Jag hittade denna tågordning i MfWFJ:s samlingar i Vadstena. Vägvakt i Kränge 1952?

Kränge hållplats låg ca 1300 m från Bränninge i riktning mót Skänninge. Ca 400 m tidigare korsade banan vägen från Kaga mot Ledberg.

I TÖJ:s sista tidtabellsbok anges att det vid den vägkorsningen fanns automatiskt fungerande ringklockor i kombination med automatiskt fungerande kontrollsignallykta för tågen (SÄO § 6:8).

Skulle SJ ha tagit bort detta och återgått till vägvakt, eller har man bara använt en blankett med den här rubriken trots att det borde stå platsvakt och inte vägvakt?

1950 var hållplatsen bemannad för biljettförsäljning före ett par tågavgångar in mot Linköping. Två avgångar på vardagar morgon och förmiddag och två på söndagar eftermiddag och kväll.

- - -

Dina uppgifter stämmer delvis inte med det som jag får fram. Enligt grafiska tidtabellen från 15 juni 1952 låg Kränge hållplats vid km 3,1, där nollpunkten är Bränninge station. Plankorsningen med ”stora landsvägen” från Kaga mot Lerberg (nu väg E1041) låg ca 2,0 km öster om Kränge (alltså ca 1 km väster om Bränninge), invid en gård som heter Lindhem. Det visar de kartor som man kan se på kartbild.com och på minkarta.lantmateriet.se .

Enligt tidtabellsboken för TÖJ år 1950 (finns på sjk.se), sid 172, var plankorsningen vid Lindhem då med ”fri sikt”, d.v.s. utan vägskyddsanläggning eller grindar. Det fanns också en plankorsning ”Kränge”, belägen vid km 39,9 från Väderstad (tydligen enligt en ursprunglig VSBJ-kilometerräkning), och denna hade ”Ringklockor (autom.)” Plankorsningen ”Kränge” måste rimligen vara med den enskilda vägen mellan nuvarande väg E1041 i norr och väg E1039 i söder via Kränge och Nysätter. Som jag uppfattar den ekonomiska kartan på kartbild.com låg den plankorsningen nära Kränge hållplats, vars platsmitt enligt TÖJ:s tidtabellsbok, sid 159, fanns vid km 2,9 (här utgår längdmätningen från Bränninge!), vilket med avrundning bör innebära mellan 150 och 250 m från plankorsningen, som alltså fanns något väster om hållplatsen.

Så till frågan: Varför ha en tågordning för vägvakt vid en plankorsning som har en automatisk vägskyddsanläggning? Min gissning är: Ursprungligen har det funnits grindar vid plankorsningen ”Kränge”. Grindarna har bevakats av en vägvakt, som hade en ’tågordning för vägvakt’. Samma person var både vägvakt och, för vissa tåg, platsvakt vid hållplatsen Kränge. Man kan konstatera det är utsatt ’x’ (kryss) för de tåg som har behovsuppehåll vid Kränge hållplats, utan att en sådan uppgift så att säga ska ingå i en tågordning för vägvakt. Vid någon tidpunkt har grindarna och vägvakten slopats och en automatisk vägskyddsanläggning satts upp i stället. Stationsföreståndaren i Bränninge har funnit det praktiskt att fortsätta med att – för platsvakten i Kränge – använda sig av blanketten ’Tågordning för vägvakt’, kanske inte minst av det skälet att det inte fanns några tider angivna för tågen vid hållplatsen, utan avgångstiderna från närmaste stationer Bränninge och Västerlösa måste anges i stället.

En annan möjlighet skulle kunna vara att tågordningen är upprättad för de tillfällen då en vägvakt måste tjänstgöra på grund av fel på de automatiska ljussignalerna. Kanske ansågs anläggningarna med ringverk vara så opålitliga att regeln/praxisen fanns att upprätta tågordning även för dessa plankorsningar?

Jag noterar slutligen att ’Tågordning för vägvakten vid Kränge, gällande fr.o.m. den 15 juni 1952’ är upprättad på en TÖJ-blankett från 1945, trots att järnvägen förbi Kränge hade övertagits av staten och gått upp i SJ nästan två år tidigare. Gamla vanor och/eller sparsamhet med att rekvirera nya blanketter?
/up

Jag hittade denna tågordning i MfWFJ:s samlingar i Vadstena. Vägvakt i Kränge 1952?

Kränge hållplats låg ca 1300 m från Bränninge i riktning mót Skänninge. Ca 400 m tidigare korsade banan vägen från Kaga mot Ledberg.

I TÖJ:s sista tidtabellsbok anges att det vid den vägkorsningen fanns automatiskt fungerande ringklockor i kombination med automatiskt fungerande kontrollsignallykta för tågen (SÄO § 6:8).

Skulle SJ ha tagit bort detta och återgått till vägvakt, eller har man bara använt en blankett med den här rubriken trots att det borde stå platsvakt och inte vägvakt?

1950 var hållplatsen bemannad för biljettförsäljning före ett par tågavgångar in mot Linköping. Två avgångar på vardagar morgon och förmiddag och två på söndagar eftermiddag och kväll.

Kränge hållplats omkring 1950. Foto Einar Pettersson, Järnvägsmuseums samling.

Kränge var bemannad minst t o m 1954 och det året såldes 2216 biljetter av den tillfälliga personalen.