Slottskurvan hade officiellt 100 meters kurvradie, men jag har hört (minns inte av vem) att den faktiska kurvradien var någon meter mindre.
I kurvan fanns en trälåda med en pyts och några dunkar olja samt en rund pensel monterad på ett kvastskaft. Man kan tänka sig att någon i omgivningen stördes av "kurvskrik" och att rälsen smordes då och då för att minimera detta. Det borde ju ha funnits en banvakt även på Eddavägslinjen som skötte detta - någon som vet vem det var och var han var stationerad?
Enligt uppgift fick det första stationshuset i Framnäsviken tjäna som banvaktstuga redan efter några år, men stämmer det att det var just en banvakt som bodde där och i så fall hur länge användes det? Huset var rivet när jag började åka på banan 1974. Då var även den inbyggda vänthallen/kiosken riven - en "storlek större" än de vanliga väntkurarna.
Något annat som jag hört är att den lilla anhalten i Slottskurvan hade ett mycket litet antal påstigande, men av desto högre dignitet.
Det lär till och med ha hänt att när en viss resenär inte steg på det morgontåg som han brukade ta till jobbet på morgonen, så gick konduktören av och knackade på hos denne för att höra om tåget skulle vänta, eller om direktörn inte skulle åka med denna morgon!
Detta inträffade för kollosalt länge sedan, långt innan SJ tog över...
/Olov