Finns dylika mustiga enkla markiser av typen tyg på enkel ram vid någon svensk järnvägsmiljö eller annorstädes? Är lite intresserad av att veta hur man reglerade vinkel på ramen...

Mja, Klintehamn stn? De hade väl gröna? liknande marquiser.
Ring mig f ö vid tillfälle.

Jag har inte sett några på någon jvg stn ,men sådana markiser var ju vanliga på både kontor och bostäder och fanns ju kvar till åtminstone in på 60 70 talet och finns nog ännu här och där.Det vanligaste var väl att man hade en lina av mjuk,flätad bomull som var fäst vid den vågräta delen av ramen(oftast av ett böjt rör av galvat järn) och som man drog till sig eller släppte av på om man ville ha markisen upp eller ner.En fästanordning för linan fanns då på väggen ,vanligtvis lades den i en åtta för att ej lossna. Jag minns att när vi hade ingenjörskontoret i gamla elverksbyggnaden på Rosenlund 1964 ,mötte vi en dag några gubbs som kom bärande på sådana de tagit ned.De såg rätt sluskiga ut (gubbarna alltså)Och jag fällde då spontant kommentaren en kollega ,som jag hade sällskap med ; "Ja det var ju inga grevar precis som vi mötte ,men det var ju i alla fall markiser!"Han uppskattade detta mycket och återberättade ofta denna ordvitz :-) Sune

Jag glömde väl säga att fästanordningen satt då vanligtvis på utsidan av väggen ,så man fick gå ut ,eller öppna fönstret om det var högre upp, för att kunna fälla ned eller hissa upp markisen :-) Sune

Man skulle kunna tro, om de regleras från utsidan, att de bara fanns på nedervåningar. Som Sune säger fanns de även högre upp, här i ett exempel från andra våningen, Beted 1930:

Från Eda bibliotek.

Jag har ingen aning om hur markisen reglerades men troligen från utsidan, kanske efter att man öppnat ett fönster.

Att notera i sammanhanget är att denna på stationshuset enda markis, sitter på nordgaveln...! Varmt är det nog iaf; uppe till höger sitter någon (stins Werner?) med "vingen" ut genom fönstret, och ena bågen under markisen står öppen. ;-)

Vågar en gissning på att det vänstra fönstret är beläget i trappuppgången till andra våningen.Kanske hade man ett sovrum där markisen sitter.Jag har ingen planritning över dessa hus och fann ingen i DVVJ boken heller vid en snabb titt.Jo det är riktigt att man öppnade fönstret och hissade markisen Det bukade sitta en förnicklad mojäng där man kunde fästa linan i en åtta,på väggen.:-) Sune

Jag noterade den gamla typen av bensinpump som står utanför affären. Är det månne åskväder på gång och en blixt som korsar himlen ? :-) Sune

Jag glömde väl säga att fästanordningen satt då vanligtvis på utsidan av väggen ,så man fick gå ut ,eller öppna fönstret om det var högre upp, för att kunna fälla ned eller hissa upp markisen :-) Sune

Nä, jag har sett i olika kataloger att det finns helautomatiska markisanordningar. Fäller ut när det är sol och fäller in sig om det blåser för mycket. ;-)

Erik S

Jag noterade den gamla typen av bensinpump som står utanför affären. Är det månne åskväder på gång och en blixt som korsar himlen ? :-) Sune

Ska skriva lite mer om bensinpumpen sen (på annan plats), men det är nog en reflex i framkallningen/etc. som syns och ingen blixt. :-) Men molnen är tunga och uppenbart varmt, så kanske är det åska i luften.

Ja,Ja Erik men det är nog senare konstruktioner det.Det är ju vanligt nu för tiden med persienner,ofta av metall ,som ställer om sig allt eftersom,Och det var nog inget för vanligt folk att köpa.Man fick nog lita på handkraft i dessa fall.Till och med de flesta altanmarkiser som jag sett och varit i kontakt med är så konstruerade att ägaren får masa sig ut ,sätta i en lång stång med ögla i därför avsett hål och veva. :-) Sune

Finns dylika mustiga enkla markiser av typen tyg på enkel ram vid någon svensk järnvägsmiljö eller annorstädes? Är lite intresserad av att veta hur man reglerade vinkel på ramen...

På SRJ fanns en del stationer som tidvis var försedda med markiser. I några fall var de av enkel ram. Exakt vilka som hade enkel ram kan jag inte redogöra för här, eftersom flera av fotona jag sett detta på inte visade markiserna utfällda. I några fall fanns flera bågar i markisen.
Exempel på stationer som hade en eller flera markiser runt förra sekelskiftet är Bärby, Faringe, Knutby, Finsta, Edsbro och Häverödal. Norrtälje hade i mitten på 1920-talet någon markis på övervåningens fönster.
I Länna fanns markiser över tågx/väntsalsfönster tämligen sent, in mot 50-talet. I Hallstavik satt markiser på stationen vid persontrafiknedläggningen 1966.

Några exempel i alla fall, även om det inte handlar så mycket om reglering av markisvinklar...

Ja det fanns ju även markiser med flera ramar av olika längd,som så att säga föll ut över varann På så sätt kunde man åstadkomma markiser som fälldes ut med en rundning.Sådana förekom väl huvudskaligast utanför skyltfönstren till mera fashionabla butiker , finare konditorier o. d. :-) Sune