Småländska grästuvor är klart härdiga å tar sej fram... För fyrtio-femtio år sen fanns här (nästan) inte ett grönt strå.

Tegelbyggnaden i bakgrunden innehöll fr början maskineri för torvtuggning m m. Det står en del om anläggningen, inkl bilder, i SJ 1906-31, band II, sidorna 598-604. Större delen av den urspr. ganska stora anläggningen, med div torklador m m, revs så småningom då torvpulvertillverkningen lades ner helt (1932, var det tänkt; blev det så också?). Skrotningarna kom i gång ca 1933.

Tack för bilden och svar. Marken torde väl vara så pass förorenad (åtminstonde på spåren där skrotning skedde)att småländsk sly och gräs inte får så lätt fäste. Å andra sidan förekom väl aldrig nedgrävning såsom i t.ex Nykroppa.

Finns även en bra artikel av Bernt Forsberg med intressanta bilder i Spår från 1992 + att ämnet varit uppe här tidigare. Enligt artikeln blev tillverkningskostnaden alltför hög då kolpriserna i samma takt sjunkit. Driftsekonomin var bättre och bränslets värmevärde bättre än eldning mrd stenkol. Nedläggningen skedde till slut 1932 efter att järnvägsstyrelsen vid tidigare tillfällen försökt få bemyndigande att lägga ner driften.
Brann inte torvtornet i Nässjö också mot slutet?
I artikeln nämns dels försök med eldning av stycketorv (torv/stenkol 50/50%). Detta var tydligen inte lyckat. Men var och när genomfördes detta? På SJ? Eller vid EJ? Sedan anges i artikeln att SRJ genomförde lyckade prov av torvpulvereldning under 1910 talet.
Kanske svar finns i SJ 1906-31 som jag dessvärre inte har kvar idag. Får väl överväga att införskaffa den igen på julmarknaden eller annat tillfälle.