhåll kunde variera, men generellt tog det 2-3 veckor av vilket 1 vecka krävdes för målning.

Med lätt underhåll (light maintenance) menade man underhåll som kunde utföras i lokstallet. Detta kunde inkludera bromsbyte, byte av hjullager, hjulbyte (om hjulen behövde nya hjulringar innan pannbyte behövdes) och svarvning av hjulen. Underhåll av denna typ var separat från det dagliga underhållet (smörjning, pannsköljning, bromsjustering osv), sk exams.

Underhållsintervallerna för tungt underhåll avgjordes främst av fyrboxens och pannans skick, vilket berodde dels på hur många gånger man eldat igång pannan och dels på hur hårt eller mjukt vattnet vid lokstallet var. Sträckan loket hade gått var inte lika viktigt, då detta berodde på hur loket användes (ett växellok gick inte lika långt mellan pannbyten som ett godstågslok eller passagerarlok och hade också normalt lägre panntryck).