Rökskärmarna på A5 1545 är inte original utan loket behövde ha rökskärmar inför en resa då loket skulle vara i SJ-utförande

Det där är lite intressant ur ett ”museibaneföreningshistoriskt” perspektiv. Nu handlade det väl i o f s i detta fall om den tyska specialfotochartern till flera föreningar och banor för tjugotalet år sedan där (gods)tågen skulle dras av SJ-märkta lok. Helst i varje fall, och åtminstone på normalspåren. Som här (nedan) i juni 2002 när GDJ N3 62, då märkt som SJ G10 1846, drog ett sådant tåg över banken vid Spjutmosjön på Älvdalsbanan. Precis som NJ har mfGDJ låtit loket vara SJ-märkt sedan dess (väl!?)

I ”rörelsens gryning” var det i princip tvärtom: Aldrig SJ! Nästan vad som helst (diskussionen om ”föreningsmärkning” är väl dock en annan sak) annars. T o m när fordonet i fråga var så ombyggt (av SJ!) att det knappt fanns nåt synligt kvar från EJ-tiden.

Det hade säkert att göra med hur järnvägshistoriker, museijärnvägare och nostalgiker såg på dåtidens affärsverk och järnvägsnedläggare SJ. Man ville ju visa upp minnet från den mångfaldsrika EJ-tiden då järnvägen fortfarande hade framtidstro. Även på landsbygden med sina smalspårsbanor. Dessutom var ju allt -även fd EJ-fordon- enhetligt märkt och målat =tråkigt när många museiföreningar startade.

Nu är ju tiderna annorlunda. Privata järnvägsföretag -men inte så många banor förvisso- har återkommit på spåren med sina olika, ibland t o m röriga/ inkonsekventa, målningar när fordon köps och säljs vidare och man bara målar och märker om dom ”lite”. Då blir det mer nostalgiskt med fordon som alla är bruna med vit märkning enligt fastställda typsnitt. Cirkeln är sluten liksom.

/ L G :-)