Har inte kommit så långt, men tack för tipset.

Märkligt nog så tar sig även våra "bjässar" igenom mycket snäva kurvradier. Vi har en växel vars tungor inte är mer än typ 1,5 meter...

Jag är egentligen på ganska tunn is i sammanhanget då spårbyggnad inte är min avdelning.

De polska loken är vad jag vet D-kopplade tenderlok av typerna Px29 och Px48, vilka väl byggdes för både 750 och 1000mm spårvidd.
Man hur är deras drivaxlar konstruerade, finns det någon förskjutbar axel, tunnsvarvad fläns osv, påminnande om lösningen på svenska E- och N-lok?
Med en sådan lösning kan man köra genom kurvor med ganska små radier, även om det kanske inte sker ljudlöst då. (Jfr nån tidigare tråd där jag beskrev hur SÅS körde med N-lok (min-radie 90m enl Str 262) genom 35-40m kurva på slakthusområdet i Stockholm.)
Eller har de någon ännu mer sofistikerad lösning för att klara snäva kurvor? Jfr 600mm-loken från Emsfors, som tydligen från början hade ändaxlarna konstruerade som hålaxlar enligt Klien-Lindners system så att själva hjulaxeln kunde vrida sig viss vinkel i kurvor, även om drivaxeln satt fast lagrad i ramverket. Har för mig att [link=http://www.ohsabanan.com/sv/fordon.htm#ånga]OBJ[/link] byggde fast sina Emsfors-axlar ganska nyligen, hur fungerar det hos ÖSlJ:s [link=http://www.oslj.nu/samling/anglok/emsfors.html]Emsfors[/link]?
/funderade åter CEO