På platsen (norr om den lilla sjön med samma namn) finns insprängd i berget en a-m-u-n-t-o-n-f-b-i-k. Detta faktum är än idag av allt att döma lika hemligt som FRA:s verksamhet där ute i Stockholms västra skärgård.

På det glada sextiotalet var jag på somrarna hjälpkusk på en motortralla. Chefskuskens och min huvudarbetsuppgift var att ta vatten i sjön Ryggen och åka ut på banan mot Falun för att fylla alla fat som stod i backen ner mot Hosjö (17 o/oo i c:a 15 km) för att tjänstgöra som första släckreserv. Långa tider var vi inlåsta på Ryggens stn för att inte vara i vägen för den då liksom nu täta trafiken på banan. Jag föreslog att vi skulle ta vattnet i Fisklösen och låsa in oss där men det blev inte populärt. Kanske var badmöjligheterna bättre i Ryggen...

Bergrum bakom täta granar är f. ö. en av mina passioner här i livet och jag har ett flertal gånger sedan Krigsmakten för tio - femton år sedan omvandlades till vuxendagis försökt få komma in på a-m-fabriken (ja, Ni förstår vad jag menar) men har varje gång blivit tämligen bryskt meddelad att anläggningen än idag är gôrhemlig. Sedan några veckor tycks ju Sverige dessutom vara på väg att få säkert femtio man på krigsfot efter bara 18 månaders mobilisering så har det hittills varit omöjligt att få komma in på "anläggningen" (ja, Ni förstår vad jag menar) torde det väl snart utfärdas totalt besöksförbud för hela terrängen öster om Hosjö och väster om Ryggen.

Jaja, om Filö kan man bluddra länge. Min far, som många gånger vikarierade i Ryggen från sin trygga placering som stf i Hno (vi hade ingen bil då på sextiotalet så han fick åka taxi Hno - Ryg), berättade ofta om den gång under andra världskriget då ett återgående pålok hade släppts mot ett tåg som var på väg uppför backen. Vaktposten i Filö ringdes upp och ombads försöka få stopp på påloket. Om tiden var för kort eller vad det berodde på vet jag inte men posten lär ha skjutit i riktning mot loket så att lokps begrep att nå't lurt var på gång och därför stannade. (Det uppåtgående tåget lär väl inte ha gått fortare än att man kunde stanna inom siktsträckan.) Och så slutade denna incident lyckligt. Till det yngre klientelet ska nämnas att denna skröna (om det nu är det...) utspelades innan Järnvägsstyrelsen fanns så det hela begravdes nog i tystnad.

Är någon med på att bilda "Studiegruppen för militärhistoriska bergrumsinstallationer i Dalarnas län"? Om vi utger oss för att var "forskare" (det är fint som fan) så får vi säkert komma in. Men då måste jag behärska mig så att jag inte börjar joddla av lycka när jag får se Porten med stort P som leder in i Berget med stort B...

Trevligt att nå'n påminde om detta ämne!
Olle S