Man ska nog inte hänga upp sej alltför mycket på just benämningen "vagnslyftare".

På dom stora huvudverkstäderna var KANSKE arbetsuppgifterna såpass specialiserade att man (helst) tog "arbetslag fem" till lyften - dom hade störst vana o jobbade därför snabbast... Annars var det mest blandade jobb över hela linjen i fråga om vagnar (utom betr. kvalificerat smide o gjutning, måleri, personvagnssnickeri, glasmästeri och sadelmakeri /klädslar o d/; dessa grenar ansågs i regel kräva yrkesutbildning).

I övrigt var det "verkstadsarbetare" /"vsta"/ som gjorde det mesta... Dessa hade från början inte fast anställning utan fick förordnanden på viss tid eller timlön.

OBS att vi här talar om REVISIONER, alltså periodiskt underhåll, samt reparationer efter uppkomna akuta skador, t ex varmgångar, som sagt!

NYBYGGNADER däremot var nånting annat (SJ nybyggde/tillverkade en hel del grejor själva; massor av halvfabrikat och specialdetaljer till lok och vagnar som INTE fanns att få på öppna marknaden - i v f inte just dom varianter som SJ hade bestämt att man ABSOLUT skulle ha. T ex en duktig svarvare eller smed kunde tjäna bra med pengar; nästan alla lok- och vagnsdetaljer var nämligen ackordssatta.