. Någon som vet mer?
det enda vidare jag kan läsa är att slaggleveranserna pågick till 1974 då spaltning av gas från kol ersattes med dito ur oljeprodukter.
skeppning av slagg etc skedde med båt eller järnväg samt i viss utsträckning lastbil.
efter 1954 fick inte slagg transporteras på lastbil genom staden pga dammet så en större del kom att gå på järnväg.
ett antal tegelbruk gick ihop och bildade ett pelletsverk på en angränsande tomt för att förädla produkten till något som liknade leca-kulor, dessa var tillåtna att frakta genom stockholm.
anläggningen hade låg kapacitet och klarade knappt brukens egna behov, rö som inte ingick i konsortiet kunde inte påräkna sig något annat än slagg.
efter att kolet försvunnit -72 upphör ju av naturliga skäl slaggproduktionen, men tydligen fanns det slagg kvar ända till -74.
det nämns bara att slagget transporterades i resp. bruks egna kärl (ingen volym anges..
tydligen gick det mesta således på järnväg och jag antar att man ställde kärlen på godsvagnar helt enkelt.
det får mig att tänka på att när jag besökte värtan i arbetet under andra hälften av 1980-talet fanns det ett tre-skens system fortfarande synligt bitvis, men jag tog aldrig reda på om det var för några interna verkstads-trallor mellan byggnaderna eller om det var för smalspårs-tåg.
hade roslagsbanan anslutning till värtan ?:-| verkar osannolikt men ni som körde tågen där vet nog om det var så.
inte mycket att tillföra ämnet men det kanske ger ledtrådar ;-)
Vidare; tidigare i en tråd var det uppe om loken i värtan och jag hänvisade till ett tryckluftsdrivet lok i boken.
det var åt h-e, hon som skrev boken var mer entusiastisk än kunnig.
bilden visar entydigt ett av ackumulatorloken, det som tas för tryckluftsanslutningar är bromsuttagen som tydligen satt mycket högt upp på loken med en lång slang av för mig okänd anledning.
det verkar f.ö vara trästockar i.s.f buffertar, antagligen för att undvika gnistbildning