Syravagnar litt Q12

För många år sedan hade Liliput en (förment) svensk modell av rubricerad typ. Vagnen/arna skulle ha använts för leveranser från "Reimersholms gamla industri AB" Finns det någon som känner till:

Hur länge användes typen?
Hur många fanns?
Hur hanterades kärlen, lyftes de ur vagnen vid lastning/lossning?
Var det ytterkärl med inpackade innre damejaner eller hälldes syran direkt i lergods(?)kärlet?
Var behållarna gjorda på Höganäs?
Vilka var de möjliga typerna av godsmottagare?

Många frågor blev det men likt en tjörnbo vet jag ingenting.:-)

Vänliga hälsningar!
Anders S

För många år sedan hade Liliput en (förment) svensk modell av rubricerad typ. Vagnen/arna skulle ha använts för leveranser från "Reimersholms gamla industri AB" Finns det någon som känner till:

Hur länge användes typen?
Hur många fanns?
Hur hanterades kärlen, lyftes de ur vagnen vid lastning/lossning?
Var det ytterkärl med inpackade innre damejaner eller hälldes syran direkt i lergods(?)kärlet?
Var behållarna gjorda på Höganäs?
Vilka var de möjliga typerna av godsmottagare?

Många frågor blev det men likt en tjörnbo vet jag ingenting.:-)

Vänliga hälsningar!
Anders S

De vagnar du menar benämns krukvagnar och fanns i de flesta länder inklusive Sverige. De är numera helt utgångna och finns numera bara på några museer. Den sista svenska ägdes av A Benson i Malmö och skrotades i Vislanda under den första halvan av 1970-talet. Utomlands fanns enstaka vagnar kvar in på 1980-talet och för den som är nyfiken på dem finns en sådan på Jernbanemuseet i Odense. Exakt hur många som fanns i Sverige har jag ingen möjlighet att ta fram för tillfället men utöver hos SJ fanns sådana vagnar registrerade hos bl.a BJ. Samtliga dessa vagnar var ägda av kemikalieföretag som A Benson, Reimersholm, EKA m.fl. Godsmottagare var alla som hade behov av i första hand syror i större kvantiteter eller de som numera tar emot syratankvagnar.
Kärlen var gjorda av lergods och stod hela tiden på vagnen, att lyfta en lerkruka innehållande 1 ton stark syra är inte att rekommendera. Upptill fanns därför två anslutningar, en som bara gick genom locket vilket var fastmurat över öppningen och en som nådde ända ned till bottnen. Fyllning och tömning skedde genom den som nådde ända ned, den andra var avsedd för luft, avluftning vid påfyllning och tömning gick till så att efter anslutning av kärlet till mottagningsstationen kopplades tryckluft (cirka 1 kg/kvcm) till luftanslutningen varvid innehållet pressades ut ut behållaren och in i mottagningsstationen. Samma metod används för övrigt ännu för att sådant innehåll där det är olämpligt med ett hål i tankens botten.
Vem som tillverkade dessa krukor har jag tyvärr ingen aning om men Höganäs är inte otänkbart i sammanhanget även om de flesta vagnarna var importerade.

Intressanta uppgifter. Jag köpte en gång i tiden en sådan Liliput-vagn. Jag jämförde den med ett foto på en BJ-vagn (SJK-fotoavdelning) och fann att modellvagnen mycket väl motsvarade originalet. Jag har aldrig sett en sådan vagn i trafik. Det fanns ju också tankvagnar som var omklädda med trä. De såg ju nästan ut som Gs-vagnar. Var det för att värmeisolera dem? Var de för natronlut eller syra?
PLj

EKA hade sådana tankvagnar inklädda med trä för klorgas. Det fanns en dödskalle och texten KLOR i grönt.Vagnen i övrigt var vit med en dragning åt svagt gult.Kanske berodde det sista på väder och vind.Jag kan inte säga exakt när trähöljet försvann,men det togs nog bort i rationaliserings strävandena och för att lättare kunna inspektera tanken.Jag har ett gammalt foto från Deje från 20 talet.Där står några sådana vagnar som jag här beskivit framför stn huset.Av texten att döma är dessa märkta Mölnbacka - Trysil, Forshaga. Det var längesedan jag såg på detta kort,så det kan hända att minnet fallerar något,men jag tycker mig se en klar bild för mitt inre. Jag vill även minnas att Stig hade en bild av en sådan vagn märkt ; Skutskärs Fabriker, Harnäs e. d. :-) Sune

Dessa klorvagnar, kan de ha varit av liknande typ som HNJ Verkstad har?

Nohab klorvagn >>

Chr. Olsson klorvagn >>

Apropå Liliputs krukvagn, jag har för mig att jag tidigare i år såg någon modellfabrikant som nylanserade sådana? Minns dock inte vem eller var... Ska kolla runt lite.

