I morgon är det lite längre tåg än vanligt på Smalspåret. Pga bokade grupper är det tre vagnar och grönvita släpet 1791 får ut och röra på sig i dagens första tågpar Västervik-Hultsfred-Västervik. Om resandet står sig är det troligen samma sak lördag förmiddag.
[link=https://www.facebook.com/smalsparet]Bilder från kvällens växling mm[/link]
;-) / D
Är det tänkt att någon Yp ska bli grön-vit också?
Finns ingen motorvagn i Småland som haft den målningen, men ULJ har 2
Det stämmer att vi inte har någon som haft den äldre målningen
Och vi har inte tänkt måla någon mera i denna kulör.
De gånger släpet är ute o luftar sig så ser man en blandning av färgskalan
Så som det såg ut under några år på 50 talet
Läst en uppgift nånstans att det sista blekgula YBo-fordonet målades om till gul-orange 1958. D v s samma år som de sista fordonen i dessa serier levererades.
/ L G
Men är det en känslig fråga? Vagntypen har ju haft den färgsättningen även om inte just de individerna.
Känns ju trevligare med enhetligt tåg än blandad kompott.
Känns ju trevligare med enhetligt tåg än blandad kompott.
Må så vara. Men det är alltså historiskt korrekt, f f a på fd NVHJ och TÖJ-banorna. Fram till 1958 då. D v s från samma tidpunkt som HC hade levererat alla smalspåriga stålrälsbussar. Ja, alla smalspåriga rälsbussar ö h t. "Allt" efter det (oavsett tillverkare), från SJ´s för Roslagsbanan beställda Xoa9p/ X9P år 1962 till Roslagsbanans (då SL) "egna" X10P på 80/90-talen har ju varit motorvagnar enligt den gamla definitionen; "konventionella drag- och stötinrättningar".
/ L G :-)
Då detta tåg som utgjordes av 1791 och 788 kom till Jenny stod jag tittade på när farsan vinkade av tåget ut på sista biten till Västervik. De första av denna vagntyp som levererades.
Känns ju trevligare med enhetligt tåg än blandad kompott.
Må så vara. Men det är alltså historiskt korrekt, f f a på fd NVHJ och TÖJ-banorna. Fram till 1958 då. D v s från samma tidpunkt som HC hade levererat alla smalspåriga stålrälsbussar. Ja, alla smalspåriga rälsbussar ö h t. "Allt" efter det (oavsett tillverkare), från SJ´s för Roslagsbanan beställda Xoa9p/ X9P år 1962 till Roslagsbanans (då SL) "egna" X10P på 80/90-talen har ju varit motorvagnar enligt den gamla definitionen; "konventionella drag- och stötinrättningar"./ L G :-)
Kan beskådas här:
[img]http://www.samlingsportalen.se/all/cgipict-img?Table=050&IMGID=Jvm_KDAA07400&Imgnr=1[/img]
Bildnummer: Jvm.KDAA07400:
Fotograf: Motivkategori: Stationsmiljö
Fototid: 1957 --
Ort/Driftplats Pålsboda
Bildtext:
Statens Järnväg, SJ, DA resande tåg mot Hallsberg, X5 eller X8 Elmotorvagn, Y Motorvagn.
[img]http://www.samlingsportalen.se/all/cgipict-img?Table=050&IMGID=Jvm_KDAA15705&Imgnr=1[/img]
Bildnummer: Jvm.KDAA15705: Beskrivning
Fotograf: Motivkategori: Stationsmiljö
Fototid: 1955 --
Bildtext: Driftverkstaden i Västervik.
Denna bild är tagen av K-E Liew vintern 1955/1956.
M.v.h.
Ola
Precis. Den övre bilden är dessutom tagen av Kalle Kindgren; jag har själv fått låna bilden av honom för avskanning. Kanske är det lite tråkigt när den historiska verkligheten inte stämmer överens med den mer likformiga verklighet vi vill ha (?) på museibanorna?
/ L G ;-)
Men är det en känslig fråga? Vagntypen har ju haft den färgsättningen även om inte just de individerna.
Känns ju trevligare med enhetligt tåg än blandad kompott.
Som komplement till Lövets, Olas, Granis, m.fl:s utmärkta inlägg här intill så måste jag ifrågasätta det där med "[i]känns ju trevligare"[/i].
Visst, den ideella järnvägshistoriska verksamheten bygger ju mycket på faktorer som engagemang, inspiration och övertygelse. Sådant får man såklart väga in - men ifall det blir för mycket av:
- "det [i]känns ju trevligare[/i] med ett enhetligt tåg",
- "den där färgen är ju [i]mycket snyggare[/i]", eller
- "vilket [i]fult[/i] takutsprång, vi bygger något i trä och [i]målar fint[/i]", och så vidare...
