I varje fall bör man inte ramla ner i fallgropen "vi är en järnvägsförvaltning av samma slag som fanns förr i tiden, och då skall vi resonera på samma sätt som man gjorde då". Ramlar man dit, är man inte museal längre, då har man övergått till att ha skoj med tåg. Det får man gärna ha, så länge man inte förstör pryttlar, som någon annan skulle vilja bevara historiskt korrekt.

Det finns visserligen en del trevliga miljöer bevarade, men ingen svensk museibana som jag har besökt kan hoppas på att återskapa en hel järnväg, eller ens en station. I min (endast nyttjande) världsbild är däremt vikigt att bevara fordon i en för driften rimligt museal nivå.