PIKO

Tack Kjell och övriga!

Det redde ut det mesta och man kan alltså tänka sig en sådan vagn i ett godståg från femtiotalets slut lite var stanns i Sverige. Kanske utan bromshytt, de togs väl bort vid revisioner enligt en tidigare tråd på forumet?

En fråga ber jag ödmjukt att få framhärda i, vilka var godsmottagarna?

Godsmottagare var alla som hade behov av i första hand syror i större kvantiteter eller de som numera tar emot syratankvagnar.

Jo, storförbrukare av drinkparasoller och uppfödare av smågrisar använder såklart andra vagnar. ;-) Men vilka industriverksamheter använder stora syramängder? Tillverkningsindustrins mysterier är delvis höljt i dunkel för en före detta lokförare och överfurir i kavalleriet.

Tack för hjälpen!
Anders S

Kjell!, hoppas du tål den lilla ironin så man inte skapar nån FÖRSURNING:-)

Det skulle bli alltför omfattande att redogöra för all kemisk tillverkning men kort kan sägas att den kemiska industrin sänder sina produkter till varandra för vidareförädling och till slut blir det bland annat konstgödsel och sprängämnen av en mindre mängd. För övrigt är svavelsyra exempelvis en biprodukt vid dynamittillverkning (utöver de mera "normala" tillverkningsprocesserna av svavelsyra).

För övrigt är svavelsyra exempelvis en biprodukt vid dynamittillverkning (utöver de mera "normala" tillverkningsprocesserna av svavelsyra).

Detta är inte korrekt. Svavelsyra används vid tillverkning av nitroglycerin (den explosiva substansen i dynamit).

/Bengt

Nu råkar det vara så att det inte är svavelsyra som används vid tillverkningen utan oleum ("svavelsyra" med över 100% koncentration). Vid sublimeringen tjänar den utöver att vara "katalysator" även syftet att ta upp vatten och därvid späds den ut till - just det - svavelsyra av "normal" typ. Normalt förbrukas inte en katalysator men så sker i det här fallet med oleumet som omvandlas till svavelsyra under processens gång. Inget vatten finns således ursprungligen utan det bildas (i stora mängder) vid nitreringen.
Litet kemi (ursäkta den dåliga indexeringen):

Glycerin: C3H5(OH)3
Salpetersyra: HNO3
Nitroglycerin: C3H5(NO3)3
Oleum: H2S2O7
Vatten: H2O
Svavelsyra: H2SO4
Reaktioner: C3H5(OH)3 + 3 HNO3 > C3H5(NO3)3 + 3 H2O samt H2S2O7 + H2O > 2 H2SO4

Tja, det kan användas som livsmedelstillsats, som elektrolyt, som katalysator, för att lösa upp saker så att man kan "tvätta" ut t ex önskvärda mineraler ur en trist gråsten...

Några exempel, bl a från wikipedia:
Om jag fattat rätt så används rent svavel (70-100 ton/vecka) i metallframställningen i Boliden, och ut kommer en väldig massa svavelsyra. Svavelsyra används som elektrolyt i blyackumulatorer. Eftersom den tar upp vatten ur luften kan svavelsyra användas som lufttork. Vid framställning av syrgas genom elektrolys av vatten används svavelsyra för att höja vattnets ledningsförmåga.
Häller man svavelsyra på salt så får man saltsyra. Man kan också elda klorgas i närvaro av väte. Saltsyra används för att lösa upp saker eller för att neutralisera/ändra pH. Framställning av metaller, syntetiskt gummi, socker, vattenrening/behandling är exempel där saltsyra brukas.
Kalciumfosfat och svavelsyra ger bl a gips. Om man framhärdar med svavelsyran och tllsätter metanol får man till slut fosforsyra.
Fosforsyra används i livsmedel, för tillverkning av gödningsämnen, för kalkborttagning och rostborttagning, för att tvätta socker, som mat till baciller vid vattenrening, som mat till svampar vid antibiotikatillverkning, som katalysator när man vill göra något tjockare... (Katalysator = påverkar en process men förbrukas ej i processen)

Jo, storförbrukare av drinkparasoller och uppfödare av smågrisar använder såklart andra vagnar. ;-) Men vilka industriverksamheter använder stora syramängder? Tillverkningsindustrins mysterier är delvis höljt i dunkel för en före detta lokförare och överfurir i kavalleriet.

Saltsyra:
plasttillverkning PVC, ureaplast ?

stål och järnindustrin: rostborttagning från stål och järn innan valsning
och galvanisering

matindustrin : tillverkning av aspartam, citronsyra, vattenbehandling

vattenbehandling i vattenverk och swimmingpooler

svavelsyra:
regenering av jonbytare
urlakning ur sten av olika ämnen.

På sidan 15 i detta dokument finns en bild på hur tömningen kunde gå till
http://www.malmo.se/download/18.7101b483110ca54a562800021533/Utredning_Norra+Sorgenfri_...

