Hej! Jag är intresserad av att veta vilka av våra spårvidder som det har funnits elektrifierade banor med i landet. Att 1435 och 891 hör dit känner jag förstås till, men sedan då? Några elektrifierade 802-, 1067-, 1188- eller 1217-banor, eller elbanor av andra spårvidder?
Det får då bli industrispår.
Robertsfors-Sikeå och banorna kring Kvarnsveden-Domnarvet.
Robertsfors-Sikeå = 762 mm?
Spårvägen i Kiruna, 1000 mm.
Någon elektrifierad 600-bana måste det väl ha funnits också?
Vilka spårvidder under jord?
av Christer Fredriksson 
, Friday, October 10, 2008, 23:17 (5899 dagar sedan) @ Micke Carlsson.
I Grängesberg fanns en elektrifierad bana från Bergslagsschaktet ut på den
s.k. Nordpolen, dvs gtåbergs- och slamtippen. På denna bana transporterades
gråberg från anrikningsverket och laven samt slam från de två slamdammarna i
sidtippande vagnar liknande de stora s.k. "Zeppelinarna" som fanns för berg-
transporter inom gruvorna både i Grängesberg och i Kiruna.
Spårvidden var 750 mm, samma som under jord, och loket var ett av de första
el-loken som AB Magnet i Ludvika tillverkade för Grängesbergs Grufve AB och
som såldes till Bergslagsschaktet 1928.
Bergslagsschaktet ägdes av Stora Kopparbergs Bergslags AB.
Trafiken pågick till de första åren på 1950-talet då lastbilarna tog över i
och med att de nya gruvanläggningarna började anläggas norr om de gamla.
av Carl-Erik Olsson , 08, Thursday, October 09, 2008, 22:34 (5900 dagar sedan) @ Anders L
Hej! Jag är intresserad av att veta vilka av våra spårvidder som det har funnits elektrifierade banor med i landet. Att 1435 och 891 hör dit känner jag förstås till, men sedan då? Några elektrifierade 802-, 1067-, 1188- eller 1217-banor, eller elbanor av andra spårvidder?
Jag antar att det härmed menas eldrivna banor med kontaktledning, det fanns ju också en del industribanor med eldrift genom ackumulatorer i loket.
Längst söderut så fanns där ju då den för svenska förhållanden unika 600mm trefasdrivna lantbruksbanan (med två trådar i kontaktledningen och den tredje fasen i rälerna) vid Vittskövle mellan Kristianstad och Brösarp i östra Skåne. 600mm med enfas eller likström i tråden fanns annars vid flera industribanor.
Längst uppe i norr fanns det meterspårig spårväg med vanlig ca 600V likströmsdrift i Kiruna.
Ut till Norrlandskusten fanns sedan den också ovanliga 750 eller 760mm elbanan Robertsfors-Sikeå, drivspänning och ev -frekvens dock okänd för undertecknad.
Industribanan till Kvarnsveden från Borlänge hade också en annorlunda spårvidd, 693mm eller nåt sånt udda, med likaså okänt matningssystem.
Tidigt eldrivna industribanor fanns väl t ex vid Värmbol utanför Katrineholm och i Boxholm, men vilken spårvidd hade de?
Säkert finns det åtskilliga fler exempel på industri- och gruvbanor där man troligen anpassade spårvidden till de fordon man lyckades komma över billigt.
Frågeställningen skulle alltså kunna kompletteras med förutom spårvidden för dessa elektrifierade banor även spänning och ev frekvens för matningen och även kontaktledningens höjd, vilket intreesserar en del av oss läsare också.
/CEO
Industribanan till Kvarnsveden från Borlänge hade också en annorlunda spårvidd, 693mm eller nåt sånt udda, med likaså okänt matningssystem.
Ja. 693 mm = 28 verktum.
Tidigt eldrivna industribanor fanns väl t ex vid Värmbol utanför Katrineholm och i Boxholm, men vilken spårvidd hade de?
Boxholm hade faktiskt 891 mm (36 verktum) men fordonen var jämförelsevis små. Första elloket (först i landet - även ASEAs första lok; byggt 1890) var knappt mer än en tralla med en elmotor på och en trolley-stång... Banan hade startat som hästbana. Mera om denna pionjärbana borde gå att hitta nånstans - ngn som vet? Det har nog stått en del om den i TÅG oxå.
