Som sagt, Malmbanan och Saltsjöbanan. Finns säkert flera men då är det som regel "raka" fackverk.

Kan bara hålla med om de i stort intakta stolparna från elektrifieringen av s-banan.
utan att det skall tas som kritik måste jag nog säga att el-stolpar och spann utgör en ett elmuseum med sin orörda tidstypiska helhet.

Inte bara ett elmuseum för övrigt; Saltsjöbanan är ett helt kulturmuseum och kanske Sveriges mest autentiska arbetslivsmuseum. Visste du att man på SB fortfarande säger "bänsel" om de små bärtrådarna mellan bärlina och kontakttråd? Jag hoppas verkligen att berörda kommuner och SL skärper sig nu och tänker om, för om inte så går denna utmärkta plantskola för "helhetstänkande inom järnvägsdrift" i graven.

att banan har fått en så kraftig typ av stolpar etc. kan ju ha berott på att det vid elektrifierings-perioden fortfarande fanns planer på en utbyggnad ut till värmdö, med en ofrånkomlig ombyggnad som följd/möjlighet.

Enligt någon artikel från tiden för elektrifieringen skall SSnJ ha "kopierat" Malmbanans stolp- och bryggkonstruktioner. Elektrifieringarna skedde ju ungefär samtidigt, och antagligen kunde SSnJ, genom att använda såpass hög spänning som 1200 V, klara sig med ungefär samma dimensioner på kontakt- och bärlinor som vid Malmbanan

På VSB, delen Södertälje - Katrineholm bl a, har jag sett att kontaktledningsstolparna är nitade och ser rätt museala (och ofta rostiga) ut. Förbanden är, som sagt, nitade och godset i konstruktionen verkar något klenare än i dagens moderna och galvade. Tag en biltur längs länsväg 57 mellan Flen och Sparreholm, där banan bitvis går parallellt med vägen. Vinkla sätet bakåt, gör det bekvämt för dig och kör i lagom fart och njut av de smått museala och rostiga stolparna. Jag vet inte de facto om de är original från banans elektrifiering men de ser så ut i alla fall.

kreftledningen Uppsala Enköping som är en del av den ursprungliga 70 Kv ledningen från Älvkarleby har kvar uråldriga nitade målade fackverksstolpar med dubbla 3-fas ledningar, ledningarna på var sida av stolpen har svarta respektive vita isolatorer, sannolikt för att målarna ska gå upp på rätt sida... Jag vet dock inte om detta är det ursprungliga stolparna från 1916-18, eller om de är utbytta någon gång.

/Per

De urprungliga stolparna skall ha varit i trä, troligen i brist på mtrl under världskriget men ersatta av de nuvarande i stål redan kring 1923.

stolparna bär tillnamnet "predikantstolpar" pga att sido-armarna peka snett uppåt som armar och därför liknar den ställningen.
de är de i dag äldsta i drift varande stolparna och kommer vid byte (planerat till 2015) troligen delvis bevaras som musei-objekt.
ingen vet dock var och av vem som vanligt.:-D

Stamnätet anses generellt ha påbörjats med konstruktionen av 220kV ledningen Krångede-Horndal-Hallsberg-Nässjö-Malmö, vilket byggdes 1936-7 av dåvarande Sydkraft. Stockholms Elverk byggde samtidigt en 220kV ledning Krångede-Horndal-Hamra-Stockholm, och senare en ledning Horndal-Untra-Uppsala-Stockholm. En del av dessa ledningar är kvar i sina ursprungliga stolpar, då särskilt sträckan Horndal-Hamra-Stockholm och (just nu) Horndal-Untra-Uppsala-Stockholm. Första 400kV ledningen var Harsprångsledningen som byggdes 1950-52, och den är kvar i sina urspsungliga stolpar (till största del, vissa ledningsdragningar har ändrats).

För att återvända till järnvägsrelaterade ledningar, så används en del av den nu avvecklade 220kV ledningssträckan Horndal-Lindbacka av Banverket för sin 130kV matning. Stoplarna är original från 1936-7.

på den nivån är vi helt överens, jag läste stamlinje :-)
1903 års stamnätsdirektiv blev aldrig någon höjdare, första konkreta var som du säger linjen utanför mig.

när stockholm anslöt sig till riksnätet i.o.m "stockholmsringen" 1986-93 blev flera linjer inaktuella men fick andra användningsområden.

i övrigt mycket intressant!:-) , för att inte störa forumet kanske lite kollegial kontakt på staffan.granath@glocalnet.net?

med lite menas 35 år, den första linjen som byggdes med tillnamnet "stam" anses vara untra (i dalälven)-edsviken 1903 då det var den första med statlig koncession och med nationell standard för att kunna ingå i det riksnät som skisserats

Men, Untraverket byggdes väl färdigt först under 1:a världskriget och dessutom producerades kraften i 25 Hz.

Ångkraftverket vid Värtan var däremot klart 1903, och kompletterades sedermera med Untraverket. Båda producerade med 25 Hz. Innan Untraverket var klart tvingades Stockholms Elektricitetsverk använda omformning av 50 Hz-kraft från bl a Hallstavik till 25 Hz. Värtaverket räckte inte till. Järnvägsanknytningen är bl a att 25 Hz-systemet användes för att mata Saltsjöbanans omformarstation.