Det här med ved är intressant. Ved med högt brännvärde, dvs högre energiinnehåll per volymenhet brinner i allmänhet långsammare. Det kan därför vara svårt att få upp temperaturen jämfört med frodvuxen, som innehåller mer syre. Energivärdet, dvs. energiinnehåll per viktenhet är det samma för all ved, med undantag för kvistar, som har högre andel bark i förhållande till vedandel. Barken innehåller oljor, som höjer energivärdet. Anders Murare i Sommen har en vedeldad tegelugn och förutsättningen för att få upp värmen i den är att elda barr. Björk gick inte, det brinner sannolikt för långsamt. Jag har gjort samma erfarenhet hemma. Om man slänger i dagens avkap från snickeri (mest gran) i kaminen så får man akta, för den blir lätt röd och man tror den ska sprängas av den intensiva snabbförbränningen. Jag vill poängtera att människor gärna blandar ihop brännvärde (energi per volymenhet) med energivärde (energi per viktenhet). Fukthalten är så klart också en viktig faktor. För den som vill fördjupa sig i vedeldning kan jag rekommendera Lars Myttings bok Ved. Jag hoppas detta inlägg bidrar till ångloksdiskussionen trots att jag nämner tegelugn och kamin. Det är mest för att poängtera vedens egenskaper och att högt energivärde inte alltid är synonymt med mer värme i form av hög temperatur. Dock kan energiinnehållet vara det samma, men om förbränningen sker över längre tid sjunker temperaturen som är kritisk för ånglok. Om någon vet mer om hur olika trädslag beter sig vid ånglokseldning vore det mycket intressant.