Carl-Erik nämnde ack-drift. Längsta banan med sådan var antagligen Garphytte valsverks 600-bana, cirka 6 km, till Latorpsbruk utanför Örebro.
Boxholm hade faktiskt 891 mm (36 verktum) men fordonen var jämförelsevis små. Första elloket (först i landet - även ASEAs första lok; byggt 1890) var knappt mer än en tralla med en elmotor på och en trolley-stång... Banan hade startat som hästbana. Mera om denna pionjärbana borde gå att hitta nånstans - ngn som vet? Det har nog stått en del om den i TÅG oxå.
"loket" var tydligen en del i asea.s första leverans av ett elektriskt drivet valsverk till boxholms bruk.
det var en artikel om b.la machinen och elmatningen till banan i ABB,s
tidning i samband med anläggningens hundraårsjubileum.
jag har den inte tillgänglig och den finns tydligen inte på deras hemsida, men jag skall maila till en bekant där under dagen och se om han kan ordna över ett ex.:-)
det kommer till dig så fort jag får det :-)
hälsar staffan i morhyttan, 11 km från näs där sveriges första elektriska belysning tändes en gång i tiden :-| :-) :-D
Jag hade för mig att Boxholmsloken i början var amerikanska (Westinghouse?).
ASEA's första ellok var det till banan Wermbohl-Stettin 1891. Ersattes senare av en häst.... Spårvidden var smalare där, 730mm eller så.
För meterspår gällde även Ulricehamns spårväg.
Boxholms Bruk hade tre ellok på spårvidden 891 mm. Det första var tillverkat av Westinghouse och de två andra av ASEA. Kontaktledningsspänningen var 220 V likström.
Boxholms Bruk hade tre ellok på spårvidden 891 mm. Det första var tillverkat av Westinghouse och de två andra av ASEA. Kontaktledningsspänningen var 220 V likström.
upgifterna får väl ses som osäkra, men en källa på asea anger att Westinghouse-loket hade ackumulator-drift under byggskedet:-|
f.ö samarbetade asea o. westinghouse redan då, om loket köptes direkt eller via asea må vara osagt.
med tanke på att det var vår första el-bana skulle det måhända forskas i lite djupare, jag har rätt svårt att hitta uppgifter hos ABB;-)
Tack, alla - sånt här är väldigt intressant!!
Ackum-drift: Fanns det redan då nånting bättre än dom ömtåliga glasburkarna med skvalpande o kluckande syror/baser i...???!!!
av Carl-Erik Olsson , 08, Friday, October 10, 2008, 21:32 (5899 dagar sedan) @ kurt möller
Tack, alla - sånt här är väldigt intressant!!
Ackum-drift: Fanns det redan då nånting bättre än dom ömtåliga glasburkarna med skvalpande o kluckande syror/baser i...???!!!
Visserligen lär det ju ha experimenterats med elektrisk bandrift, om än med primitiva primärbatterier, redan på 1830-talet, men vid förra sekelskiftet fanns det dock förhållandevis mogna och robusta ackumulatorbatterier (dvs sekundärbatterier).
En av uppfinnarna till den alkaliska ackumulatorn, dvs Nife-dito, Waldemar Jungner (en annan sägs vara en viss T A Edison) sägs enligt en reklambroschyr från Nife, utgiven för 25-30 år sedan, ha demonstrerat sin ackumulators hållbarhet genom att ha surrat fast en sådan på en hästdragen bryggarvagn där den efter en dags skumpande på kullerstensgator osv visade sig fortfarande fungera som avsett, vilket den tidens konkurrerande blybatterier inte skulle ha klarat.
