En enda?, Nej men nästan... (Signaler/säkerhet)
Trycksättning av kablar är en sen länge använd metod som andra har beskrivit.
Hurvida man använder tub eller kompressor är mer en ekonomsik fråga.
En kompressor med avfuktning, tryckreglering larm mm kostar ca 40.000:- (Finns på BV materialservice) och är sen i princip gratis i drift. En tub kostar ca 1000:-/år i hyra och därtill kommer 400:- för en fyllning. Om det är ett stort hål räcker gasen bara en kort period och då drar kostnaden iväg, att sända ut en gubbe i bil med en ny tub osv..
Den kabel som ULJ har är 11 km lång och jag har projekterat/byggt med matning från kompressor i Almunge och har en tub i andra änden (Lövstahagen) för backup. Justeringaran är tänkt att ligga med ca 0,5 bar ut från kompresorn och 0,4 bar från tuben så att luften för småläckor tas från kompressorn. I händelse av att kabeln grävs av kan man snabbt plugga respektive ända vid brottet och tuben kan förse delen närmast lövstahagen med luft tills kabeln är hopskarvad. Det hydrauliska motståndet i en telekabel av lite längd är förvånasvärt högt, det tog flera veckor innan fullt tryck hade uppnåtts i hela kabeln, så all luft läcker inte ut direkt i händelse av brott.
Banverkets BVF/BVH om trycksatta kablar specificerar om jag minns rätt max 10 km mellan inmatningspunkter för luft, så 11 km kabel med ändmatningar kan vara ok för oss.
Jag minns från min ungdomstid (1978) som PRYOelev på SJ signalavdelning i Katrineholm uppsättningarna med två tuber för trycksättning på i alla ställverk mellan K och Björnlunda, alla försedda med manomterar med små kontakter som larmade om trycket sjönk för mycket. Vad jag har hört så har man numera bytt ut tuberna till kompressorer hos BV.
/Per