På någon slags kurs i "brandsäkerhet för hamnanläggningar" fick vi lära om oljebränder och vatten, i teorin. Vatten går bra, även med stråle, så länge allt vatten också dunstar av lågorna, det får inte träffa den brinnande oljeytan förstås. Även om man kanske tillför brännbart material i form av väte genom den spjälkning som kan ske så tar förångningen så mycket energi ändå att man kan driva lågorna bakåt och stjäla värme från elden. Men på sluttampen är det bättre att kanske använda skum, om man inte kan reglera vattenstråle till dimma och rikta den på ett passande sätt. Stora cisterner kan ha en "brandstrumpa" i ett rör i nederkant avsedd för skum. Om oljeytan fattar eld kan strumpan fyllas med skum utifrån, varvid den flyter upp och lägger sig på ytan. På så vis kan släckmedel injiceras i en brinnande cistern. Knepigare är koksbränder i väggarna ovanför oljeytan, då får man mest titta på och hoppas på det bästa, och försöka få in lite ånga kanske. Fast tar man bort ångan så börjar det om, så man får hålla på och "stänga av och sätta på" branden med ånga tills det inte vill brinna längre men se till att det inte blir så häftig brand att man skadar tankväggen. De inerta tanktomrum som erhålls med kvävgas just för att förhindra koksning ger dock ändå något koks, svavel i oljeröken gör något ihop med järnet från cisternväggen och bildar en koks-svamp som bara väntar på en gnutta syre för att komma igång och den självantänder gärna när kvävgasen stängs för t ex underhåll och luftens syre får tillträde. Vi fick en sådan brand i en liten 250-kubikstank, de översta 2-3 metrarna brann med sådan koks. Det pågick nog i åtminstone 3 dagar medan brandintensiteten reglerades aså gott det gick tills koksen var borta. Man fick byta lite plåt men tankväggen kollapsade åtminstone inte.

En annan rolig lärdom från samma kurs var att vid läckage under lastning så pluggar man spygatterna, redskap för detta ska tydligen alltid finnas till hands. Instruktören ville dock hävda en avvikande åsikt om det var bensin som läckte ut, se till att det kommer ut i sjön och hålls nedkylt istället, menade han. Till slut har det avdunstat ändå och ingen större skada skett. Riskerna med att ha en decimeter bensin på däck och skvalpa var betydligt värre än något annat, och det finns inget ofarligt sätt att ta reda på ett sådant spill på däck.

Bensin är egentligen så farligt att det är underligt att det får säljas till omyndiga. Om man häller bensin från en dunk med 70 cm fallhöjd kan man sätta fjutt på sig genom statisk elektricitet. Det ni. Diesel är inte fullt så bråkigt.

Det har var alltså raffens egen brandkår ?

Stämmer.

Den vanliga kåren kanske inte är så van med vattenångans effektivitet så att de kanske inte kommer att tänka på dess effektivitet ?

Vet ej, tillgången är ju som sagt ett problem. Men ett vattensprinklersystem som ersätts med ett ångsystem där förvärmt vatten (via fjärrvärmenätet, direkt eller växlat) förångas genom en för ändamålet anpassad flashvärmare skulle nog vara riktigt lyckat ur restvärdessynpunkt. Personsäkerheten kan förstås vara ett frågetecken, om syret räcker eller inte. Flyktvägar måste fungera.

Brukar även vara svår brist på vattenånga när en vanlig brandkår kommer till brandplatsen... inte så värst vanligt med stora ångpannor som gärna lämnar ifrån sig några kubik ånga...

Inte idag nej.

Denna har förstås inte i förstahandssyfte att ge ånga till släckning.

Men smältpluggen i fyrboxen (äntligen uppe på spåret igen) blåser inte (enbart) ut fyren, den släcker den eftersom vattenånga tränger undan syre. Det är därför det är en så fiffig idé med en smältplugg.

Trafik (Hjo) har en vid återuppbyggnaden installerad ångsläckning i maskinrummet.
Regeln beträffande den kan sägas vara:
ENDAST maskinpersonal får aktivera ångsläckningen !!

1 cm vatten från pannan lär släcka både fyren och en oljebrand i maskinrummet.