De nifebatterier som användes i bl a ASEA-tillverkade industrilok på 1910-talet hade cellkärl av stålplåt (nutida har förstås plastkärl), vilket var kopplat till den positiva polen. Detta innebar att cellerna aldrig fick komma i kontakt med varandra, varför de ofta satt monterade med sådär en cm mellanrum i trähäckar m h a isolerande ebonitknoppar. Elektrolyten är där ofta 20% kalilut (KOH) som inte påverkas av ackumulatorns laddningstillstånd till skillnad från den utspädda svavelsyran i ett blybatteri. Därtill har luten en rostförebyggande verkan på t ex de träskruvar som håller ihop trähäckarna. Den har dock en upplösande verkan på trävirke, som ser "svampigt" ut av utstänkt lut. (Egen erfarenhet från ackumulatorloket ASEA 103/1917 från Klippans pappersbruk, sedan 1981 hos FVJ.) Säkert motsvarande effekt på hud vid långvarig kontakt, men man blir i alla fall ren om fingrarna av den!
Nifebatterier användes också till elbilar för ca hundra år sedan, t ex i förebilden till Farmor Ankas bil (där ett exemplar fanns på Tekniska museet i Stockholm) och senare i plattformstruckarna från Svenska Elektrobilaktiebolaget, vilka ofta syntes bagagelastade framföras av en stående järnvägsanställd på åtskilliga svenska järnvägsstationer på det polleterade bagagets tid. Tyvärr lär de ha konkurrerats ut av blybatterier i de flesta tillämpningar p g a sitt högre pris, även om livslängden skulle vara betydligt längre för Nife.
Ursprungligen var elektroderna alltså av nickel och järn (därav namnet nife), där järnet senare ersattes av det idag ökända kadmiumet. Kaliluten skadas av koldioxiden i luften, som då kan bilda kaliumkarbonat, vilket den svampartade "oxiden" på nifebatterier, t ex för handsignallyktor, består av. Detta är dock vattenlösligt och kan utanpå enkelt tvättas av med varmvatten och diskborste, varvid man alltså samtidigt blir ren om händerna. Själva luten kan också regenereras genom kokning tillsammans med tillsatser enligt ett recept från Nife. Den skadas alltså inte heller av långvarig djupurladdning p s s som syran i ett vanligt blybatteri, men man får hålla reda på laddningstillståndet på annat sätt, t ex genom att mäta den tillförda laddningen i amperetimmar (Ah), alltså genom att multiplicera laddningsströmmen med tiden, vilket det förr fanns speciella mätare för. Man skulle då ladda in kanske 50% fler Ah än man skulle ta ut p g a batteriets verkningsgrad, där jag har för mig att blybatteriet är något effektivare och säkert också lättare i förhållande till sin kapacitet, dvs mätt i kg/Ah eller kanske hellre kg/Wh, där nife bara har cellspänning ca 1,2V mot blybbatteriets ca 2,2V.
Den stora anledningen till den allmänna avvecklingen av ackumulatorfordon var säkert förbränningsmotorns framsteg där man säkert betydligt billigare och kompaktare kunde få motsvarande prestanda. Uttrycket "miljö" fanns ju inte i den betydelsen på den tiden varför avgaser och buller var sånt man fick stå ut med. Mindre volym och vikt innebar dessutom lägre pris. Jag har för mig att jag gjorde en jämförelse när det gällde energiinnehållet i nifebatteriet i Klippan-loket, där det som kan finnas i ett batteri som säker väger något ton (ett par dussin lådor med 12V i varje) skulle kunna motsvaras av ca 8 liter bensin eller något sånt.
/CEO som inte kunde låta bli att bre ut sig men gärna tar emot synpunkter
av Bengt Österdahl , Friday, October 10, 2008, 07:00 (5900 dagar sedan) @ kurt möller
Carl-Erik nämnde ack-drift. Längsta banan med sådan var antagligen Garphytte valsverks 600-bana, cirka 6 km, till Latorpsbruk utanför Örebro.
Det är första gången jag hör benämningen "Garhytte valsverk". Företaget var och är i huvudsak ett tråddrageri.
Ackumulatordriften på huvudlinjen upphörde antagligen redan på 1930-talet när man köpte Orenstein & Koppel-loket.
/Bengt, född och uppvuxen i Garphyttan
av Carl-Erik Olsson , 08, Friday, October 10, 2008, 11:01 (5900 dagar sedan) @ Bengt Österdahl
Carl-Erik nämnde ack-drift. Längsta banan med sådan var antagligen Garphytte valsverks 600-bana, cirka 6 km, till Latorpsbruk utanför Örebro.
Det är första gången jag hör benämningen "Garphytte valsverk". Företaget var och är i huvudsak ett tråddrageri.
