Precis. Den övre bilden är dessutom tagen av Kalle Kindgren; jag har själv fått låna bilden av honom för avskanning. Kanske är det lite tråkigt när den historiska verkligheten inte stämmer överens med den mer likformiga verklighet vi vill ha (?) på museibanorna?

/ L G ;-)

- "det [i]känns ju trevligare[/i] med ett enhetligt tåg",
- "den där färgen är ju [i]mycket snyggare[/i]", eller
- "vilket [i]fult[/i] takutsprång, vi bygger något i trä och [i]målar fint[/i]", och så vidare...

... ja vilka historiska värden bygger då verksamheten egentligen på?

Svaren på exemplen ovan är ju trots allt ofta:

- "men tågen var ju ofta [i]inte enhetliga[/i] mellan då och då, där och där"
- "snyggare, ja - det är ju en ren smaksak, men det finns en [i]historisk, korrekt färg[/i]..."
- "fult - jaha, men det var ju [i]så det såg ut[/i]", och så vidare.

Det är en sak om den nutida praktiska verkligheten gör det svårt att vara historiskt korrekt, men om värden som "trevligare", "snyggare" och "fult" - såsom rena smakyttringar - får styra en järnvägshistorisk verksamhet alltför mycket, då blir den inte seriös.

Jag håller med! Men det är ingen enkel fråga!

Man har en fordonssamling. Och man styrs av det i ditt exempel ovan mer "korrekta" förhållningssättet. Kuggisen är, att man kanske inte skapat fordonssamlingen lika konsekvent. Även om varje fordonsindivid är korrekt restaurerad, kan samlingen som helhet vara totalförvirrad sett till den miljö fordonen befinner sig i, t ex. För att den bygger på ett potpurri av vad de som en gång samlade in fordonen tyckte var [i]trevliga fordon.[/i] I många fall är trevliga och tillgängliga för stunden samma sak.

Du spinner vidare på mitt resonemang, kul.

Många museibanors och järnvägsföreningars fordonssamlingar har väl rätt ofta flera individer som kommit dit av just tillfälligheter, tillgänglighet eller tilltalande utseende. Även om föreningen XYZmf under pionjäråren samlade med mål att rädda just arvet efter gamla XYZ, så var det förstås frestande att köpa också "den där trevliga vagnen" och "här får vi ju chansen att ta det där loket också, det är ju häftigt" (eller kanske ville man bevara, för ingen annan verkade göra det från just den banan då), och så vidare. Visst.

Men så ser verkligheten ut. Och utifrån den verkligheten kan man som förening agera på olika sätt. Mitt 796-exempel var ett försök att visa hur man kan låta historisk korrekthet ligga till grund på två olika val, där tycke och smak ändå kan få ingå i, men inte utgöra basen för, vad som blir det slutliga valet.

Andra ageranden kan vara försöka bidra till att det byts materiel mellan föreningar och museibanor. Sådant förekommer ju också. Funkar det till alla (eller i alla fall de flestas) belåtenhet, så är väl det också bra.

Sedan anser jag att det är skillnad på rullande materiel och "fasta miljöinslag" som stationshus, lokstall, plattformar, vattenhästar, godsmagasin m.m. Rullande materiel kunde i historien flyttas mellan banor ibland, lok kunde hyras eller lånas ut, vagnar kunde rulla även om de inte var ommärkta och så vidare. En enstaka vagn med fel signatur men som ändå till sin typ är hjälpligt representabel för det historiska sammanhang museitåget ska representera, är måhända något som kan accepteras i vissa fall.

Jämför då med ett stationshus, som är beroende av sin omgivning och sitt s.a.s. kulturgeografiska (eller geografiskt kulturella...) sammanhang. Där hävdar jag att det blir mera fel ifall man förvanskar det bort från sitt ursprung, än om enstaka vagn inte "stämmer" med museibanans historiska grundarv, eller om det i övrigt enhetliga tåget dras av ett lok från en annan bana.

Visst, det finns de som skulle "åtgärda" det sista exemplet ovan genom att "omidentifiera" loket och skruva på fejkad lokskylt, lite som du angav i ett av dina exempel. Jag förstår, men sympatiserar inte med den typen av åtgärd. Bättre då att visa varifrån loket kommer och "ta" att det sticker av lite, då fordonet då i alla fall får behålla sin historiska identitet. I mitt tycke mest seriöst.

Det finns också exempel på när man går ännu längre i helhetstanken och endast jobbar med historiska principer, utan koppling till vare sig miljö eller artefakter.

Visst kan man säkert bygga upp något enligt ovan och arbeta "seriöst" - men vad är det man då egentligen bevarar? Eller vad är det man överhuvudtaget ägnar sig åt? En modelljärnväg utan direkt förebild i skala 1:1?

Som vanligt vill jag göra en parallell till ångbåtarnas värld. I Stockholm har vi en ganska stor flotta av 100-åriga ångbåtar som går i reguljär linjetrafik. Många ingår i Landstingets kollektivtrafik. Här kan vi nämna "Storskär", "Norrskär" och "Blidösund".

Men verkligheten är att om dessa fartyg skulle ha bedömts utifrån samma normer som påfallande många inom "gammeltågsvärlden" hävdar så skulle de här fartygen ha bedömts som icke historiskt korrekt "fake" som inte borde ha varit i trafik.

Därför att dessa fartyg är radikalt förändrade sedan jag började jobba på dem i mitten på 60-talet. Men trots alla förändringar ser jag dem som värdefulla levande museiföremål.

Visst hade det varit ännu häftigare om de hade varit kvar i samma skick som när jag började resa med dem och jobba på dem. MEN- i sådana fall hade de över huvud taget inte existerat i dag. "That's focken it". Som vi gamla sjömän säger.