I järnvägens barndom hade semaforerna tre signalbilder:
Vågrät vinge/rött sken = stopp
Vinge i 45 graders vinkel/grönt sken = Varsamhet
Lodrät vinge/vitt sken = Allt väl.

Jag har alltid undrat i vilka sammanhang som signalen allt väl användes.
Att den var ovanlig kan tas för givet - signalen slopades 1877 även om man kan hävda att den återupplivades cirka 10 år senare då försignalerna introducerades.

Men åter till semaforerna. Om jag förstått SJ 50 år rätt så användes signalen varsamhet för infart på station och även vid bankorsningar. Vid rörliga broar tycks det inte signalerats alls förrän på 1880-talet.

Så vad återstår? Var kan signalen allt väl visats?

Någon som vet?

SI

Troligen obevakad trafikplats, lastplats eller växel.

I järnvägens barndom hade semaforerna tre signalbilder:
Vågrät vinge/rött sken = stopp
Vinge i 45 graders vinkel/grönt sken = Varsamhet
Lodrät vinge/vitt sken = Allt väl.

Jag har alltid undrat i vilka sammanhang som signalen allt väl användes.
Att den var ovanlig kan tas för givet - signalen slopades 1877 även om man kan hävda att den återupplivades cirka 10 år senare då försignalerna introducerades.

Men åter till semaforerna. Om jag förstått SJ 50 år rätt så användes signalen varsamhet för infart på station och även vid bankorsningar. Vid rörliga broar tycks det inte signalerats alls förrän på 1880-talet.

Så vad återstår? Var kan signalen allt väl visats?

Någon som vet?

SI

Färglogiken finns alltjämt kvar.

Grönt sken och uppmaningen "kör" är med reservation för de omständigheter signalanläggningen inte kan garantera, dock anses förutsättningarna tillåta att rörelsen framförs med det halvkvädna löftet om lycka och välgång från signalen. Signalen säger inte att allt står rätt till, den säger att man ska fortsätta köra. Allt annat är projicerade förväntningar från veka psyken som söker garantier i en osäker värld.

Vitt sken, som i t ex en vägsignal, är ett mer distinkt besked som rapporterar om att en bestämd förutsättning är vederbörligen uppfylld och att "allt är väl" beträffande den saken. Jämför även med handsignalen "klart".

Försignalbeskedet vit blink är ju också en antydan om att det ser ljust ut med tanke på möjligheten att fortsätta ("proceed" som engelsken säger) med "kör" även i nästa signal. Blinket berättar att livet är som ett chokladhjul, det [i]verkar[/i] bra just nu men man kan aldrig veta säkert, nu syns jag och nu syns jag inte... och precis så är också verkligheten.

"Allt väl" var väl också det signalbesked banvakten lämnade då denne postade för passerande tåg. Hade inte allt varit väl, hade banvakten inte varit där antar jag.

I järnvägens barndom hade semaforerna tre signalbilder:
Vågrät vinge/rött sken = stopp
Vinge i 45 graders vinkel/grönt sken = Varsamhet
Lodrät vinge/vitt sken = Allt väl.

Jag har alltid undrat i vilka sammanhang som signalen allt väl användes.
Att den var ovanlig kan tas för givet - signalen slopades 1877 även om man kan hävda att den återupplivades cirka 10 år senare då försignalerna introducerades.

Men åter till semaforerna. Om jag förstått SJ 50 år rätt så användes signalen varsamhet för infart på station och även vid bankorsningar. Vid rörliga broar tycks det inte signalerats alls förrän på 1880-talet.

Så vad återstår? Var kan signalen allt väl visats?

Någon som vet?