Tråddrageriverksamhet lär också ha förekommit i Sjötofta vid forna Västra Centralbanan med en kontaktledningsförsedd 600mm bana för ca 220V likström. Loket därifrån hamnade på 1970-talet på en lastkaj i Brösarp och räddades från att bli brandövningsobjekt hos SkJ och hamnade istället hos Vincent Kärager och "Järnvägsmuseet å Äsperöd station YEJ" som museiföremål med smeknamnet "Dasset" på grund av utseendet. Var det sedan tog vägen efter Vincents bortgång och stationshusets försäljning har jag ingen aning om. Någon?
/CEO
av Carl-Erik Olsson , 08, Friday, October 10, 2008, 11:10 (5900 dagar sedan) @ Bengt Österdahl
Carl-Erik nämnde ack-drift. Längsta banan med sådan var antagligen Garphytte valsverks 600-bana, cirka 6 km, till Latorpsbruk utanför Örebro.
...
Ackumulatordriften på huvudlinjen upphörde antagligen redan på 1930-talet när man köpte Orenstein & Koppel-loket.
/Bengt, född och uppvuxen i Garphyttan
Elloket hamnade så småningom hos ÖSlJ, där det under namnet Garpen har renoverats (är detta rätt ord, för det har väl inte "restaurerats"?) och åter gjorts funktionsdugligt.
Säkert kan Kurt berätta mer om dess öden och äventyr innan det hamnade i Mariefred?
/CEO igen
av J. O. Andersson 
, Friday, October 10, 2008, 11:26 (5900 dagar sedan) @ Bengt Österdahl
Enligt ögonvittnesskildringar skall dom fortfarande ha kört ackumulatorlok på linjen minst till början av 50-talet, men det kan givetvis ha varit något som bara förekom i undantagsfall.
Första ackumulatorloket köptes 1916 och gick kvar till nedläggningen, det andra köptes begagnat 1948 och skrotades i början av 60-talet när trafiken successivt började avvecklas. Dieselloken köptes in 1937 respektive 1957 och fanns kvar till nedläggningen.
av Bengt Österdahl , Friday, October 10, 2008, 14:08 (5900 dagar sedan) @ J. O. Andersson
Första ackumulatorloket köptes 1916 och gick kvar till nedläggningen, det andra köptes begagnat 1948 och skrotades i början av 60-talet när trafiken successivt började avvecklas. Dieselloken köptes in 1937 respektive 1957 och fanns kvar till nedläggningen.
Under min "medvetna tid" (ca 1955 och framåt) användes 1916-års lok till växling inom Garphytte Bruks fabriksområde.
Det andra loket, som var utrustat med lyftkran, stod nog mest still. Det skrotades av mina arbetskamrater (Bele Duberg och Olle Karlsson) en av de somrar som jag feriearbetade på mekaniska verkstaden. Jag har för övrigt sett loket i aktion en gång när en eller flera lastade vagnar hade spårat ur på linjen.
Vad gäller dieselloken var aldrig 1957-års lok (Schöma) speciellt omtyckt av personalen.
/Bengt
Tack, Bengan - men skillnaden mellan ett valsverk o ett drageri kan väl aldrg vara skarp? Du måste ju alltid börja med ngt slags stångämne...
av Bengt Österdahl , Saturday, October 11, 2008, 15:42 (5899 dagar sedan) @ kurt möller
Tack, Bengan - men skillnaden mellan ett valsverk o ett drageri kan väl aldrg vara skarp? Du måste ju alltid börja med ngt slags stångämne...
Jo, gränsen är skarp.
Valsning sker mellan två eller flera valsar (rullar), medan tråddragning sker i ett hålformat verktyg med konisk ingångsöppning och cylindrisk huvuddel. Verktyget för tråddragning består oftast av hårdmetall (wolframkarbid och kobolt) eller, för mycket små dimensioner, av diamant. I Garphyttan kallas verktyget dragskiva. Mitt första sommarjobb var förresten i AB Garphytte Bruks dragskiveverkstad (1961).
Utgångsämnen för valsning är oftast ett (uppvärmt eller kallt) stålblock eller stålstång medan ämnet vid tråddragning är valstråd; det vill säga tråd tillverkad i ett valsverk. Tråddragning sker alltid kallt.