... ja vilka historiska värden bygger då verksamheten egentligen på?
Svaren på exemplen ovan är ju trots allt ofta:
- "men tågen var ju ofta [i]inte enhetliga[/i] mellan då och då, där och där"
- "snyggare, ja - det är ju en ren smaksak, men det finns en [i]historisk, korrekt färg[/i]..."
- "fult - jaha, men det var ju [i]så det såg ut[/i]", och så vidare.
Det är en sak om den nutida praktiska verkligheten gör det svårt att vara historiskt korrekt, men om värden som "trevligare", "snyggare" och "fult" - såsom rena smakyttringar - får styra en järnvägshistorisk verksamhet alltför mycket, då blir den inte seriös.
För att dock tillföra ytterligare en dimension, så tar jag ett exempel till:
YCo5p [sic!] 796 finns på ULJ. Det finns sedan länge någon form av konsensus om att när den motorvagnen en gång renoveras, så ska den målas i den ursprungliga grön-vita färgen. Denna konsensus är måhända inte definitiv och kan förvisso säkert ändras. Men här kan man resonera utifrån "historiskt korrekt" på två sätt:
[i]Resonemang 1[/i]) "Just den fordonsindividen är från första årsleveransen och har haft en grön-gul färgsättning. Då kan det vara relevant att visa upp det utförandet (för det finns inte många från första årsleveransen kvar) trots att det är främmande för Roslagsbanenätet, enligt ett liknande resonemang som att vi t.ex. ibland låter SJ DFo11p[t] 735 rulla i ULJ-tågen, även om den inte är så lik SRJs boggiepostvagnar."
[i]eller:[/i]
[i]Resonemang 2)[/i] "Den grön-gula färgsättningen fanns aldrig på något fordon som rullade på Roslagsbanenätet, så därför bör bussen målas orange-gul och på så sätt bättre representera vad som var typiskt för bannätet historiskt."
Personligen har jag inget emot alternativ 1 ovan, även om 2 är ett fullt rimligt ställningstagande. I alternativ 1 antar man ett mer "nationellt" perspektiv där man också kan visa upp enstaka undantag från Roslagsbane-arvet.
Det är nog långt kvar innan det är dags för renovering av 796 - men det viktigaste: inget av alternativens huvudmotiveringar är baserade på [i]tycke och smak[/i], även om sådant givetvis också kan spela in.
- "det [i]känns ju trevligare[/i] med ett enhetligt tåg",
- "den där färgen är ju [i]mycket snyggare[/i]", eller
- "vilket [i]fult[/i] takutsprång, vi bygger något i trä och [i]målar fint[/i]", och så vidare...... ja vilka historiska värden bygger då verksamheten egentligen på?
Svaren på exemplen ovan är ju trots allt ofta:
- "men tågen var ju ofta [i]inte enhetliga[/i] mellan då och då, där och där"
- "snyggare, ja - det är ju en ren smaksak, men det finns en [i]historisk, korrekt färg[/i]..."
- "fult - jaha, men det var ju [i]så det såg ut[/i]", och så vidare.Det är en sak om den nutida praktiska verkligheten gör det svårt att vara historiskt korrekt, men om värden som "trevligare", "snyggare" och "fult" - såsom rena smakyttringar - får styra en järnvägshistorisk verksamhet alltför mycket, då blir den inte seriös.
Jag håller med! Men det är ingen enkel fråga!
Man har en fordonssamling. Och man styrs av det i ditt exempel ovan mer "korrekta" förhållningssättet. Kuggisen är, att man kanske inte skapat fordonssamlingen lika konsekvent. Även om varje fordonsindivid är korrekt restaurerad, kan samlingen som helhet vara totalförvirrad sett till den miljö fordonen befinner sig i, t ex. För att den bygger på ett potpurri av vad de som en gång samlade in fordonen tyckte var [i]trevliga fordon.[/i] I många fall är trevliga och tillgängliga för stunden samma sak.
En annan väg att gå kan vara att med hjälp av olika fordonsindivider återskapa en helhet som är så lik den miljö man försöker återskapa som man kan komma inom ekonomiska ramar etc. Men det har betytt att man har tvingats modifiera vissa fordonsindivider på ett sätt som mer eller mindre strippar dem på deras historiska identitet.
Det finns också exempel på när man går ännu längre i helhetstanken och endast jobbar med historiska principer, utan koppling till vare sig miljö eller artefakter.
Vilken av de tre är den seriösa?