Glöm det där med tryckluft ;-)
/Olof

På sidan 15 i detta dokument finns en bild på hur tömningen kunde gå till
http://www.malmo.se/download/18.7101b483110ca54a562800021533/Utredning_Norra+Sorgenfri_...

Glöm det där med tryckluft ;-)
/Olof

Hur hade du tänkt dig att starta sughäverten?
Jag tror liksom inte på metoden att starta genom att suga i munstycket.

[image]
Det är i alla fall inte Höganäs som tillverkat krukorna.
[image]

[image]

Mmmm... Tillverkningsår?

Märkningen här är ngt förvirrande: Har vagnen alltså bara handbroms samt därtill ENBART trckluftledning???

jag har för mig att på gysinge-banan fick man komplettera med genomgående rör för att få gå i sj,s tågset men att man behöll bromsare på den egna linjen.
kan det vara en liknande lösning här?!:-|

Inte helt unikt. TJF hade ett tag en normalspårig tankvagn med enbart handbroms och genomgående huvudledning.
Kollar man på bilden i BDs inlägg så ser man inte heller några delar för tryckluftsbroms, vare sig styrventil, lossningshandtag eller förrådsluftbehållare.

Samma här

http://www.njm.nu/q12.html

Du har ju en bild som tydligt visar Kockums 1901. Vagnkortet anger ex ÅmÅJ Ns 210, en fd VUB-vagn (nr ??). Ombyggnaden från Ns till Um = rev-datumet på vagnen 31/1-34.
/Jesper

...att se om slangen avslutas med ngt slags munstycke? Man ju ex.vis starta hävertverkan m h a en fotpump.

När kom dom första ordentligt syrafasta stålen förresten???

I förteckningen för BJ från april 1936 anges två krukvagnar tillhöriga EKA i Bohus 502301 /02 Litt Um.
Rymd 10 kbm lastförmåga 13 ton. Vikt 12,8 ton. Ax avstånd 4,0 m. De hade skruvbroms och tryckluftledning.Kanske var det så att tbr utrustningen skulle öka vagnvikten och man då inte skulle kunna lasta lika mycket. Stenkärlen i sig vägde nog betydligt. förmodligen ca 3 ton av siffrorna att döma. Jag minns att jag såg en sådan på Packhuskajen i Göteborg.Tidpkt. ca 1949.De var då avsedda för saltsyra.:-) Sune

Det var nog enklare än så, att man inte monterade något som inte behövdes. Alla tankvagnar (utom några av de allra äldsta) hade skruvbroms men långt ifrån alla fick tbr så det var inget märkvärdigt snarare tvärtom. Lite snabbräkning så landar vi på att det var i storleksordningen 20-25% av vagnarna som hade tbr i slutet av 30-talet.

Ja vi vet det sedan tidigare att det var så,för det syns ju i 77anom inte annat. Men bromsutrustningen beräknades till 1 ton . Då vagnens lastförmåga uppges vara 13 ton så skulle den minskas till 12 med broms. Ett skäl så gott som något annat:-) Sune

Skälet till att just saltsyra men inte svavelsyra transporterades i lergodskrokor är att saltsyrans kloridjoner är väldigt alerta när det gäller att angripa stål medan däremot koncentrerad svavelsyra (över 90%) är skonsam mot stål. (Vid lägre koncentration motstår inte stål svavelsyrans attacker.)

För vilka produkter fanns vagnar vars tankar var isolerade med "hus"?

Klor (för att skydda mot värme som skulle kunna spränga tanken).

Fluorvätesyra (samma skäl; i Sverige endast utländska vagnar på väg till tillverkare av rostfria och "bättre" stål för betning).

Oleum (för att skydda mot kyla; oleum stelnar vid c:a +20o C.)

Varför hade inte tidiga NaOH-vagnar varken hus eller mineralullisolering? Jo sannolikt eftersom man tidigare distribuerade svaglut med låg koncentration som inte stelnade. Numera transporteras endast c:a 50%-ig lut.
Olle Sundström

I den sena aftonen igår glömde jag en verklig goding inom kategorin "vagnar-vars-last-måste-skyddas-med-hus", nämligen JLJ 502032, ägd av Fosfatbolaget. Så sent som vid leveransen från ASJ-F omkring 1950 - då klorvagnarna började få sina hus borttagna - var den för ammoniak avsedda vagnen försedd med ett chiquet hus med en upphöjning ovanpå taket som hyste lastnings- och lossningarmatur.

Bara några år senare kom fler vagnar av samma typ till såväl Fosfatbolaget som UHB. Dessa var dock huslösa och hade istället ett solskydd av plåt som täckte den övre tredjedelen av tanken.

Olle Sundström

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Syravagnar litt Q12 (Fordon: vagnar)