/Bengt
Hej! Jag är intresserad av att veta vilka av våra spårvidder som det har funnits elektrifierade banor med i landet. Att 1435 och 891 hör dit känner jag förstås till, men sedan då? Några elektrifierade 802-, 1067-, 1188- eller 1217-banor, eller elbanor av andra spårvidder?
Intressant fråga detta, jag måste tillstå att jag aldrig hade reflekterat över hur många, eller vilka olika spårvidder som varit elektrifierade. Men nu när jag kollar närmare i SJK:s småskrift nr 1 så blev det en imponerande mängd.
Vilka som har lik- eller växelström anges tyvärr inte i förteckningen.
600 mm
220 V: LKAB, Luleå; Stockholms vattenverk.
440 V: Kungliga Vattenfallsstyrelsen
2500 V: Vittsköfle Gård, 3-fas (stämmer verkligen spänningen?)
610 mm
450 V: LKAB, Malmberget.
693 mm
550 V: Kvarnsvedens Pappersbruk
700 mm
180 V: Wargöns AB
728 mm
??? V: Wermbohl
750 mm
220 V: Bolidens Gruv AB; Granviks Sågverk; Gruv AB Dalarne Idkerberget
325 V: Robertfors Bruk (stämmer verkligen spänningen, senare anges 650 V)
500 V: Ströms Bruk AB
800 mm
220 V: Skutskärs Sågverk
850 mm
220 V: Enhörnings Trävaru AB
880 mm
330 V: Mo Ångsåg
891 mm
220 V: Boxholms AB; Skärblacka AB
550 V: Skoghalls Sågverk
900 mm
220 V: Bollsta Bruk
440 V: Svanö AB
550 V: Hofors Bruk
914 mm
??? V: Halla (?)
915 mm
220 V: Sandviks Ångsåg
330 V: Nordmalings Ångsåg
920 mm
220 V: Granviks Sågverk
1000 mm
140 V: Lövholmens Slipersfaktori
1040 mm
220 V: Bergvik-Ala AB
1070 mm
220 V: Heffners Sågverk
1767 mm
110 V: Järfeds Ångsåg
Källa:
Svenska Järnvägsklubbens småskrift nr 1, Industrilok tillverkade av Asea Västerås, utgiven 1970.
Jag har inte sett eller hört talas om någon uppdaterad/rättad förteckning, så jag antar att ovanstående lista är långt ifrån komplett, och antagligen behäftad med flera fel.
av Olov Kalderén , Friday, October 10, 2008, 11:25 (5900 dagar sedan) @ NOR
Hej! Jag är intresserad av att veta vilka av våra spårvidder som det har funnits elektrifierade banor med i landet. Att 1435 och 891 hör dit känner jag förstås till, men sedan då? Några elektrifierade 802-, 1067-, 1188- eller 1217-banor, eller elbanor av andra spårvidder?
Intressant fråga detta, jag måste tillstå att jag aldrig hade reflekterat över hur många, eller vilka olika spårvidder som varit elektrifierade. Men nu när jag kollar närmare i SJK:s småskrift nr 1 så blev det en imponerande mängd.
Vilka som har lik- eller växelström anges tyvärr inte i förteckningen.600 mm
220 V: LKAB, Luleå; Stockholms vattenverk.
440 V: Kungliga Vattenfallsstyrelsen
2500 V: Vittsköfle Gård, 3-fas (stämmer verkligen spänningen?)
Det finns fler banor med 600 mm spårvidd, bl a torvbanor som t ex Skånes Fagerhult.
610 mm
450 V: LKAB, Malmberget.693 mm
550 V: Kvarnsvedens Pappersbruk700 mm
180 V: Wargöns AB728 mm
??? V: Wermbohl750 mm
220 V: Bolidens Gruv AB; Granviks Sågverk; Gruv AB Dalarne Idkerberget
325 V: Robertfors Bruk (stämmer verkligen spänningen, senare anges 650 V)
500 V: Ströms Bruk AB
Boliden inkluderar förmodar jag Garpenbergsfältet (220V likström) där eldriften fortfarande var i drift in på 1990-talet. Även andra gruvor som t ex Ramhäll har haft kontaktledningsdrift.