(Naturligtvis den som har 100% autentiska "originalfordon" på sin hemmabana, i ett låst tidsfönster så att varje fordonsindivid ser ut som den gjorde samtidigt som de andra fordonen som finns bevarade. Några få kan uppnå det, om man bortser från att samlingen i sin helhet ofta korrumperar det målet. Få 100% äkta, alltså. Men därefter?)
- "det [i]känns ju trevligare[/i] med ett enhetligt tåg",
- "den där färgen är ju [i]mycket snyggare[/i]"
Bakom detta resonemang döljer sig ofta (också) ett behov att göra det enkelt för sig. Dessvärre inget i dagens resurssvaga museijärnvägsvärld som bara kan viftas bort... Men visst är det trevligare när Någon anstränger sig vad gäller färgval och märkning, även om tågen blir "oenhetligare" då. Men det [b]har[/b] alltså sin historiska korrekthet.
/ L G
Som vanligt vill jag göra en parallell till ångbåtarnas värld. I Stockholm har vi en ganska stor flotta av 100-åriga ångbåtar som går i reguljär linjetrafik. Många ingår i Landstingets kollektivtrafik. Här kan vi nämna "Storskär", "Norrskär" och "Blidösund".
Men verkligheten är att om dessa fartyg skulle ha bedömts utifrån samma normer som påfallande många inom "gammeltågsvärlden" hävdar så skulle de här fartygen ha bedömts som icke historiskt korrekt "fake" som inte borde ha varit i trafik.
Därför att dessa fartyg är radikalt förändrade sedan jag började jobba på dem i mitten på 60-talet. Men trots alla förändringar ser jag dem som värdefulla levande museiföremål.
Visst hade det varit ännu häftigare om de hade varit kvar i samma skick som när jag började resa med dem och jobba på dem. MEN- i sådana fall hade de över huvud taget inte existerat i dag. "That's focken it". Som vi gamla sjömän säger.
- "det [i]känns ju trevligare[/i] med ett enhetligt tåg",
- "den där färgen är ju [i]mycket snyggare[/i]", eller
- "vilket [i]fult[/i] takutsprång, vi bygger något i trä och [i]målar fint[/i]", och så vidare...... ja vilka historiska värden bygger då verksamheten egentligen på?
Svaren på exemplen ovan är ju trots allt ofta:
- "men tågen var ju ofta [i]inte enhetliga[/i] mellan då och då, där och där"
- "snyggare, ja - det är ju en ren smaksak, men det finns en [i]historisk, korrekt färg[/i]..."
- "fult - jaha, men det var ju [i]så det såg ut[/i]", och så vidare.Det är en sak om den nutida praktiska verkligheten gör det svårt att vara historiskt korrekt, men om värden som "trevligare", "snyggare" och "fult" - såsom rena smakyttringar - får styra en järnvägshistorisk verksamhet alltför mycket, då blir den inte seriös.
Jag håller med! Men det är ingen enkel fråga!Man har en fordonssamling. Och man styrs av det i ditt exempel ovan mer "korrekta" förhållningssättet. Kuggisen är, att man kanske inte skapat fordonssamlingen lika konsekvent. Även om varje fordonsindivid är korrekt restaurerad, kan samlingen som helhet vara totalförvirrad sett till den miljö fordonen befinner sig i, t ex. För att den bygger på ett potpurri av vad de som en gång samlade in fordonen tyckte var [i]trevliga fordon.[/i] I många fall är trevliga och tillgängliga för stunden samma sak.
Du spinner vidare på mitt resonemang, kul.
Många museibanors och järnvägsföreningars fordonssamlingar har väl rätt ofta flera individer som kommit dit av just tillfälligheter, tillgänglighet eller tilltalande utseende. Även om föreningen XYZmf under pionjäråren samlade med mål att rädda just arvet efter gamla XYZ, så var det förstås frestande att köpa också "den där trevliga vagnen" och "här får vi ju chansen att ta det där loket också, det är ju häftigt" (eller kanske ville man bevara, för ingen annan verkade göra det från just den banan då), och så vidare. Visst.
Men så ser verkligheten ut. Och utifrån den verkligheten kan man som förening agera på olika sätt. Mitt 796-exempel var ett försök att visa hur man kan låta historisk korrekthet ligga till grund på två olika val, där tycke och smak ändå kan få ingå i, men inte utgöra basen för, vad som blir det slutliga valet.
Andra ageranden kan vara försöka bidra till att det byts materiel mellan föreningar och museibanor. Sådant förekommer ju också. Funkar det till alla (eller i alla fall de flestas) belåtenhet, så är väl det också bra.
