Vore intressant om du kunde berätta vad Rigamanifestet skriver om märkning av fordon!

Som jag tolkar det står där, som jag skrivit förut, att märkningen skall överensstämma med utseendet i övrigt under den tid man valt att återställa fordonet till. Endast om detta strider mot säkerhet eller lagstiftning får annat utförande förekomma, och det skall då lätt kunna återställas till det korrekta.

För att något utveckla mitt tidigare, mycket korta inlägg: Jag vill alltså skilja mellan det korrekt museala (som egentligen inte är möjligt att genomföra utan att verksamheten huvudsakligen finansieras av det allmänna), det med museala ambitioner, men där penningnöden tvingar fram kompromisser, och det som bara syftar till att ha skoj med tåg (som jag visst inte ser ner på, det har också sitt berättigande, men det får inte vara med och dela på museipengar).

Ett museum får inte förvanska. Finns inte rätt pryl bevarad (och behövs för den aktuella utställningen), så måste man tillverka en ny. Och då skall det framgå, att den är ny.

En museibana (som jag alltså inte menar är ett helt korrekt museum, bara med ambitioner) kan mycket väl använda något som "nästan" är rätt, alltså en vagn, som ser något så när rätt ut, och märka den ohistoriskt för att den skall passa in i bilden, ja, även förändra den litet på annat sätt (om den lätt kan återställas eller om ingen annan vill ta hand om den mera historiskt korrekt). Det kan diskuteras, om AGJ är en rimlig märkning - vill man visa Västgötabanan, borde man kanske märka VGJ i stället? Fast risken är ju, att någon tror, att det är äkta VGJ-materiel.

I varje fall bör man inte ramla ner i fallgropen "vi är en järnvägsförvaltning av samma slag som fanns förr i tiden, och då skall vi resonera på samma sätt som man gjorde då". Ramlar man dit, är man inte museal längre, då har man övergått till att ha skoj med tåg. Det får man gärna ha, så länge man inte förstör pryttlar, som någon annan skulle vilja bevara historiskt korrekt.