![[image]](http://hem.bredband.net/olokal/OKJ/Lok-9/IMGP1427-h.JPG)
På glasverket i Oxelösund har även elektrifierade spår funnits med 60 V likström. Detta lok användes där på spår som enligt uppgift gick inomhus.
800 mm
220 V: Skutskärs Sågverk850 mm
220 V: Enhörnings Trävaru AB880 mm
330 V: Mo Ångsåg891 mm
220 V: Boxholms AB; Skärblacka AB
550 V: Skoghalls Sågverk900 mm
220 V: Bollsta Bruk
440 V: Svanö AB
550 V: Hofors Bruk914 mm
??? V: Halla (?)915 mm
220 V: Sandviks Ångsåg
330 V: Nordmalings Ångsåg920 mm
220 V: Granviks Sågverk1000 mm
140 V: Lövholmens Slipersfaktori1040 mm
220 V: Bergvik-Ala AB1070 mm
220 V: Heffners Sågverk1767 mm
110 V: Järfeds ÅngsågKälla:
Svenska Järnvägsklubbens småskrift nr 1, Industrilok tillverkade av Asea Västerås, utgiven 1970.
Jag har inte sett eller hört talas om någon uppdaterad/rättad förteckning, så jag antar att ovanstående lista är långt ifrån komplett, och antagligen behäftad med flera fel.
891 mm
220 V: Boxholms AB; Skärblacka AB
550 V: Skoghalls Sågverk
Detta intresserade mig , vilka mer 891banor förutom Fågelsta Vadsten var elektrifierade?
vad hade den banan för el?
891 mm
220 V: Boxholms AB; Skärblacka AB
550 V: Skoghalls Sågverk
Detta intresserade mig , vilka mer 891banor förutom Fågelsta Vadsten var elektrifierade?
vad hade den banan för el?
Var inte hela MÖJ-nätet elektrifierat? Elvariant känner jag dock inte till. Vill du har fler exempel på elektrifierade 891-banor är väl Roslagsbanan ett alldeles lysande exempel.
891 mm
220 V: Boxholms AB; Skärblacka AB
550 V: Skoghalls Sågverk
Detta intresserade mig , vilka mer 891banor förutom Fågelsta Vadsten var elektrifierade?
vad hade den banan för el?
Var inte hela MÖJ-nätet elektrifierat? Elvariant känner jag dock inte till. Vill du har fler exempel på elektrifierade 891-banor är väl Roslagsbanan ett alldeles lysande exempel.
Aha S å MÖJ med , jo roslagsbanan visste jag ju om tänkte mer på historiska banor.
891 mm
220 V: Boxholms AB; Skärblacka AB
550 V: Skoghalls Sågverk
Detta intresserade mig , vilka mer 891banor förutom Fågelsta Vadsten var elektrifierade?
vad hade den banan för el?
Var inte hela MÖJ-nätet elektrifierat? Elvariant känner jag dock inte till. Vill du har fler exempel på elektrifierade 891-banor är väl Roslagsbanan ett alldeles lysande exempel.
Aha S å MÖJ med , jo roslagsbanan visste jag ju om tänkte mer på historiska banor.
Fågelsta-Vadstena blev ju en del av MÖJ. Så vitt jag vet var också Linköping-Fågelsta och Klockrike-Borensberg elektrifierade. Huruvida det även gäller Väderstad-Skänninge-Bränninge, Linköping-Ringstorp och Fornåsa-Motala ska jag nog dock låta vara osagt.
På http://www.jarnvag.net/test/images/bild/doku/NKlJ103Hagfors900601_2.jpg inns en fin bild på ett ellok på 891-bana vid Hagfors.
av Hans Olov Frisk , Ödmården, Friday, October 10, 2008, 23:40 (5899 dagar sedan) @ Anders L
Fornåsa Motala var väl också elektrifierat. VanSinning Bönders Järnväg var inte det ej heller förlängningen söderut från vadstena. Ringstorps linjen var inte heller elektrifierad. De linjerna ombesörjdes med diesellok från ungefär den tiden som elektrifieringen av resten av nätet skedde.
