GHJ har löst saken på följande sätt: Eftersom föreningen vill vara ett museum över den gotländska järnvägsepoken så är den lokala prägeln viktig. Därför skall alla gotländska fordon ha sina resp EJ-märkningar. Vissa av dessa fordon har bytt ägare även på ön men då försöker vi hitta en viss balans i valet av märkning, t.ex. sprids betvagnarnas märkningar så att vi inte står med sex vagnar från RHJ och ingen betvagn från GJ eftersom detta hade blivit lite snedvridet. Icke gotländska fordon SJ-märks. Detta av två skäl: Dels vill vi låta dem representera SJ-tiden som trots allt är viktig. Dels vill vi låta alla fordon behålla en identitet de haft och ofta är SJ-versionen den senaste och lättast att återskapa. Fordon som inte kommer från Gotland men som inte övertagits av SJ märks med korrekt EJ-märkning. Dock används dessa ytterst sparsamt i verksamheten. Det handlar om en NKlJ-vagn som i nuläget blir brandvagn samt en BLJ-vagn som just nu står under en GJ-korg. Det enda som GHJ-märks är tjänstevagnar och även där används i många fall en historiskt korrekt märkning (oftast SJ).

Själv tycker jag att detta funkar. EJ-fordonen från Gotland är så många att de inte dränks av allt SJ medan det sistnämnda kan samlas tillsammans med historiskt korrekta Z4p och en Gp-finka till något som liknar gotländskt 50-tal. Viktigt är dessutom att hålla lite koll på vad som rent typmässigt passar och inte. Slutresultatet blir i alla fall en riktigt hög känsla av autenticitet som känns viktig att slå vakt om. Den här diskussionen är viktig. Jag tycker det är bra att de här trådarna blivit så långa och att så många tyckt till!

Ante