Känner någon till exempel på svenska järnvägare (järnvägsanställda) som emigrerade till Nordamerika under det sena 1800-talet och tidiga 1900-talet som sen tog upp sin yrkesbana på andra sidan Atlanten?

Javisst - varför skulle detta ha varit ngt unikt...?

Jag menade inte att det skulle vara något unikt med järnvägare, jag tänkte mest om någon fick nytta av sina gamla yrkeskunskaper »over there«. För mig känns tanken lite fascinerande eftersom det idag krävs en del utbildning bara för att i tjänsten få passera den svenska gränsen som bl.a. lokförare. Jag vet inte hur många långväga utländska lokförare som arbetar i Sverige, men SJ nytt hade ett reportage för en tid sen om en herre som arbetat vid de jugoslaviska järnvägarna och som nu körde för SJ i Göteborg.

En av förarna på NKlJ flyttade till Staterna på 30-talet (varför vet jag inte) och fick sen kontakt med mej via en polis i Chicago, som jag hade bytt lokskyltar med. Värmlänningen ville nämligen SÅÅÅ gärna ha ett foto på sin gamla älskling loket LOVISA TRANAEA, vilket jag fixade åt honom...

Arbetade denne vid järnvägen i USA alltså?