SI

Jag vet inte och undrar också. I tjänstgöringsreglementets upplagor från 1858 till 1874 finns signalbeskedet "allt väl" från semafor beskrivet, men inte någonstans står det när "allt väl" från semafor användes. Tvärtom anges att "allt väl" inte användes vid [i]"stationer och banföreningar"[/i]:

Citat ur 1858 års Tjr: [i]Vid stationer och banföreningar skall signalen ständigt vara uppe till "Stopp", och föres endast till "Varsamhet" vid lokomotivers eller tågs ankomst, såvida banan är klar och tåget får passera.[/i] Samt: [i]Vid banföreningar är 2:ne signalstolpar, en för hvarje bana, och äro signalerna å dem lika med öfriga signaler, utom att signal till "Allt-väl" aldrig der användes, emedan banförening alltid måste passeras långsamt.[/i]

Emellertid beskrivs i samma kapitel signaler (signalgivning) både från [i]semaphore-signaler[/i] och från [i]hand-signaler[/i]. Där finns också följande stycke: [i]Vid vägöfvergångar skall "Stopp-signalen" visas åt båda hållen, så länge grind är stängd öfver banan.[/i] Detta kan ju antyda att en vägövergång kunde vara försedd med en semafor (och inte bara skyddas av handsignaler), och att således där semaforen ställdes till "allt väl" när grindarna var öppna för banan (och stängda för vägen).

I 1863 års Tjr är formuleringarna i princip desamma. Man har dock där lagt till skif-signal, som bara kan visa "stopp" och "allt väl", inte "varsamhet". Därför finns följande text tillagd: [i]Är platsen försedd med skif-signal, hvarmed varsamhets-signalen ej vid dagljus kan gifvas, visas i stället allt-väl-signalen vid sådane tillfällen.[/i]

Som du skriver, slopades i 1887 års Tjr "allt väl" som signalbesked från semaforer och skivsignaler. Semaforer visade därefter utöver "stopp" bara "varsamhet" (vingen snett nedåt). För skivsignal användes signalbeskedet "varsamhet" för signalbild "skivan längs banan". Detta gällde till 1907 på SJ, och till 1921 på EJ, varefter signalbeskedet "kör" infördes för det som dittills var "varsamhet".
/up

Troligen obevakad trafikplats, lastplats eller växel.

Fanns sådana fåglar före signalens avskaffande?
Låsning av växlar verkar inte ha funnits förrän ca 1890 (1888 i Väsby), och obevakade stationer var lätt räknade på den tiden - den enda jag känner till var Malmslätt som var stängd (termen obevakad fanns inte) när det inte var militär manöver. Och då tror jag det hör till att växlarna var spikade och signalen släckt. Vingen kan ha visat allt väl dock.

Men du kanske är något på spåren...

SI

Jag antar att semaforernas signaler kommer från det äldre engelska systemet, som först introducerades av London & Croydon Railway 1841, och infördes sedan av många andra bolag.

Det fanns tre signallägen
DANGER = horisontellt
CAUTION = 45 grader nedåt
CLEAR = vertikaltläge rakt nedåt (i en springa i stolpen)

Normalläget var CLEAR. DANGER sattes enbart upp när ett tåg just passerat.

Man upptäckte så småningom brister i detta system. Om linan gick av, kunde signalen felaktigt visa CLEAR. Vid t ex snöfall fanns dessutom en risk att semaforarmen fryste fast i detta läge, eftersom den normalt visade CLEAR under långa perioder.

KÄLLA: G.M. Kitchenside & A. Williams: British Railway Signaling, 1963

Denna utformning av signalen ger väl också förklaringen till uttrycket "fälla signalen".

Jag är uppväxt med 2 olika uttryck. När min far gick ut till veven sa han, "Jag ska ställa till kör" Nästa gång sa han "Jag ska fälla för tåget" Hans TKL tjänst var mellan åren 1940- 1979.

Du har så rätt!
Så sade även min fader och alla de Tkl/Stf jag har känt vid TGOJ från 1940-talet och framåt, även på CTC-tiden av Fjtkl i Skogstorp.

Troligen obevakad trafikplats, lastplats eller växel.

Fanns sådana fåglar före signalens avskaffande?
Låsning av växlar verkar inte ha funnits förrän ca 1890 (1888 i Väsby)...

Väsby var väl först med [i]förreglade[/i] (förlåt, kontrollbekräftade ;-) ) växlar, men fanns verkligen inte låsta växlar tidigare?