VH Frisken
av Kurt G. Möller , Sthlm, Saturday, September 12, 2009, 19:19 (5562 dagar sedan) @ Olov Kalderén
På glasverket i Oxelösund har även elektrifierade spår funnits med 60 V likström. Detta lok användes där på spår som enligt uppgift gick inomhus.
Glasverk? Oj! Hade man masugnsgas som bränsle till nån glasugn, kanske??
Vilka som har lik- eller växelström anges tyvärr inte i förteckningen.600 mm
220 V:; Stockholms vattenverk.
DC
440 V: Kungliga Vattenfallsstyrelsen
jag har bara uppgifter på några anläggningar men de hade 440 DC (-220-0-+220 DC
2500 V: Vittsköfle Gård, 3-fas (stämmer verkligen spänningen?)
om det var BBC-utrustning kan det stämma
skall väl tillägga att kabel/fjärrvärme-tunnlar i stockholm,600 mm projekterades och förbereddes för kontaktledningsdrift men utfördes aldrig.
det vart ackumulator el.dieseldrift istället.
(ett av loken trivs och frodas på Ösij, vart de andra hamnade minns jag inte)
staffan g
av Olov Kalderén , Friday, October 10, 2008, 21:28 (5899 dagar sedan) @ Staffan Granath
skall väl tillägga att kabel/fjärrvärme-tunnlar i stockholm,600 mm projekterades och förbereddes för kontaktledningsdrift men utfördes aldrig.
det vart ackumulator el.dieseldrift istället.
(ett av loken trivs och frodas på Ösij, vart de andra hamnade minns jag inte)
staffan g
De flesta loken i tunnlarna under Stockholm går nog där nere fortfarande. :-P Viss omsättning på lok är det - ett nytt (begagnat) batterilok köptes för ett par år sedan.
/Olov
Detta var intressant , finns alltså 600mm järnvägar i kabel och fjärrvärme tunnlar under stockholm?
Har du någon mera informa om detta?
Detta var intressant , finns alltså 600mm järnvägar i kabel och fjärrvärme tunnlar under stockholm?
Har du någon mera informa om detta?
jag arbetade tidigare på stockholm energi, idag fortum och har åkt i tunnlarna.
dom är skyddsklassade, men det kan väl sägas att spårnätet är omkr 35 km långt och var primärt till för att bygga fjärrvärmerör och dra elkablar mm med men idag används det för inspektion och underhåll.
apropå bitråden om vad som är en järnväg krävs både klartecken via telefon att spåret är tomt samt att det finns ett enklare blockeringssystem.
idag går det både ackumulatorvagnar, främst för persontransporter samt diesellok med vagnar för tyngre transporter.
ett minne säger mig att rälsen tål hjultryck upp till 5 ton :-|
djupaste delen ligger omkr 22 m under mark.
av Olov Kalderén , Friday, October 10, 2008, 23:50 (5899 dagar sedan) @ Staffan Granath
Om banorna i tunnlarna under Stockholm kan man läsa i Mats Fredings "Industrilok i Uppland" utgiven av SJK Småbaneavdelning (ISBN 91-85098-68-X).
Vad gäller hjultrycket så gäller den siffran det så vitt jag vet totalvikten på fordonen... ;-) Batteriloken väger i alla fall mellan 2 ton och 4 ton beroende på typ. De minsta loken ser ut så här:
...även om loket på bilden är ett äldre systerlok på en helt annan plats. Loken i tunnlarna har för övrigt elektronik istället för elektromekanik mellan batteri och motor.
/Olov
Hmm... Bilden följde viss inte med. Nytt försök:
![[image]](http://hem.bredband.net/olokal/OKJ/AGV/AGV16.JPG)
/Olov
av Bo Ask , Sundsvall / Ljungsbro, Saturday, September 12, 2009, 10:29 (5563 dagar sedan) @ Anders L
Första el järnvägen gick mellan Borensberg - Klockrike i Östergötland
med EL Loket ANKAN, som ni kan se i Linköping på VALLA området.
av Mattias Jansson , Saturday, September 12, 2009, 18:27 (5562 dagar sedan) @ Bo Ask
Första el järnvägen gick mellan Borensberg - Klockrike i Östergötland
med EL Loket ANKAN, som ni kan se i Linköping på VALLA området.
Mja, man kan väl knappast bortse från Djursholmsbanan? Den var ju före.