Sedan anser jag att det är skillnad på rullande materiel och "fasta miljöinslag" som stationshus, lokstall, plattformar, vattenhästar, godsmagasin m.m. Rullande materiel kunde i historien flyttas mellan banor ibland, lok kunde hyras eller lånas ut, vagnar kunde rulla även om de inte var ommärkta och så vidare. En enstaka vagn med fel signatur men som ändå till sin typ är hjälpligt representabel för det historiska sammanhang museitåget ska representera, är måhända något som kan accepteras i vissa fall.
Jämför då med ett stationshus, som är beroende av sin omgivning och sitt s.a.s. kulturgeografiska (eller geografiskt kulturella...) sammanhang. Där hävdar jag att det blir mera fel ifall man förvanskar det bort från sitt ursprung, än om enstaka vagn inte "stämmer" med museibanans historiska grundarv, eller om det i övrigt enhetliga tåget dras av ett lok från en annan bana.
Visst, det finns de som skulle "åtgärda" det sista exemplet ovan genom att "omidentifiera" loket och skruva på fejkad lokskylt, lite som du angav i ett av dina exempel. Jag förstår, men sympatiserar inte med den typen av åtgärd. Bättre då att visa varifrån loket kommer och "ta" att det sticker av lite, då fordonet då i alla fall får behålla sin historiska identitet. I mitt tycke mest seriöst.
Det finns också exempel på när man går ännu längre i helhetstanken och endast jobbar med historiska principer, utan koppling till vare sig miljö eller artefakter.
Visst kan man säkert bygga upp något enligt ovan och arbeta "seriöst" - men vad är det man då egentligen bevarar? Eller vad är det man överhuvudtaget ägnar sig åt? En modelljärnväg utan direkt förebild i skala 1:1?
Som vanligt vill jag göra en parallell till ångbåtarnas värld. I Stockholm har vi en ganska stor flotta av 100-åriga ångbåtar som går i reguljär linjetrafik. Många ingår i Landstingets kollektivtrafik. Här kan vi nämna "Storskär", "Norrskär" och "Blidösund".
Men verkligheten är att om dessa fartyg skulle ha bedömts utifrån samma normer som påfallande många inom "gammeltågsvärlden" hävdar så skulle de här fartygen ha bedömts som icke historiskt korrekt "fake" som inte borde ha varit i trafik.
Därför att dessa fartyg är radikalt förändrade sedan jag började jobba på dem i mitten på 60-talet. Men trots alla förändringar ser jag dem som värdefulla levande museiföremål.
Visst hade det varit ännu häftigare om de hade varit kvar i samma skick som när jag började resa med dem och jobba på dem. MEN- i sådana fall hade de över huvud taget inte existerat i dag. "That's focken it". Som vi gamla sjömän säger.
Visst kan även järnvägsfordon som är i viss utsträckning ombyggda för att klara nya och praktiskt motiverade krav, anses vara värdefulla levande musieföremål. Så länge just dessa praktiska motiveringar finns (och inte enbart tycke och smak ligger till grund,som var just min poäng i mitt tidigare inlägg) och den historiska prägeln och identiteten hos fordonet finns kvar, så finns det väl utrymme för det?
Jag tror att förutsättningarna för drift av historiska fartyg och historisk järnvägsdrift helt enkelt skiljer sig så pass mycket åt, i kombination med att den större floran av bevarade järnvägsfordon ger utrymme för både "original med patina på museum" och "starkt modifierade fordon utifrån praktiska moderna krav", och allt däremellan på skalan, kan förklara en del av skillnaderna mellan "den nautiska historiska världen" och "den ferroviala historiska" dito.
Eller?
Visst, det finns de som skulle "åtgärda" det sista exemplet ovan genom att "omidentifiera" loket och skruva på fejkad lokskylt, lite som du angav i ett av dina exempel.
En variant på det är ju som SkJ gjorde, att "omidentifiera" [b]alla[/b] fordon så att alla [i]såg ut[/i] att höra hemma på samma bana =den egna, museibanan Skånska Järnvägar. Även danska rälsbussar av ett utseende inga svenska rälsbussar haft. Men visst; [i]hade[/i] SkJ varit en "riktig" enskild järnväg in på 50-talet [i]kanske[/i] man fått kontakt med en dansk rälsbusstillverkare som gjorde rälsbussar med "Trä Hilding inspirerad" korg, men byggda av stål. O s v, o s v. Så allt går ju liksom att förklara, eller så. Och det finns ju andra varianter också som man även kan ha åsikter om. Men åtminstone jag tycker väl att man kan nöja sig med att glädjas åt att SkJ numera övergivit denna filosofi.
/ L G
- "men tågen var ju ofta [i]inte enhetliga[/i] mellan då och då, där och där"
Så då kanske det tvärt om är mer motiverat att måla om en "enhetlig" enhet till en "inte enhetlig" bara för att visa att tågen för inte var "enhetliga"? :-)