Malmtåg på FLJ / TGOJ - 2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Jag låg och lästa KOK:s underbara nya lokbok igår kväll och hade då kommit till FLJ. Man använd FLJ:s N-lok (av SJ:s N-typ) i bl a malmtåg mellan Blötberget och Grängesberg. Nu undrar jag hur stora dessa malmtåg var, hur ofta gick de och vilken typ av malmvagnar användes? Nyttjade man då de gamla trävagnarna fortfarande? Jag ser i min fantasi ett lagom modelljärnvägsmalmtåg med ex.vis Flms DB litt 98 eller 92 och de korta Schwerinvagnarna som ju fanns ex.vis hos NBJ. Fantasin ska skena!
Hälsningar, Uffe Landin

Ja, Lars-Okov kallar sig LOK ch inget annat. Förlåt! /Uffe

De malmvagnar som användes för malmen från Blötberget till Oxelösund var de vanliga malmvagnarna senare TGOJ litt M1, M2, M3, M4 och M5.

Normalt tog man 8 st full-lastade malmvagnar från Blötberget upp till Grängesberg. Det var ju motlut hela vägen.
Antalet tåg varierade mellan olika tidtabellsperioder, normalt 2-3 st ordinare tåg samt 2-5 st extra malmtåg. Allt beroende på hur mycket malm man kunde sälja på export, främst till Tyskland.

Från 1947 så gick den huvudsakliga malmen till Domnarvet i mestadels Mas-vagnar och endast magnetiten till Oxelösunds Järnverk och då producerades bara slig i de nya anläggningarna som Stora Kopparberg hade uppfört. Malmen till Domnarvet hämtades alltid av BJ/SJ lok litt E4/E6.

Malmen till Oxelösund hämtades normalt en gång per vecka från Blötberget, antingen med TGOJ litt N-lok, men då oftast med TGOJ normala malmtågslok som hade tid över uppe i Grängesbergs Malmbangård innan sydgående malmtåg skulle avgå.

Sedan hände det periodvis att TGO och Stora Kopparberg bytte malm och då kunde det gå hela malmtåg från Blötberget till Oxelösund under ett antal veckor eller månader. Gruvornas avsalu av sina malmer var alltid mycket komplex, med byten och tillfälliga byten av mottagare beroende på malmkvaliteer.

Tack för ett bra svar. Även när det var N-lok borde det har blivit c:a 480 t (8 v x 60 t) i kroken. Pallade hon för detta? Kunde man senare växla där med ex.vis en Ma? Ångloken fanns väl bara fram till c:a 1956...
Ha det så bra! Hälsningar, Uffe Landin

Med 14promilles lutning så bör en N-hoj orka kånka på 480ton i 15km/h enligt kurfan.:-D

Från 1956 var det normala att Ma-loken som ankom med tomtåg från Oxelösund till Ggm utförde dragningen av malmen från Blötberget till Ggm de gånger det behövdes.

En massa följdfrågor:
Hur lastade man i Blötberget, från kaj eller malmficka?
Var det elektrifierat på sido- och lastspåren?
Om svar nej på ovanstående - hur växlade man fram vagnar till elloken?

Mvh;
Peter Jonsson
Jönköping

Efter 1947 så utlastades all slig/mull från det nya upplaget med olika typer av lastmaskiner/skopor/frontlastare. Dessa lastspår var oelektrifierade och en lokomotor, ägd av Stora Kopparberg, typ TGOJ Z4 användes för att förse dessa lastmaskiner med tomvagnar från, samt väga och sätta tillbaka de lastade vagnarna på, en mindre överlämningsbangård med 2 st spår inom gruvområdets staket.

Den interna växlingen sköttes av STORA KOPPARBERG, medan TGOJ personal alltid hanterade de inkommande och avgående malmtågen. TGOJ personalen fick gå till fots från stationshuset till gruvbangården för denna växling, bromsprov, mm.
Vagnvågen låg dock utanför området.

Tomtågen ankom till denna bangård samt avgick därifrån från/till Ludvika fvb Domnarvet. Övriga malmtåg avgick från själva stationen.

Nu är hela den fd lilla malmbangården med vagnvåg och utdragsspår helt borta då man har sålt allt materiel från bankropparna till vägfyllnad.
Vågfundamentet finnes kvar.